I går var vi tillbaka i Rålis, men av lite annorlunda anledning. Det var dags att avnjuta en av årets parkteaterföreställningar, Fröken Fleggmans mustach. Vi kom dit tidigt för att få bra platser och hamnade på första raden. Vi lade ut vår filt och satt där jag och R, medan ungarna fick leka av sig lite i väntan på föreställningen. Efter ett tag fick vi sällskap på bänken av en trevlig kvinna, som väntade på sin dotter och pojkvän. Det var tur att vi kom i tid, för hu vad mycket folk det blev och vilka långa blickar folk gav vår ”extraplats”. Vi fick till och med en sur kommentar från en ”dam” om att det var ju praktiskt att boka upp platserna. Jag svarade faktiskt ingenting, men ångrade mig efteråt. Man kunde ju klämt ur sig att det var ju praktiskt att komma sent, eller nåt. Det var verligen inte så att vi hade brett ut oss på något vis, när föreställning började och barnen satte sig ner satt vi nästan på varandra och fick bara plats om jag hade armen bakom P:s rygg. Föreställningen var bra och väldigt rolig. Jag har alltid haft svårt för fars, men skrattade en hel del i alla fall och njöt framförallt av skådespelarnas prestationer. Ungarna skrattade också och har pratat om föreställningen och tokerierna sedan dess.
P träffade en kille som han kickade fotboll med, så S fick leka lite själv
En korv före föreställningen
Tokiga skådespelerier…