Litet bättre

Den ”medsjuka” roar sig i T:s rum

Mår litet bättre nu. Matt och ont i både kropp och knopp, men magen verkar ha lugnat sig i alla fall. Till mitt sällskap idag har jag haft både F och T , men de verkar okej igen. Och så S. Inte för att hon är sjuk, men för att ingen kunde följa henne och lite för att det inte känns så kul att skicka ett barn, när halva familjen är hemma i magsjuka (om än en kräkfri sort). Jag var orolig för att hon skulle vara understimulerad, men det har gått bra. Hon har lekt och ritat och även spelat Wii en stund (om hon fick skulle hon spela Wii, eller datorspel dygnet runt). Jag har inte orkat så mycket. Mest kollat inspelat på soffan, läst och sovit en stund.

Håll tummarna nu, för att det är över….

Sjuk

Nyklippt spjuver

Det känns bra att jag njöt av den trevliga morgonen, eftersom resten av dagen kan räknas som platt fall. Jag hade känt mig lite underlig i magen redan på måndagen, men det gör jag lite då och då och tänkte väl inte mycket mer på det. Efter morgonpromenaden igår tillbringade jag dock i stort sett hela dagen på toaletten och det har fortsatt, om än något mildare, undet natten och dagen. Om det hör ihop, eller är en följd av för lite vätska och mat vet jag inte, men ont i kroppen och huvudet har jag. Det är underbart att man har stora barn i alla fall, för den utlovade promenaden till centrum följde F med på, så P kunde använda sina födelsedagspengar och annat sparat till sin efterlängtade beyblade-bana och T ÄNTLIGEN kom iväg och klippte sig (han fick pengar till det i förra veckan, men hamnade på Subway istället – påstod att han inte hittade till frisörsalongen, den spjuvern).
Även idag hade jag hjälp av att ha stora barn, då T tog S till skolan (P erbjöd sig, men de gillar ju egentligen inte att syskon tar 6-åringarna till skolan, så det var lite av en kompromiss). Han fick en tjuga som tack och genast erbjöd sig F att hämta (okej, jag vet inte om han hörde att det var pengar inblandade, men jag misstänker det). Nu på eftermiddagen kom T hem och var dålig i magen han med (igen – han var det i slutet av förra veckan också, så jag trodde att han smittat mig), samtidigt erkände F att han var risig häromdagen, men inte tänkte mer på det (han har ju en historia med risig mage) – vad är det för skit vi drar runt på?

 

Lycka är en egen beyblade-bana

Underbar start på dagen

S igår – vi väntade på skjuts till cirkusskolan 

Egentligen är varje dag med lämning av S en härlig start på dagen, just nu. Efter en litet jobbigare period är hon nu så otroligt mysig och morgnarna är faktiskt de allra bästa. Även om jag väcker henne klockan 6 och i stort sett klär på henne sovandes, så är hon pigg och glad lagom till vi kommer ut. Regn, eller fint väder spelar mindre roll, för hon ”älskar regnet” också. (Jag måste skriva ner det här, så att jag minns när tyngre dagar kommer).
I dag har i alla fall varit en ännu härligare morgon. Jag är ledig, så gå upp klockan 6 behövde vi inte. Kickade igång henne vid halv åtta istället, vilket känns mer humant. Vi åt frukost ihop med killarna och hon och P lekte lite, innan det var dags att gå. När jag hade lämnat på skolan hade jag tänkt gå min vanliga promenad, men glömde gå åt det hållet. Precis när jag kom på det och tänkte att jag fick ta en annan runda istället, så såg jag en mamma, som jag är bekant med. Hennes son gick med S på dagis. Numera är hon mammaledig med en lillasyster och vi brukar fastna och prata, eller har sällskap en bit ibland. Idag var hon också på väg på promenad, så vi gick tillsammans en låååång runda i det underbara höstvädret. Det visade sig att de precis har köpt hus borta i mina gamla kvarter, så vi gick dit och tittade och tog sen vägen via centrum. Där sprang vi in i C (eller hon i oss snarare). Hon skulle precis ta en kaffe i väntan på sin mamma, så det blev att vi också tog en kaffe och satt där och pratade och tittade på söta bebislillasystern och hade det hur mysigt som helst. Vilken härlig förmiddag! Nu känns det som att jag orkar en massa saker, istället för att sjunka ner i soffan och göra ingenting.

Födelsedagståget drar igång.

En morgontrött, men mycket nöjd 10-åring med presenten från Mormor. ”JAAAAA” var omdömet om den presenten – som han har tjatat om fingerboards (han hade en som gick sönder). 

Höstens firande av dammråttebarnen drog igång idag, med P:s tioårsdag. Ett barn i månaden, hela hösten, det är väl ganska bra jobbat?

Nedan ser ni bilder från dagen, med morgonväckning, T:s fotbollsmatch, födelsedagsfika och födelsedagsbarnets önskemiddag: sushi. Det har varit en underbar dag, med solsken och glada miner. L:s övernattning gick hur bra som helst och de har lekt till de nästan var trötta på varandra, men bara nästan. Bästa betyget var väl att hon vill göra om det igen. P har fotat med sin kamera, kört med sina skateboards från Mormor och skuttat runt glad i nya fotbollsskor från Farmor och Faster L med familj. En perfekt födelsedag helt enkelt (fikat kom inte efter maten, men jag lyckas inte ändra):

L&S

Det rullar på

 

Har använt den här bilden förrut, men den är ju så fin.

Idag kommer L och sover hos oss, till S:s (och vår) förtjusning. Ska bli spännande att ha en kompis att sova över, för första gången och spännande att se om L tycker att det är läskigt, eller inte.

Om förra veckan var helt hysterisk, så har väl den här veckan varit nästan tvärtom. Lite i ett baksug sådär. Trött och urlakad efter förra veckans totala urblåsning har jag inte orkat vara varken irl-rolig, eller blogg-spirituell. I samma anda har jag varit dålig på att ta bilder och jag tycker inte att det är lika kul att blogga, om jag inte har lite bilder att bygga runt. Lite saker har vi dock gjort i veckan. Min lediga tisdag ägnade jag åt kamerajakt. Det vill säga jag jagade kamera istället för att jaga MED kamera. P fyller tio år på söndag och vi tänkte att en kamera vore en bra present. Han älskar att ta ta kort och att ha en egen tror vi kommer att vara något alldeles speciellt. Jag var noggrann den här gången. Åkte till alla elektronikfirmor jag kunde hitta, skrev, ner googlade och jämförde – sen köpte vi den första jag hade tittat på, men nu har vi i alla fall jämfört. När vi hade bestämt oss visade det sig förövrigt att de var slut, men efter att vi stått där och pratat andra firmor fick vi faktiskt köpa det exemplaret de hade framme. En lila Samsung ST30, om någon vill googla. Vill inte lägga ut bild här, för även om inte P läser min blogg, så kan han mycket väl råka se en bild och vi vill ju att det ska bli en överraskning. Som det är nu, så tror han att han ska få en beyblade-arena. Hoppas han inte blir besviken.
Eftersom jag har ”randig vecka” så var jag ledig även på torsdagen. Då var även T hemma med dålig mage.På förmiddagen satt jag och sydde och sen gick jag på lunchdate, med en gammal jobbarkompis. På eftermiddagen gick jag och S på besök på hennes gamla förskola. Hon har längtat så efter dem och vi hade ju inte lämnat avskedspresenten. Tyvärr var hennes favoritfröken sjuk, men vi gick runt och pratade lite och hon kramade sina fröknar lääääänge, den ena så jag trodde att hon var ledsen, men det var nog bara skönt att se henne. ”Men oj vad lång du är och vilket långt hår”, var standardkommentaren och jag får nog erkänna att det inte är kläderna som krympt trots allt. Det var fint att komma dit och vi får nog se till att gå dit en gång till så att S får krama den hon saknat allra mest.

Idag är det lördag och randg vecka innebär ju jobblördag. Jag vaknade tidigt, en ful ovana. I kväll ska vi några jobbarkompisar på födelsedagsmiddag/inflyttningsmiddag hos en annan jobbarkompis. (Lite mer sömn hade inte skadat.) Jag ska bara jobba en lönelördag först.

Cirkustjejerna

Måndagar är cirkusdagar. Och därmed också tidiga morgnar. S vaknade med ett ”Jag vill inte gå upp så här tidigt” men lite påminnelse om vilken dag det var, fick henne på rätt humör. Kläderna kom på i snabb fart (med hjälp – när man är SÅ trött får man hjälp). Nästa sak som skulle kunna vara ett motstånd, var det regniga vädret, men S skuttade ut med ett ”JAG ÄLSKAR REGN, man kan dricka det på tungan”. Vem kan vara på dåligt humör då? Vi var vid skolan, innan de ens låst upp dörrarna. Det var första gången.
Jobbet, var måndagsfnittrigt. Allt blev baklänges och tokigt, men det är tur man kan bjuda på sig själv och att man har glada kamrater. Klockan tre var det slut för min del och dags för att hämta S och gå på cirkusskola. Det är SÅ kul (enligt S). Själv promenerade jag med M i mina gamla kvarter och hade väldigt trevligt jag med. Efter cirkusskolan fick de för en gångs skull leka lite i parken utanför. Jag brukar bara vilja hem, men idag kändes det som att det var okej.

Hemma stod pappa R och lagade mat i långa banor. Lika bra att göra en massa olika, när man väl håller på, så att det blir matlådor att plocka ur frysen. Efter matlagandet drog han ner på den lokala pizzerian, som har en del kanaler som vi inte har, där de visar någon typ av sport. Jag körde P på träning och nu måste jag nog försöka få en liten tröttmössa i säng.

Fullspäckad helg

Efter en fullspäckad vecka, kom en fullspäckad helg. Fast späckad med en massa roligheter då. Lördagen bjöd på S danskurs, då jag passade på att gå på långpromenad i det underbara vädret, samt fotbollsmatch för T. På kvällen var det 75-årskalas för svärfar, hemma hos kusinerna i Kallhäll. En mycket trevlig tillställning på det hela taget. (Tyvärr har jag inga bra bilder därifrån, då jag glömde kameran). Det spelades dans-wii, enligt gammal god tradition och S sov kvar, vilket var stort. Hon var tveksam först. Inte att vara ifrån oss, utan för att inte Hunden var med. Men hon bestämde sig och det gick hur bra som helst. Idag fick hon vara kvar och slapp stå bredvid fotbollsplanen och titta på när P spelade match. Fast det hade nog varit kul den här gången, då det var flera småsyskon med och det fanns en roligt lekplats precis bredvid. Den upplevde jag ändå, för jag erbjöd mig att gå dit med barnen, då jag inte orkade lyssna på motståndarlagets tränare som SKREK fram sina tioåriga spelare genom hela matchen. Väldigt otrevligt var det och jag är så glad att vi har så mysiga tränare till båda killarna. Vilken skillnad på språk och ton från det hållet!
Efter matchen åkte vi för att hämta S. De hade gått ner till 4H-gården, så vi hann med lite där med. S hade enligt uppgift varit väldigt trevlig hela tiden. Det var tydligen tufft att hålla upp den fasaden, för den ramlade av direkt hon träffade sina föräldrar. En sen kväll igår kan ju haft viss inverkan också.
Efter det beställde vi hämtmat och hämtade hem T som sovit i Viksjö hos de kusinerna. Hade lite soffmys innan det var dags att köra upp T till hans träning.

P ville testa symaskinen. Provade olika stygn och sätt att sy. Nästan lika kul som att spela TV-spel tror jag:

 

 

 

 

Saker jag vill ha kvar

Hur mycket jag än älskar att se mina barn växa, fröjdas åt deras utveckling och upptäcker nya saker att gilla, så finns det saker jag skulle vilja ha kvar. I en liten ask kanske att plocka fram, när de har utvecklats så långt att de inte längre är lika nära mig, eller bara i minnets vrår, inte omöjliga att plocka fram. När man är mitt i det, så tänker man ”det här vill jag aldrig vara utan”, men plötsligt har nya saker tillkommit, som man tycker om och fröjdas åt och man kommer kanske inte ihåg det där ”oumbärliga”. Som att sniffa på en bebisfot, eller ha en kluns som somnar på magen ens mage i soffan. Inte skulle jag vilja sniffa på någon av fötterna nu, men jag vill ju ha kvar minnet. För att inte glömma allt borde man skriva ner det där mysiga ibland. Man måste ju passa på medan det pågår, för sedan försvinner det så lätt. Även den stora inte så sniffvänlige tonåringen har ju varit en rosaskimrande gosig bebis och småpojke, med en massa egenheter, som man trodde sig aldrig kunna vara utan. Saker, som man får leta djupt efter nu, för att komma ihåg hur de såg ut.
Nu har jag fortfarande S nära och det känns ju som att man aldrig kommer att glömma hur det var när hon var som hon är nu. Aldrig glömma hur hon smyger upp och ger en kram och säger ”Jag älskar dig mamma”, hur hon sjunger hela tiden, dansar en dans och bara finns. Glömma hennes självklarhet och oövervinnlighet (kan hon inte få behålla lite av den och ändå växa upp och bli ödmjuk?) Tänk att vara 5-6 år och bara svara ett enkelt ”Ja” på komplimanger, istället för att veckla in sig i ett ”Nja”, eller andra saker som ska ta udden av det där berömmet. Sen kan man ju komma ihåg tillfällen, sådär lite extra. Som S i bilen igår. Hon och P var med R för att hämta mig efter jobbet. ”Du ska få en överraskning när du kommer hem mamma”. Å så trevligt tyckte jag, när hon teaterviskade fram ett ”SÄG INTE GODIS OCH FREDAGSMYS” till de övriga och så fort de närmade sig att säga något så ropade hon ”Nej säg inget, det ska bli en överraskning”. Och OOO så överraskad jag blev när jag kom hem.

Ja, jag njuter verkligen av allt det där. Låter det fylla mig och stoppar undan det i hjärtats vrår ochhoppas att det mesta finns där att plocka fram. Om inte annat får jag väl sätta mig och läsa allt jag skrivit ner, någon gång i min framtid.

______________________________________________________________________________

Exempel på sånt  jag glömt och sånt jag faktiskt  minns

______________________________________________________________________________

Första bilden S i all sin kaxighet, nu som då.

Nummer två, T i tvättstugan, där han alltid har trivts. Jag minns hans ”Tack mamma”, när jag slängde torktumlesaker i ”hans” tvättkorg. Hans uppgift var att lägga i det som skulle torktumlas. Han har alltid varit så mysig att ha runt sig. Hjälpsam kan man säga, men också självklar, jag är här för att jag trivs i din närhet.

Nummer tre, bara en mysbild på alla barn

Nummer fyra får beteckna S ”kanhälv”-period.

Allt går lättare när det inte regnar

I går hade jag nog veckans tuffaste dag. Jobb 7-15, hämta S på skolan för att åka till Cirkusskolan, direkt därifrån hem för att snabbt slänga i mig mat (som R hade färdigt) på under en kvart. Sedan upp till klubbhuset för att städa för 98:orna. När vi var klara med det var det lagom att gå in till 01:ornas föräldramöte. MEN jag hade tur med vädret, trots att de flesta nog vittnar om att måndagen var en regnets dag, missade jag det helt. Gick till jobbet i uppehåll och när jag slutade jobba hade regnet slutat, så jag och M kunde gå en lång skön promenad medan barnen tränade. Även klubbhusstädningen gick utan regn (och alltså även 01:ornas träning). Det underlättade såklart att det inte regnade. Framförallt blev ju allt mycket trevligare, men jag var rätt körd i huvudet, när jag väl kom hem. Tur då att jag har haft ledig dag idag. Speciellt som alla kvällar den här veckan har förärats ett föräldramöte, förutom onsdagen, som lyckas härbärgera två. Jag har städat lite, tvättat och tagit det lugnt. Plockat fram symaskinen har jag gjort med. Det var två år sedan nu. Trampan försvann i flytten och kom fram i somras. Nu känner jag mig sugen på att vara kreativ igen! Vid halv två hämtade jag S. Tänkte vi skulle vara ute, men det blåste så mycket att vi bara åt vårt mellis och gick in.

Kvällens middag blev pannkakor. De förvsvann medan jag stekte:

 

 

Gröna Lund

I dag var det dags för årets femkamp på Grönan, med vännen Cr och hans kompisar. Ja, han har gått flera gånger under sommaren, men jag har inte kunnat följa med. I dag trotsade jag alltså min vanliga hängighet och att R inte skulle vara hemma. S och P fick helt enkelt följa med:

Efter en mysig resa från Slussen var vi framme vid Gröna Lund. Det skulle göras femkamp. Inte gratis insåg jag och köpte varsit häfte till barnen och hoppade över själv. Jag hade minst lika kul när jag tittade på:


Det blev några ölpauser på vägen, men barnen var så gulliga, lekte med sina nyvunna smågrejer och lyssnade på de vuxnas surr:


Den här bilden är sannerligen inte dagens bästa fotomässigt, men jag har skrattat åt den. Sonens installation på Tyrol – och där står den kvar ännu, om de inte har städat bort den. Det kom han på när han såg bilden. S har gråtit stora trillande tårar över sitt hjul och sin dinosauriesuddis.

Dagens stora vinnare blev nog B, som kammade hem en jättekexchoklad. Ja, att vinna femkampen anses såklart större i vissa kresar, men själv deltog jag ju inte ens och är nog mer avundsjuk på denna. Mina barn var toalettvakter till ”skatten” och fick mig att ta kort och skicka till pappa. Jag vågade dock inte annat än att säga direkt att det inte var deras. Besvikelsen skulle bli för stor…

Kolla på den här minen. Det är killen som vunnit alla femkamper sju år i rad nu. Ser det ut som att han gjorde det i år?

Eller ser det möjligtvis ut som att det här är vinnaren? Det var första gången hon var med. Undrar om hon blir medbjuden nästa år?

Där uppe har ni mina barn och kompisen Cr, som var snäll och åkte med dem. S hade ingen aning om vad hon gav sig in på, men P var så impad av henne ”Hon skrek inte en enda gång”, själv har jag andra teorier om varför hon inte skrek än att hon tog det coolt:

Fotografi taget på nyckelringen de gjorde.

Sen kommer vi till dagens kanske största scoop – jag åkte uppskjutet! Inte på den bilden där det är Cr, utan senare, men det var han som fick med mig. Jag överlevde, men kommer nog aldrig att göra det igen. Inte riktigt min grej det där med att få magen uppe i halsen. Men jag har gjort det och det är jag stolt över.

Sista bilden och sista chansen. Vinner man inget annat får man ta vinst varje gång och de blev SÅ glada!

Efter det blev vi upphämtade av R som varit på fotboll med med min jobbarkompis P-E. Precis när vi svängde bort från Gröna Lund upptäckte vi en gammal mycket god vän till mig, som skulle till sitt jobb som färjeförare av Djurgårdsfärjan. En sån där person som jag har saknat så mycket, men känt att det var så längesedan nu, att jag inte kan ringa. Nu känner jag att jag måste göra det. Var SÅ kul att se honom. Vilken magisk dag det har varit. Jag har verkligen haft det alldeles underbart och det lilla mötet var som en extra guldkant. Efter en dag i solsken smattrar nu regnet mot rutan, men det var nog meningen att vi skulle få det så där riktigt bra först.

Nu blir nog det här inlägget inte riktigt som jag har tänkt, när det gäller hur bilderna ligger i förhållande till texten mm, men det har hängt sig så många gånger att det får bli så….