Archive for november, 2011


Trassel

Bild lånad från Disneys svenska hemsida

”Jag vill inte klippa mig, jag vill ha hår som Trassel!” Så har det låtit här hemma ett tag nu. Och jag har såklart svarat det enda raka att ”Trassel är precis vad du har och då gör det ju ont att kamma”. Jag är ju lite så att jag tycker att barnen kan ha de frisyrer de vill, så länge de tvättar och sköter håret. Hår är hår, det växer ut igen och det går att klippa. Alltså har F fått raka sig och T har haft rejält långt i omgångar, till vissa delar av omgivningens fasa. Men nu tyckte jag faktiskt att det var nog med S långa hår. Som tur var slapp jag kliva in och vara auktoritär, för hon föll för argumentet att det var jobbigt att trassla ut det. Ett tag ville hon till och med klippa riktigt kort, men sen ångrade hon sig och det som tur var innan vi var till frisören. Det blev en gyllene medelväg – Man KAN fortfarande göra flätor, om man vill vara Pippi. (Det ser väldig rakt avhugget ut på bilden, men jag tycker inte att man får den känslan nu):

Före                                                                        Efter

Grön var slut

Annonser

Pippi

 

Ända sedan S började i skolan i höstas har hon inte velat använda sin Pippi-klänning. Jag trodde först att hon växt ifrån Pippi-perioden, men förstod sen att hon var rädd för vad kompisarna skulle tycka. Tänk att man ska fundera över sånt, när man är bara sex år. Hon har andra favoritkläder hon undviker, för att hon tänker att de ska tro att hon är pojke, om hon tex har en tröja med en bil. Jag tycker att det är så synd. Inte finns det nån som kan tro att hon är en pojke. När det gäller Pippi-klänningen handlade det mer om att sticka ut hakan och att alla skulle tro att hon ville klä ut sig. Men nu har det helt plötlsigt släppt! Mest beroende på att de håller på med ett julspel i skolan, som handlar om just Pippi Långstrump. S ska spela Pippis pappa. ”Pippis pappa säger inte så mycket”, säger S, men jag är mest faschinerad över att hon har en roll som säger nånting alls. ”Hej Pippi! Jag har det bra här borta i Söderhavet, jag tänker på dig” kan vara svårt nog att komma ihåg när man är sex år och lite nervös. Ibland har hon svårt att få till det i rätt ordning här hemma till och med. Den 14:e ska vi till skolan och titta på föreställningen och som den fåniga mamma jag är räknar jag med att tårarna kommer att spruta.

En kärlekssång

I höstas började S på ”Dansmix”. I början var det rent fantastiskt roligt och hon skuttade in med ett glädjetjut. På slutet har det låtit annorlunda. ”Jag vill inte gå” har hörts allt oftare och det har kommit fram att hon inte känner sig riktigt hemma. ”Alla är ju så vackra” sa hon apropå de andra flickornas mer eller mindre rosaskimrande tyllkreationer. Men när jag undrade om hon ville ha något liknande så bara fnös hon ”Det är väl inte balett heller!” Det enda hon kommer att sakna är gamla dagiskompisen I. Den enda anledningen att gå dit, enligt S, men inte tillräckligt stor för att stå ut i längden. Först tänkte jag vänta med avbokningen av platsen, tills hon varit med om avslutningsdansen, men hon är så bestämd att det var lika bra att göra det direkt, så att vi inte missar sista datum och står med en hel termin till att betala för någon som man måste dra dit. När jag satt där på hemsidan för Kulturskolan och tittade på utbudet, så kom jag på att det kanske var läge att kolla in något helt annat och så hamnade jag på Bild och form-sidan. Jag läste upp ”programförklaringen” för S som blev helt salig:

Bild och Form 6-9 år:
Vi arbetar med olika tekniker i teckning, måleri, textil, foto, hantverk och skulptur! En bred kurs där man får pröva sig fram och provsmaka på en mängd olika material och bildspråk.

”Blir man konstnär där? Det ska ju jag bli!” Mamman är lite trög och tycker att dottern är en sång och danstjej, men nu står hon i kö och hoppas på plats om inte annat så till hösten. Cirkusen fortsätter som vanligt, den vill hon inte missa för allt i världen.

Min man påstår att jag utlovat bilder från BH-provningen, så här kommer lite heta bilder:

 

Ja, jag kunde ju inte ta kort på varken kända, eller okända människor i BH, men jag tog kort på de tända ljusen och den varma glöggen. Jag beställde en BH. En praktisk sak som ska göra att jag inte får ont i ryggen. Jag provade även annat läckert, men min vana trogen fick det praktiska ta överhanden. I ett annat liv ska jag inhandla läckerheter för pengarna i stället. Jag svävade ju ut på en enbart rolig kappa i New York, det får räcka med onyttigheter för ett tag.

S på väg hem från skolan. ”Klänningen” är ett arvegods från grannarna och snarare en tunika och i storlek 146/152, men blev snabbt en favorit.

Som jag har letat anledningen till varför jag inte längre kunde få över bilder från telefonen till datorn. Jag trodde felet låg i datorn och har typ testat ALLT. Men det låg i inställningarna i telefonen. Jag ändrade lite där, innan jag åkte till USA och antagligen hänger det ihop med det. I dag hittade jag i alla fall rätt och nu kan jag föra över bilder igen. Visst blir de sämre, men de blir ju spontana och mitt i livet, på ett annat sätt än bara de gånger jag har kameran med. Nu måste jag ju nästan uppdatera er lite om de senaste veckorna:

S på cirkusskolan, eller innan cirkusskolan rättare sagt. Att hänga i klädhängarna ingår inte i cirkusskolans koncept. Ska jag vara riktigt ärlig är det bara S och L som sysslar med just det, men så har de blivit starka också. Kolla S till höger ”Ta kortet mamma!”. Hon hänger med armarna i vinkel och det var en rejäl stund.


En torsdagskväll på Historiska museet. Ett fantastiskt ställe, som jag gärna rekomenderar för såväl stora som små. Man behöver tid på sig, eller flera gånger, för det är stort och mycket att uppleva. Vi hann inte med ens en tredjedel och var ändå där i flera timmar. Många fina utställningar och interaktiva saker att uppleva. S var mest fascinerad av ”Birkaflickan” och har pratat om henne massor efteråt. Man märkte att hon är van vid Junibacken och sagotåget, då hon undrade var flickan var i den miniatyr de byggt upp av Birka.

Sen två andra bilder ur mobilen. S i fläta ”Ta ett kort mamma, så jag ser hur det ser ut” Hon tyckte det var fint på bilden, men den satt kvar i ungefär fem minuter. Tofsar och flätor går inte hem hos min dotter och jag som tycker att hon är så fin. Till höger en mellanmålsbild. S fick Oboy ”trots att det inte var lördag”. Det är kul att få göra lite speciellt någon gång ibland.

Så, nu har ni blivit litegrann uppdaterade. Erkänn att det är lite roligare med bilder…

75-årskalas

Hos svärmor var kalaset i full gång. Vi fick god mat och en trevlig stund och jag blev framförallt VARM.


Dagen idag blev inte riktigt som jag hade tänkt från början. F skulle på stadsvanding, hållen av min vän C. Han ville hellre ha en kompis med, än sin gamla mamma, eller pappa, så det var bestämt. Svärmor fyller 75 och det skulle köras lite grejjer från ICA, lagas potatisgratäng och slutfixas present. Då visade det sig att F inte hade någon vän som skulle med och själv var ju inte kul att gå. R fixade potatisgratängen tidigt, för att han skulle kunna följa med på vandringen. Jag tog tag i att hämta svärmors mat och tårtor, samt att åka till Plantagen för blomköp. Med mig fick jag T, som jag måste säga var ett fantastiskt bollplank i” blomarrangemangandet”. Det blev en del strul när vi skulle hämta maten och allt var inte med, så vi fick åka tillbaka. Plötsligt var klockan mycket. S dansskola glömde vi bort, men det var inte hon ledsen för. Hon vill inte fortsätta med dansen och går bara de sista gångerna för att vi säger att hon måste och för att hennes kompis går där. Vi dividerade lite om vem av oss som skulle åka med på vandringen. Vi ville båda, men till slut blev det jag. Mitt i detta, när klockan närmar sig ”måste åka”, tar tonåringen sig ett bad. Slutade med att jag verkligen inte hann duscha och knappt ens borsta håret OCH att vi knappt hann fram i tid (fast det skulle vi ha gjort om inte trafiken varit helt stillastående). Fem minuter för sent kom vi i alla fall fram och var med om en underbar stadsvandring med C. Jag hade alldeles för lite kläder på mig och frös som en hund på slutet, men det var helt klart värt det:

Här bodde Bellman

”Sista supen”, innan dödens väg

Man gjorde bra vackra vattentorn förr i tiden.

Katarina kyrka i motljus

Som ni förstår är en stadsvandring med C något alldeles speciellt. Han kan berätta på ett sätt som når fram och är oerhört kunnig i såväl historia, som anekdoter. Till och med min svårflirtade tonåring var mer än nöjd efteråt och kan tänka sig att gå på fler. Vi avslutade det hela med en öl på ”Charles Dickens”, där vi blev upphämtade av R för att hinna vara med på svärmors fest.

Livet rullar på

En stor sak som har hänt, är att P åkt i en sån här. En spacebowl, eller populärt kallat ”toaletten”.
Min stora lilla tioåring har gått från badkruka till supermodig. Jag är SÅ stolt.

Det händer inte så mycket här i bloggen, som ni märker. Det har varit alldeles för mycket, både på jobb och privatfronten, för att jag ska orka sitta vid en dator när tiden eventuellt funnits. Sen att jag fått nåt knas på förbindelsen mellan min telefon och datorn, gör ju sitt till. Det är inte lika kul att blogga utan bilder, helt enkelt. Jag har i alla fall slutfört mitt matinlägg från New York, om någon har missat det.

Nu är det helg och jag har ledigt. Svärmor fyller 75, S ska dansa och jag ska på BH-provning. Återkommer med rapporter och kanske lite bilder.

Morgonpladder

S i morse under sitt vanliga morgonpladder på väg till skolan (ungefärligt återberättat): ”Titta på det huset, där har de stegar ända upp på taket… vad bra då kan Tomten komma in…eller han kanske kommer in genom balkongdörren? eller kanske han är magisk och kan komma in överallt? ..kommer du ihåg en gång mamma, då kom han hem till oss och ringde på dörren…han hade glasögon och likadana tofflor som pappa! …de kanske har köpt dem på samma ställe….Tänk, jag trodde nästan att det var pappa… *fniss*… vad tokig jag var…tänk om pappa varit där samtidigt, då hade de sagt vi har lika tofflor du och jag…”

Jag var såklart tvungen att gå hem och ta reda på när det var:

Bilder från min gamla blogg 24 december 2009. Vilket minne barn kan ha!