Archive for april, 2012


En snabbrapport från helgen

Solen och värmen är här och med den såväl utomhuslek som lövsprickning. Fantastiskt trevligt såklart. Jag hade ledig lördag, vilket var skönt. Lite trött efter halsflussen fortfarande, eller kanske av att gå på penicillin kanske. Sen blev jag kanske liiite trött av att jag var uppe till halv tre natten till lördagen, för att köra R och några vänner hem från en fest. Det var så fnittrigt glada i bilen allihop att det nästan kändes som att jag varit på fest jag med. På lördagen var det dags för S att gå på kalas hos en klasskompis. Efter moget övervägande valde hon sina nya favoritbyxor. Batmanbyxorna som en gång i tiden var storebror F:s favoriter. Hon gillar inte riktigt Batman, men byxorna är så sköna att de funkar ändå. Som S säger: ”Man kan faktiskt ha kläder fast man inte gillar figurerna”. Mest tror jag hon var rädd på eventuella kommentarer om ”killbyxor”, men de har uteblivit så nu ordar hon inte mer om det, utan bär dem med stolthet. I morgon är det Valborgsmässoafton och en helt vanlig måndag. Jag jobbar och känner att jag måste krypa i säng nu. Jag låter bilderna tala för sig själva. Om ni lägger musen över bilderna i ett bildspel, så kan ni se vad jag skrivit om dem:

Annonser

Återförening

Plötsligt på IKEA, när jag trodde vi var klara: ”Men mamma, jag skulle ju ha en Friolisa till Råttan, det har jag lovat!”
Så nu är Råttan inte ensam längre, utan har någon som kan hjälpa honom med smultronbålet, den stekta glassen och de sjuttitvå barnen”

I dag betecknar jag mig inte som sjuk längre, men är som tur var ledig. Startade dagen med utvecklingssamtal för T. Efter det träffade jag min promenadkompis E för en kort promenad. Redan där kände jag att min kaxighet inte är så stor och att det var tur att vi inte han med mer än en kortis. På väg genom centrum, för att hon skulle till tåget, mötte vi S klass som varit på biblioteket och fått lånekort. S är i en tröttis och mammaperiod och ville inte gå tillbaka till skolan. Jag kände mig lätt att övertala. En dag med S kändes helt rätt. Vi gick in på mitt jobb för att tala om att jag är frisk och sen hem för lite fika och vila, innan det bar av till ett av S favoritställen; IKEA! Hon har saknat färgde papper och ska man köpa pysselgrejer billigt är det IKEA och ÖB som gäller. Vi passade såklart på att äta lunch också. Vi var inte ens där en timme, men jag var helt slut efteråt. SÅ kaxig är man inte än. Nu väntar snart cirkusskola och sen vinprovning på jobbet. Tror jag hoppar över promenerandet under cirkusen idag.


Tv: S Skriver av texten på bibliotekskortet (som hon är SÅ stolt över).
Th: Lycklig över att ha hittat Friolisa.

Kalasdags

Hemma igen, laddad och sockerfylld

På kylskåpet hänger två inbjudningar till kalas. Båda är från pojkar och båda är till S. Det ena kalaset var idag och det andra är nästa lördag. S har längtat och väntat på att det skulle bli söndag, så att hon fick gå på fest. Hon duschade helt själv för första gången, för hon är ju stor nu och inte rädd för vatten i ögonen längre. Jag fick dock stå utanför och vägleda vilka flaskor som var vad. Hon har tre gröna flaskor med shampoo, balsam och duschtvål, men naturligtvis står det på engelsa och då blir det sh i början på både ”shampoo” och ”shower gel”. Sen klippte hon naglarna, klädde sig och fixade håret. En riktig partygirl. När hon kom hem frågade jag lite hur det hade varit, vad de hade gjort och vilka hon hade varit med. Plötsligt slog det mig att hon bara pratade om pojkar. Det är inte helt ovanligt, så det var inte det första jag reagerade på. ”Vilka tjejer var där då?” undrade jag. ”Ingen alls, faktiskt bara jag”. Vilken ära att vara den enda tjejen på killkalas!

Före kalaset, både Hunden och S är fina (men Hunden fick stanna hemma).

Streptokocker

Inte ett blogginlägg på hela veckan tack vare eländiga basilusker. Eller egentligen gjorde de väl inte sin riktiga entré förrän i onsdags, men jag var inte på topp innan dess heller. Men jag genomförde söndagens tjejträff, måndagens butiksjobb och tisdagens HK-träff, innan jag föll ihop i en feberhög på onsdagen. Detta i tron att det bara var det vanliga halsontet och hängigheten, som ofta uppstår när det blir lite för mycket som snurrar på. Så var det alltså inte. Feber är inte någonting jag ofta drabbas av och när jag sen knappt kunde svälja för att halsen var så svullen, kände jag att det inte var någonting att vänta på, utan jag ringde doktorn dagen därpå. Streptokocker har vandrat runt i såväl skolan, som bekantskapskretsen, så det låg inte långt bort i tankarna. Doktorns utlåtande efter en snabb titt i halsen var ”OJ!” och ”99% säkert att det är bakteriellt”. Ett halsprov senare var säkerheten 100% och det var bara att kvittera ut penicillin på apoteket och ta sig hem igen. Halsontet är klart på väg bort, men jag är fortfarande superhängig och ligger mest och vilar hela tiden. Har inte ens orkat ligga och titta på tv mer än någon timme i taget. Den tog hårt den här sjukan.
Det är i såna lägen man ser vad folk är gjorda av. Speciellt den egna familjen, såklart. Den har varit toppen. Att se ungarna fixa tacomyset, utan tjafs och med en massa gulligheter till geléklumpen mamma, var rent hjärtevärmande, för att bara nämna en sak. I övrigt har ju maken såklart fått dra ett större lass med aktivitetsskjutsningar, handlande mm. Den första dagen körde det dock ihop sig lite, då jag ju hade planerat in att själv hämta S och när jag sedan låg och skakade i feberfrossa och inte fick tag i en enda av mina ungar och R antagligen skulle jobba över. Då kom jag dock på att vi brukar möta en av S kompisar när vi går hem och den mamman verkar så himla trevlig att jag faktiskt vågade ringa och fråga om hon kunde ta med sig S och lämna av henne på vägen. Det kunde hon såklart. Folk brukar kunna det om man bara vågar fråga, men det ska ju helst inte kännas konstigt heller. På fredagen fick jag förfrågan om jag behövde hjälp av en gammal kompis, men då hade jag S hemma. Hon är så enkel att ha att göra med att hon mest är ett trevligt sällskap i såna lägen. Jag fick sova mina små tupplurar och hänga i soffan, medan hon tittade på Bolibompasidan på datorn och gjorde en massa pyssel. Bland annat blev hon inspirerad till att göra en ”loppa” och Å vad kul hon har haft med denna loppa! Hon har kört den på alla i familjen, så att vi tröttnade, men då körde hon den bara på Hunden istället, så nu har Hunden ”Snurrat tre varv”, ”Gjort bus” och ”Gjort grimaser” i flera timmar medan S har fnissat och bubblat tillsammans med den. Själv gillar jag mest den blå rutan som säger ”Krama din mamma”.

”Mamma, ta kort på min goda tallrik!”

S och Hunden leker med loppan

När man har halsfluss får man glass. Ja, man får glass även om man bara är sjuklingens sällskap.
Tröjlösheten kommer sig av att hon ”Blev så varm om magen” efter att ha hoppat hopprep med måttbandet.

Om man bortser ifrån att jag gick i ett slags  huvudvärkstöcken hela lördagen, så var det en fantastiskt trevlig dag. Solen sken och vägarna var snöfria och L lyckades klämma in ett frukostbesök hos oss, innan det var dags att säga hejdå till Sverige och sin släkt för några dygns resande hem till Australien igen. Jag kommer att sakna henne kanonmycket, J med. En tanke har väckts om att åka till dem i februari nästa år. Jag är ingen globetrotter. Att tänka på den långa resan ger mig magsår redan, nu. Samtidigt vill jag så himla gärna åka, så har vi bara råd så får jag nog lov att ta mig i kragen och genomföra det. Till dess fick vi i alla fall vårt fina avslut och J fick vår hejdå-present, en svensk fotbollsdress:

Lördagen startade i en stor besvikelse, då det helt plötsligt såg ut så här utanför fönstret:

Hade det varit viken lördag som helst, så hade jag väl bara krupit upp i soffan och dragit en filt om kroppen, men nu var det L:s sista lördag i Sverige och hon skulle komma hit med J en sista gång. Nu satt hon i Vallentuna med en bil som hade sommardäck och jag hade inte tid att åka dit, för vi skulle baka tårta och fixa oss inför 50-årskalas på eftermiddagen. Det blev en trevlig tillställning hemma hos svärmor B:

Pricktest, sushi och shopping

I dag kom vi (äntligen) till barnmottagningen för S undersökning. Det har varit sjuka både här och där och till slut kändes det nästan som om det aldrig skulle bli av. Nu har hon fått en inhalator istället för nebunetten (=en stor behållare). De har kommit på en barnvariant av inhalator sedan T fick sin för många år sedan. Mycket smidigare. Man ser om barnet har fått i sig medicinen, eller inte, vilket man ju inte gör med de vuxna inhalatorerna. Sen fick hon en ”träningsinhalator” som piper när man lyckas. Jag tror lugnt att jag kan säga att hon vet hur man gör nu… Hon fick även göra ett pricktest, för att se om hon reagerade på någon av de vanligaste sorterna pollen, samt lite pälsdjur. Hon reagerade inte alls, vilket ju var skönt. Läkaren sa att det inte är någon garanti för att hon inte är allergisk mot nåt i alla fall, eftersom hon ju brukar bli sämre på slutet av våren/början på sommaren. Vi får se hur det blir i år. Hon kan ju haft oturen att faktiskt ha haft förkylningar just den tiden på året. Efter läkarbesöket mötte vi upp min mellansöner i centrum och åt lunch. Vi skulle kolla på byxor också, men det blev varsin jacka till P och S istället. En riktig mysdag, trots det trista vädret:


Jag väckte S i morse. Visst är det påsklov, men hon har en förmåga att snabbt vända helt på dygnet om hon får – åt ena hållet. Åt andra hållet brukar det vara supersegt att få till det. Blev en mysig stund i sängen. Vi hade ju ingen brådska, när hon vaknade. Hon upptäckte den lilla goseråttan: ”Men lilla råtta, vad gör du här? Ja, just det, jag ville sjunga ´Var bor du lilla råtta´ innan jag somnade.” Sen började hon berätta om Råttan för mig:
” Det här är herr Råtta, han bor i en hatt och han har många barn. Han hade en Friolisa, men hon dog, så nu är han ensam. Han tar hand om alla barnen. Han ville så gärna ha många barn, men han saknar sin Friolisa. Ibland steker han glass och dricker smultronbål…”
Jag, jag bara låg där och njöt av den fina sagan jag fick.

En helg för umgänge

Som jag kommer att sakna de här två, när de åker hem igen!

Så snart jobbandet var över och jag hade landat hemma, så kändes det inte längre som att jag missade något. Jag får ju en lång helg i alla fall och det fanns ju mycket kvar att göra. Som att måla ägg en gång till (det kan man inte göra för många gånger) och träffa såväl lillebror med sambo (igår) och vännen L med J, som fortfarande är kvar i landet (idag). För att inte tala om att ligga i soffan och bara mysa framför något TV-program. Alltihop precis vad jag behövde:


Påskfirande per sms

Påsklunch i barnens smak – McD i bilen

Eftersom jag jobbade idag kunde jag inte delta i familjens firande, men min gulliga man försäg mig med diverse sms och uppdateringar om hur dagen föll ut. När jag kom hem mötte jag två överlyckliga barn, som haft en toppendag med sin pappa:

Påskharen var ju lite slö i år. Skippade helt lappar och skattjakt. Hade lite dåligt samvete, som alltid när man skippar traditioner, som de stora fått, men man inte orkar hålla fast vid till det yngre barnet. Jag berättade det för P i går kväll och sa nåt om att be S få tänka lite var äggen var och inte bara rusa ut på balkongen, där han visste att de stod. I morse innan jag gick till jobbet mötte jag en kille i full färd med penna och papper ”Jag ska gömma nåt till S, jag vet inte vad. Jag skriver lappar” Sötaste stora lilla killen fixade skattjakt till sin lillasyster! Han fick en chokladnalle att gömma. Fick ett sms till jobbet med lyckligaste tjejen!

Efter skattjakten målades det ägg på balkongen och sen tog R med sig barnen till skateparken i Rålis. Det var tydligen VÄLDIGT kallt, men barnen var nöjda i alla fall: