I dag var det dags för årets femkamp på Grönan, med vännen Cr och hans kompisar. Ja, han har gått flera gånger under sommaren, men jag har inte kunnat följa med. I dag trotsade jag alltså min vanliga hängighet och att R inte skulle vara hemma. S och P fick helt enkelt följa med:

Efter en mysig resa från Slussen var vi framme vid Gröna Lund. Det skulle göras femkamp. Inte gratis insåg jag och köpte varsit häfte till barnen och hoppade över själv. Jag hade minst lika kul när jag tittade på:


Det blev några ölpauser på vägen, men barnen var så gulliga, lekte med sina nyvunna smågrejer och lyssnade på de vuxnas surr:


Den här bilden är sannerligen inte dagens bästa fotomässigt, men jag har skrattat åt den. Sonens installation på Tyrol – och där står den kvar ännu, om de inte har städat bort den. Det kom han på när han såg bilden. S har gråtit stora trillande tårar över sitt hjul och sin dinosauriesuddis.

Dagens stora vinnare blev nog B, som kammade hem en jättekexchoklad. Ja, att vinna femkampen anses såklart större i vissa kresar, men själv deltog jag ju inte ens och är nog mer avundsjuk på denna. Mina barn var toalettvakter till ”skatten” och fick mig att ta kort och skicka till pappa. Jag vågade dock inte annat än att säga direkt att det inte var deras. Besvikelsen skulle bli för stor…

Kolla på den här minen. Det är killen som vunnit alla femkamper sju år i rad nu. Ser det ut som att han gjorde det i år?

Eller ser det möjligtvis ut som att det här är vinnaren? Det var första gången hon var med. Undrar om hon blir medbjuden nästa år?

Där uppe har ni mina barn och kompisen Cr, som var snäll och åkte med dem. S hade ingen aning om vad hon gav sig in på, men P var så impad av henne ”Hon skrek inte en enda gång”, själv har jag andra teorier om varför hon inte skrek än att hon tog det coolt:

Fotografi taget på nyckelringen de gjorde.


Sen kommer vi till dagens kanske största scoop – jag åkte uppskjutet! Inte på den bilden där det är Cr, utan senare, men det var han som fick med mig. Jag överlevde, men kommer nog aldrig att göra det igen. Inte riktigt min grej det där med att få magen uppe i halsen. Men jag har gjort det och det är jag stolt över.

Sista bilden och sista chansen. Vinner man inget annat får man ta vinst varje gång och de blev SÅ glada!

Efter det blev vi upphämtade av R som varit på fotboll med med min jobbarkompis P-E. Precis när vi svängde bort från Gröna Lund upptäckte vi en gammal mycket god vän till mig, som skulle till sitt jobb som färjeförare av Djurgårdsfärjan. En sån där person som jag har saknat så mycket, men känt att det var så längesedan nu, att jag inte kan ringa. Nu känner jag att jag måste göra det. Var SÅ kul att se honom. Vilken magisk dag det har varit. Jag har verkligen haft det alldeles underbart och det lilla mötet var som en extra guldkant. Efter en dag i solsken smattrar nu regnet mot rutan, men det var nog meningen att vi skulle få det så där riktigt bra först.

Nu blir nog det här inlägget inte riktigt som jag har tänkt, när det gäller hur bilderna ligger i förhållande till texten mm, men det har hängt sig så många gånger att det får bli så….

Annonser