Tag Archive: sjukdom


Back in business

Förra veckan tog visst hårt på mig. Eller kanske var det så att jag körde på, trots att kroppen sa nej och faktiskt hade en infektion att bemästra. Det hade jag inte tid med, så jag lyssnade inte riktigt, utan föll (bildligt inte bokstavligt) ihop i en liten hög på fredagen. Detta ungefär en timme efter att jag kaxigt sagt att ”Nej, jag är inte sjuk gå hem du, jag klarar det här” till en av mina jobbarkompisar. Det gjorde jag alltså inte, utan fick se mig slagen och sen låg jag i stort sett hela helgen. Hade besök av lillebror och svärmor på söndagen i ett tappert försök att inbilla mig att nu var jag pigg igen, men stannade hemma på måndagen och var otroligt glad över min lediga dag igår, då jag säkerligen skulle ha gått till jobbet, men absolut inte skulle ha orkat det. Idag var jag dock tillbaka i verkligheten. Jobbet gick bra. Jag var trött, men tog en siesta på lunchen och sen orkade jag faktiskt till och med ta en promenad på kvällen. R jobbade över, så P tog sig själv medelst sparkcykel upp till Vallen för att spela fotbollsmatch. Jag lämnade S på sin konstgrupp och promenerade alltså mot fotbollen efter det. Missade dock matchen med ett par minuter, men mötte P och fick en promenad och pratstund med honom tillbaka. När vi kom hem var det i stort sett dags att ge sig ut igen, för att hämta S. Efter det kände jag att nu är jag faktiskt frisk, för trots ett par kilometers promenad så känner jag mig pigg och fräsch.

Hemma blev det läxkväll. Läste om huden med P och så den sedvanliga läsläxan med S (5 minuter om dagen). Hon har verligen inte knäckt läskoden, men tragglar envist på och ska absolut läsa även texten, även fast fröken säger att det räcker med ”rutorna” i hörnet, innan man kan:

Idag:
S: ”M…uuu..ss..e..n”
Jag pekar lite vägledande på bilden under texten.
S: ”Rrrråttan!”

På väg hem från fotbollen överraskades vi av ett stilla regn och tog skydd en stund, för att få glädjas av dubbla regnbågar, när vi klev ut igen.

Glad tjej på väg från målningen

Tröttisen

 

Natten till idag var inte helt lyckad för S. Hon vaknade vid fyra av en mardröm och hade sen lite svårt att somna om (det tog väl någon timme, eller så). Eftersom det har varit min lediga dag bestämde jag mig för att hålla henne hemma, för att hon skulle få sova ut. Det kändes som ett ännu bättre beslut när hon sov nästan till elva på förmiddagen. När hon vaknade var hon ganska pigg och väldigt nöjd över att få stanna hemma. Jag tänkte att det skulle vara bra med det. Att det skulle räcka med att få sova och sen kanske hon skulle orka med cirkus och annat. Men NEJ. Hon var inte pigg alls och bröt ihop vid minsta lilla grej. Men till centrum ville hon i alla fall, så vi tog en kort tur dit. Hon lånade lite nya böcker och två filmer på biblioteket och så tog vi en fika på uteserveringen, innan vi tog oss hem igen. Det var det hon orkade och efter det har hon brutit ihop en gång i kvarten, ungefär. Känns inte helt lovande inför morgondagen, men vi får väl se hur bra natten blir och hur det verkar i morgon bitti.

Pollen

Coolaste tjejen, på väg till skolan

Det är mycket pollen nu. Något som både jag, maken och S känner av. Hon fick ju inget utslag på pricktestet för ett tag sedan, men om inte hon är allergisk så vet jag inte vem som är det. Hon är inte sjuk men blir precis så här vid exakt den här tiden varje år. Vi kör hårt med alla de medicner hon har, såväl i inhalator, som allergimedicin och singulair (för astma). Hon har ju ny inhalator och jag tänkte i min enfald att när hon nu har en inhalator som hon klarar av själv, så skulle inte skolan vara så involverad, men hepp så skulle de ha nya papper och medicinen skulle vara inlåst minsann. Efter att ha rådfrågat vänner på facebook har jag dock bestämt mig för att ifrågasätta det ordentligt. Varför ska en astmainhalator vara inlåst på skolan? Funderar på att sy en skärpväska till henne, om det är det att den ligger i ryggsäcken som stör. Mesta tiden på året behöver hon den ju inte alls, men så här års kan det bli rätt illa och då vill jag faktiskt inte att den ska ligga inlåst i ett skåp. Speciellt inte om de är på utflykt.

I övrigt har veckan rullat på. Lite konstigt avhuggen sådär, eftersom det kom en röd dag mitt i alltihopa. Fint väder hade vi där i början och det njöt vi av. Sen har det mulnat på lite, men så är det ju när våren är skakig och ny. Den tar snart nya tag och plötsligt är det sommar. Lite bilder från veckan:

Tv: Mellis i parken med stor-R i torsdags. Th: S och pappa på ”Hyllan”, biblioteket i Jakobsberg.

Streptokocker

Inte ett blogginlägg på hela veckan tack vare eländiga basilusker. Eller egentligen gjorde de väl inte sin riktiga entré förrän i onsdags, men jag var inte på topp innan dess heller. Men jag genomförde söndagens tjejträff, måndagens butiksjobb och tisdagens HK-träff, innan jag föll ihop i en feberhög på onsdagen. Detta i tron att det bara var det vanliga halsontet och hängigheten, som ofta uppstår när det blir lite för mycket som snurrar på. Så var det alltså inte. Feber är inte någonting jag ofta drabbas av och när jag sen knappt kunde svälja för att halsen var så svullen, kände jag att det inte var någonting att vänta på, utan jag ringde doktorn dagen därpå. Streptokocker har vandrat runt i såväl skolan, som bekantskapskretsen, så det låg inte långt bort i tankarna. Doktorns utlåtande efter en snabb titt i halsen var ”OJ!” och ”99% säkert att det är bakteriellt”. Ett halsprov senare var säkerheten 100% och det var bara att kvittera ut penicillin på apoteket och ta sig hem igen. Halsontet är klart på väg bort, men jag är fortfarande superhängig och ligger mest och vilar hela tiden. Har inte ens orkat ligga och titta på tv mer än någon timme i taget. Den tog hårt den här sjukan.
Det är i såna lägen man ser vad folk är gjorda av. Speciellt den egna familjen, såklart. Den har varit toppen. Att se ungarna fixa tacomyset, utan tjafs och med en massa gulligheter till geléklumpen mamma, var rent hjärtevärmande, för att bara nämna en sak. I övrigt har ju maken såklart fått dra ett större lass med aktivitetsskjutsningar, handlande mm. Den första dagen körde det dock ihop sig lite, då jag ju hade planerat in att själv hämta S och när jag sedan låg och skakade i feberfrossa och inte fick tag i en enda av mina ungar och R antagligen skulle jobba över. Då kom jag dock på att vi brukar möta en av S kompisar när vi går hem och den mamman verkar så himla trevlig att jag faktiskt vågade ringa och fråga om hon kunde ta med sig S och lämna av henne på vägen. Det kunde hon såklart. Folk brukar kunna det om man bara vågar fråga, men det ska ju helst inte kännas konstigt heller. På fredagen fick jag förfrågan om jag behövde hjälp av en gammal kompis, men då hade jag S hemma. Hon är så enkel att ha att göra med att hon mest är ett trevligt sällskap i såna lägen. Jag fick sova mina små tupplurar och hänga i soffan, medan hon tittade på Bolibompasidan på datorn och gjorde en massa pyssel. Bland annat blev hon inspirerad till att göra en ”loppa” och Å vad kul hon har haft med denna loppa! Hon har kört den på alla i familjen, så att vi tröttnade, men då körde hon den bara på Hunden istället, så nu har Hunden ”Snurrat tre varv”, ”Gjort bus” och ”Gjort grimaser” i flera timmar medan S har fnissat och bubblat tillsammans med den. Själv gillar jag mest den blå rutan som säger ”Krama din mamma”.

”Mamma, ta kort på min goda tallrik!”

S och Hunden leker med loppan

När man har halsfluss får man glass. Ja, man får glass även om man bara är sjuklingens sällskap.
Tröjlösheten kommer sig av att hon ”Blev så varm om magen” efter att ha hoppat hopprep med måttbandet.

Man får passa på

Vännen L är i landet ett par veckor till. Man får sannerligen passa på att ses, när det går. Alltså ägnades min lediga dag åt henne och lille J. Nå, jag hann dra en dammsugare innan vi sågs också. Sen hade vi hela dagen på oss att bara prata, utan varken internet, eller telefonlinje emellan oss. Så otroligt mysigt. Vid tvåtiden gick vi och hämtade S och sen tog vi en tur ut i parken, så att S kunde leka. J var trött, men ville absolut inte sova. Till lsut såg L ingen annan råd, än att åka, eftersom hon visste att han skulle somna i bilden. Man vill ju inte skiljas åt, men det känns skönt att veta att vi kommer att hinna träffas i alla fall några gånger till, innan hon drar iväg igen. Jag är glad att vi kunde ses igår, för idag är S sjuk. Jag hann gå till jobbet, men blev hemringd igen, för att hon var så hängig. Hostig och hängig, men rätt okej ändå. Jag har passat på att frosta av frysen och tvätta en väldig massa tvätt.

Söta J! Han fick låna S förkläde som haklapp.

I parken. J ser precis så trött ut som han var.

Sjukstuga

Hon är bra på att roa sig själv.

Det har varit lite av en sjukstuga här den här veckan. Först insjuknade F, sen T och så i torsdags sa det bara pang på jobbet. Från frisk till kallsvettigt illamående med bultande huvudvärk, på en kvart ungefär. Bara att packa ihop och gå hem. Har inte blivit mer än så – saggig och illamående, men ingen riktig magsjuka (som tur var). Helgens planer fick ställas in såklart. Vi skulle träffa goda vänner vi inte träffat på länge. Förstår inte, men det blir alltid någon sjuk när vi ska träffa dem. Antingen här, eller där. När man jobbar varannan lördag blir det ju inte lika många helger över, när man kan göra vissa saker, så det känns extra synd på det viset. Vi har trots allt haft det ganska mysigt här hemma. F och T var ju redan hemma och för att vara på sen säkra sidan fick S stanna hemma på fredagen. Det snurrar runt så mycket sjukor på skolan ändå och hon går ju faktiskt inte riktigt i skolan ännu. P däremot fick lov att gå, men han kom hem direkt efter skolan och lekte med sin lillasyster, så hann aldrig riktigt tröttna på sin tråkiga familj. Hon är ju väldig enkel att ha hemma så där nån dag, så det brukar inte vara några problem.
I dag är det lördag och alla är lediga. T är frisk igen och drog iväg till en kompis, likaså P. S ville till centrum och köpa kulor, så R följde med henne. Det fanns inga kulor än, men de fick en utflykt och jag fick en skön stund för mig själv.  Roligare än så har vi det inte just nu. Vädret verkar dock hålla med, så förutom det trevliga vi skulle ha gjort idag, känns det som om man inte missat så myket.

Lite friskare

Natten till lördag sov S i nästan 14 timmar och vaknade som en helt ny människa. Visst var hostan kvar, men inte det ”sjuka”. Hon fick testa sin friskhet, med att åka och hälsa på kompisen A, som flyttat till hus. Det har varit bestämt ett tag och hon grät floder, när hon var sjuk, för att hon skulle få åka dit. Nu tyckte jag att ett par timmars lek inte kunde vara någon större fara. Det åktes pulka och grillades korv i solen och förflyttades sedan in för lite lek inomhus. Hon hostade mycket värre utomhus, men så var det också -15 ute. Vi får hoppas att det går bättre om de går ut i skolan på måndag. Det blev i alla fall en trevlig och lagom utflykt för både S och mig:

På kvällen var det dags för lördagsmys, S klädde om till de rätta myskläderna:

Orsak och verkan

Just nu är vi ju inne i en liten förkylningsastmaperiod med S. Jag jämför med hur det var förr, när perioderna avlöste varandra, utan i stort sett någon paus och känner att hon har blivit äldre. Inte bara att hon inte blir sjuk lika, ofta, utan det känns inte som att det sitter lika hårt heller och hon hanterar hostan bättre. Hon vaknar inte på nättern, utan hostar i sömnen tex. Det kan ju vara just denna omgång, så jag ska väl inte ropa för högt, men det har känts helt hanterbart denna höst och vinter i alla fall. Sen funderar jag på hennes tålmodighet. Hur hon kan sysselsätta sig själv med sitt pyssel i timmar och vara på rätt bra humör, trots att hon är sjuk. Sen kommer det någon motgång och hon bryter ihop totalt, men överlag måste jag säga att hon är helt fantastisk. Då tänker jag på S två år, som var vaken med hostan, nätterna igenom. Som satt där med sin lekgris från Fisher Price och stoppade i plastpengar, om och om igen, eller bläddrade i en bok, tills hon somnade – stupad mitt i. Jag undrar om hennes tålamod beror på att hon fick lov att ”lära sig” att plocka själv med saker, dessa långa sega timmar, eller om hon är en sån typ, att hon började plocka med saker, för att fördriva tiden. Jag har ingen aning faktiskt. Kanske är det en kombination av personlighet och vana. Skönt är det i alla fall, att hon roar sig själv och fantastiskt kul är det att se allt vad hon presterar. Den fina teckningen ovan fick jag idag.

Den älskade grisen – jag försökte rensa ur den ur rummet, häromveckan, men hon hittade den i påsen och bar tillbaka den.

Så här var det inte ovanligt att hon somnade, mitt i sitt bokbläddrande.

En liten sjukling

Den lediga dagen blev en sjukdag, istället för en gå till centrum och äta sushi-dag. Nå, man kan ha rätt mysigt hemma med. T och P fick gå själva och äta sushi, medan jag och S satt i soffan med bokhögen. Efter ett tag var jag lite trött i både ögon och röst, men om ingen annan läser för en, så får man väl ”läsa” själv – för Hunden.

Strax ska jag åka upp till T:s skola och titta på vernissage. De ska få presentera vad de håller på med för arbeten i skolan. Hade ju tänkt att vi skulle åka dit allesammans, men barnen får stanna hemma. F kommer hem strax efter att jag har åkt, så det ska nog gå bra.

Tålmodig lillasyster


Storebror F skulle shoppa ny dator. De andra bröderna var på badminton respektive hos en kompis, så S fick snällt följa med. Det skulle ju gå fort, så ingen mat hade intagits. Titta på dator/elektroniska prylar går INTE fort. I alla fall inte om pryl-pappa och datornörds F är med. Det kunde gått fort, om datornörds F hade fått hoppa över att kolla på annat och gå direkt till relativt dyra, direktvalda superdatorn på en speciell butik. Nu ville vi föräldrar att saken skulle tas i betänkande och att man nog ändå kunde kolla runt lite först. Först var han lite sur över det, tonåringen, men det slutade med att han hittade en helt okej dator, till ett mycket mer okej pris och dessutom hade råd med ett efterlängtat hett tangentbord (bara att ha en tonåring som blir glad över ett tangentbord, borde ju göra mig relativt lugn, eller kanske orolig, eller vad vet jag). När datorn var utvald började försäljaren med en massa knep, om hur vi skulle få datorn ännu billigare. Maken stod i ett hörn och sms:ade och sexåringen låg i en suckhög på golvet. Men försäljaren var ihärdig och vi kom därifrån ett antal erbjudanden rikare och eventuellt lurade, men då får det väl vara så. Datorn blev billigare, vi är bundna till det telefonabonnemang vi ändå använder och har 64 kanaler på TV:n i tre månader – hur fel kan det bli?
Efter datorn skulle det alltså inhandlas tangentbord på annan affär. Jag och S blev avsläppta på Max, för inhandlande av mat. Det gick INTE snabbt att inhandla tangentbord, så där stod vi i snöblåsten och knaprade pommes frites för att hålla oss varma vid en ickeexisterande busshållplats, där vi hade bestämt möte. S vinkade till alla bilar och ropade ömsom  ”Snälla, var min pappa” och ”Kan inte vi få åka med dig istället”. Hon är verkligen tålmodig i såna här lägen, eller i alla fall igår. Trött och hungrig, men inte gnällig – egentligen. Skönt, eftersom det var jobbigt nog ändå, eftersom jag också var trött och hungrig och inte riktigt frisk. Slutade idag med att jag gick hem från jobbet. Ont i halsen, superhängig och illamående. Jag har sovit en stund och tittat på TV. Det var skönt, men det blir till att vara hemma i morgon med – mitt i lönehelgen.