Archive for augusti, 2011


Nyckelkillen

Här ser ni en stor kille, som precis har börjat mellanstadiet och idag har fått egna hemnycklar!

Annonser

Cirkusskola och vardagslunk

S på väg hem från skolan idag. Nya byxor, som jag hittade på Lindex igår. Som gjorda för henne, eller vad säger ni?

I går började ÄNTLIGEN S cirkusskola. Som hon har längtat. Hon har längtat så mycket att jag faktiskt var rädd att det skulle bli en besvikelse, men bara det att dela upplevelsen med kompisen L var stort nog att fylla all förväntan verkar det som – och så var det kul dessutom! Vi föräldrar fick vara med en stund i början, men sedan var det bara barnen. De hade fått göra kullerbyttor och S var lite arg på mig efteråt, för vi hade pratat innan om att träna på just det. Kullerbyttor är, som en del vet, lite av min egen ackilleshäl (jaja en av flera kanske, men traumatisk barndomsminnen kring just dessa kullerbyttor har jag). Att ha en dotter som inte verkar ha ärvt min klumpighet och gymnastikrädsla känns rent fantastiskt måste jag erkänna. Mattesnillen och gymnaster fostrar jag. Ingen ska säg att jag hindrar dem med min egen otillräcklighet i alla fall (JA, jag skojar och överdriver, men vem ska sätta barnen på piedestaler om inte deras ovillkorligt älskande mamma?). Kompisen L är förövrigt ett riktigt cirkusämne, klättrar på allt (rakt uppför en lampstolpe närapå) och självlärd på kullerbyttor redan i treårsåldern. Jämfört med henne är S en stenkloss, men vi jämför inte utan hoppas på att det smittar och inspirerar. Huvudsaken de har roligt.

Ja, hösten rullar igång. Vi har redan träffat på två av dess följeslagare; förkylning och magsjuka (HURRA!) hoppas de nöjde sig med en hastig visit och håller sig borta resten av vintern (man kan väl få hoppas?).

Kalasdag

I dag har varit en riktig kalasdag för S. Först var det kalas hos dagis/klasskompisen J. Hon fick åka dit med kompisen H (som var här häromdagen) och sen hämtade vi, när kalaset var slut. Visade sig att de var de enda tjejerna som blivit bjudna. Vilken komplimang!

Sen var det i stort sett bara att åka hem och vända, innan det var dags att infria kusin An:s födelsedagspresent. Vi skulle ju bjuda på Kung Fu Panda2, men han ville hellre se Bilar2. Den har P redan sett, så vi tar Kung Fu Panda en annan dag, tillsammans med kusin N, som ju också var med på presenten. S och An tyckte att filmen var bra, men Aa var lite mer tveksam. Jag tyckte att det var alldeles för snurrig och ”vuxen” intrig. Barnen kan inte ha fattat mycket alls. Skönt att speciellt födelsedagsprentsmottagaren var nöjd i alla fall. Sur på biografen är jag med, för de hade några par usla glasögon. Trodde bara det var jag som råkat illa ut och tänkte lämna in dem efteråt, men det visade sig att det varit lika illa för svåger J. S ville inte ha sina efter en stund, så därför kunde jag se vilken skillnad det kunde vara. På slutet var S kanonkissnödig och vi rusade bara ut för att gå på toaletten, därför blev det inte av att klaga, men jag funderar på att skicka ett mail. Det kostar ju trots allt 95 kronor att gå på de där 3D-filmerna.

I morgon är det cirkuspremiär för S och kompisen L. Premiär också för min nya måndagstid 15:00. Skönt att det gick att ändra, men måste bli klart var jag ska klämma in de timmarna istället bara.

”Blixten Maskin”, som S säger.
När S var liten var ”Bilar” hennes absoluta favoritfilm. Hon såg den flera gånger varje dag, när hon var sjuk (vilket ju hände väldigt ofta), men det kommer hon inte ihåg.

 

Namnsagan

På besök hos min farmor 2007. Farmor som givit både mig och S vårt andranamn. 

 

S har fått sin första ”läxa”. Barnen hade önskat sig läxa och fröknarna hade följt deras önskan. De har fått en lapp där de ska skriva sitt namn i en ruta och där föräldrarna får hjälpa barnet berätta hur de fick sitt namn. Vid läggdags i dag berättade jag (återigen) sagan om hur S fick sitt namn:

När jag var liten hade jag en bästa kompis som hette S. Vi lekte ihop, läste ihop, lyssnade på musik ihop och var helt enkelt bara tillsammans mest hela tiden. När vi blev lite större tappade vi kontakten, men minnet av vår tid tillsammans satt djupt i hjärta och själ, inte bara i minne och jag tänkte att om jag någon gång fick en dotter, så skulle hon få heta S. Sen fick jag en dotter och hon fick alltså heta S. När hon var något år gammal fick jag kontakt med min barndoms S igen och hon vet att hon är upphovet till att min dotter bär just det namnet. (Jag hade andra bästa kompisar också, en före och en efter och de också hör min barndom till, båda ligger mig också varmt om hjärtat fortfarande. Om de läser vill jag inte att de ska känna sig bortglömda, men dem nämnde jag inte för S just nu, för de hör ju inte till den här historien. För självklart valde jag inte namnet bara för att det sitter på en fin människa, jag gillar ju namnet väldigt mycket med). Sen pratade vi om alla S:s namn. Om M som kommer från min högt älskade farmor, som gick bort förra sommaren. En människa med ett stort hjärta och en varm famn, där alla fick plats och att A såklart kom från mig. ”Tycker du att du har fina namn, nu när du vet var de kommer ifrån?” frågade jag. ”JAAA! Och det här var min finaste somnakväll, för att vi pratade om var namnen kommer ifrån. Det var viktigt prat mamma!” Sen mumlade hon: ”S från mammas kompis, M från mammas farmor och A från mamma”….tyst en stund…”Men B då?” (efternamnet). ”Ja, det kommer från pappa.”  ”Först fick du det av pappa och sen gav du det till mig!” ”Ja, så kan man ju säga.” sa jag.  ”S från mammas kompis, M från mammas farmor och A från mamma och B från pappa, vilka fina namn jag har.”

Såna här ”somnakvällar” ska man minnas, hur man låg tätt, tätt intill varandra och delade ord och närhet.

S och kompisen L. På måndag börjar de cirkukurs i min gamla lågstadieskola. Bilden är från i våras. 

Maken har ont i benet. Han har det ibland, äter mediciner, men skoven kommer i alla fall. P är förkyld och jag är urhängig. Känns bekant, det där hängiga som inte är sjuka. Varför kan jag inte bli riktigt sjuk i stället? Kändes som att jag hade feber igår, men idag känns det i alla fall bättre. Jag vabbar för P, men hade tänkt jobba imorgon. S är i skolan, men ska hämtas snart. Hon känns lite hängig hon med. Ville inte till skolan idag. Det är inte kul säger hon. Hoppas att det bara var tillfälligt och kanske mest berodde på att jag och P skulle vara hemma. Hon som längtat så, inte kul om det blir en besvikelse. Sista skrotarn är T, som har ont i hälen. Jag har förbjudit honom att gå i sina platta sommarskor och han säger att det blev bättre, så vi hoppas på att det försvunnit över helgen. Någon fotboll blir det ju inte tal om just nu. Varken för honom eller P.

En riktig skrotfamilj helt enkelt, den enda som verkar vara på samma topp som tidigare är F. Skönt när en håller fanan högt i alla fall.

 

 

Ser att ”sjukdom” blir en ny inläggsettikett på den här bloggen – alltid något. Hoppas den håller sig borta.

En kvarnsten lossad

Bild från hotels.com

Det har hängt lite över oss, det där att vi inte hittat boende till vår New York-resa. Häromkvällen träffades vi och pratade boende jag och K. Inget blev bokat då, men vi tittade lite på varsit håll hemma och nu är det bokat. Vi kommer att bo på The New Yorker hotell. Inte alls vad vi hade tänkt oss från början. Vi ville ju hyra lägenhet. Nu har det blivit olagligt att hyra ut sin lägenhet i New York. Lagen infördes under sommaren och många drar öronen åt sig. Vi ville inte heller ta risken att chansa och sen stå utan boende, när vi väl kommer dit. Hotell känns tryggt på det viset i alla fall. 41 våningar högt och relativt ”mitt i smeten”, som sagt inte riktigt det vi hade i åtanke från början, men det känns helt okej. Vi kommer att uppleva New York rejält i alla fall.

Redo för hösten

 

Skolan har dragit igång på riktigt den här veckan och vädret likaså. Eller rättare sagt måndagen drog igång med ett rejält regnväder. Tur vi redan var rustade med kläder för alla väder. I går tisdag var det nästan sommar igen. Jag överraskade S på måndagskvällen med att berätta att vi skulle ta med hennes dagiskompis  hem från skolan (de går inte tillsammans längre). ”JAAAA, hon sa det i matsalen, men jag fattade ingenting!” skrek hon förtjust ”Men mamma, jag måste städa!” Eftersom det var läggdags lovade jag henne att jag skulle ta tag i den biten på min lediga dag. Och det gjorde jag. Tog flera timmar att få någorlunda lekordning i det rummet, men det var det värt. När vi klev upp för trapporna, sa S förskräckt ”Mamma, har du städat” innan vi gick in. ”Du får väl se” sa jag kryptiskt. Hon blev glad så hon grät, när hon såg att jag hade gjort fint. Ändå tycker man att de ”städar” lite varje dag, men det ÄR trångt att bo två i ett rum, ett rejält röj behövs ibland.
De hade jättekul tjejerna. De lekte inne och så gick vi ut en stund, men då hamnade S lite på sidan när de träffade gemensamma kompisen A i parken. Han hade också saknat den här kompisen tydligen. Efter en stund gick vi in igen och de fortsatte leka så fint. Hon hann äta mat här också, innan det var dags att bli hämtad. Då bröt S ihop (såklart) för att de inte hunnit klä ut sig, som de hade bestämt. Hon var helt slut av allt lekande. Jag stoppade henne i säng med en film, trots att klockan bara var halv sju.
Själv for jag till svägerskan K för att kolla boende i New York. Vi hade tänkt hyra lägenhet, men det är numera förbjudet att hyra ut där, så det verkar som att många har dragit öronen åt sig. Alltså måste vi tänka om.

I övrigt börjar det även dra igång med fritidsaktiviteterna. P och T:s fotboll har börjat och S ska gå på både barndans och cirkusskola. Cirkusskolan fick vi svar på igår. Det är med kompisen L och kommer nog att bli toppen, förutom att det ligger på måndagar halv fem. Men vi får hitta på en lösning.

Tonåringen har börjat gymnasiet. NT (Natur och Teknik), interaktiv design. Har ingenting med kläddesign att göra, utan handlar om datorernas inre värld. Jag skulle kunna skriva en roman om honom just nu. Om en håglös tonåring kan stråla, så gör han det. Det är så underbart att se. Han kom med sitt schema: ”Titta mamma, vilket bra schema jag har”. Han visade ett schema mest utan lektioner vad jag kunde se. ”Du fattar att det är meningen att du ska plugga de där timmarna va?” sa den här skeptiska modern om håltimmarna. ”Jaaa, jag ska plugga då, men ser du inte, det är MATTE VARJE DAG” – med ett leende! Dagen efter frågade jag om de hade fått några läxor. ”Bara en och det var MATTE” ett leende igen. Nu längtar han efter att vi ska köpa honom en grafräknare. Vi fick ett brev på grekiska, eller det kanske var matematiska? Vad vet jag. Jag tackar min lyckliga stjärna för google och att man fick ett brev, så att man kan lämna fram det i butiken och säga ”Det här behöver jag” för säga det skulle jag inte kunna. Den får inte vara FÖR bra heller, för då får man inte ha den på proven. TI82 SATS, eller plus – ni ser, rena grekiskan för en sån som jag. Nej, det var inte mina gener han fick i det här fallet, men att se honom så taggad inför något för mig helt okänt, måste vara den där belöningen man får för att man är förälder, eller vad säger ni?

Familjens kock har stått i köket halva dagen och lagat en mängd matträtter, såsom köttfärssås, två sorters kotletter och dessa fantastiska ajvarbiffar. Tror det kommer att vara svårt att välja matlåda nästa vecka….

 

Efter en riktigt slödag hemma var det dags  för T att ta sig till Viksjö för fotbollsmöte och uppdrag som bollkalle för A-lagets match. Jag tyckte jag behövde röra på mig och bestämde mig för att ta en promenad med honom. Naturligtvis skulle S med. Hon ska alltid med, vad det än handlar om. Jag sa att det var långt, men hon skulle orka. Sen gick hon och gnällde om ALLT. Mest att det fanns sniglar som var JÄTTELÄSKIGA! På vilket sätt de var läskiga framgick inte, men hon var halvhysterisk. Jag insåg att det mest var toanödig hon var och mycket riktigt hjälpte ett besök på Vallens toalett. Vi lämnade T och gick mot ICA, för att byta in en bingolottovinst mot en ny lott. På vägen bor hennes själs älskade L och hon skulle såklart ringa på och grät strida tårar, när han inte var hemma. Vi kom fram till ICA i alla fall, fick vår nya lott och hon fick ett tuggummi och lite lek. Sen tog vi vägen hem i hennes takt. Lekparker på vägen och sen när hon började tröttna – Pink i högtalarna på mobilen, så att hon dansade fram.
Hemma träffade vi en kille från sin nya klass och hans mamma. De har flyttat in på vår gård. Jag pratade med mamman och barnen lekte hinderbana över stenarna, utanför vår port. Sen gick jag in och stoppade S i badet och vid halv sju var det dags att hämta T igen.