Det är vad det här kunde ha varit. KUNDE alltså, men jag bara stenvägrade att hänfalla åt självömkan och dåligt humör. Det startade egentligen redan med att S sov uselt under natten. Var vaken mellan tre och sex ungefär. Fantastisk start på en dag för alla inblandade parter. Men hennes trötthet skulle inte jag ta hand om, då jag och P skulle till Sollentuna. Vi hade en tid klockan halv nio och startade i god tid hemifrån, eftersom jag är lite osäker på vägen. När vi var nästan framme i Karlberg ringde min telefon. Personen vi skulle träffa, hade ringt sig sjuk. Det var bara att hoppa av tåget och åka tillbaka igen. Vi kom hem lagom till att S skulle till skolan. Konstigt nog var hon pigg och glad, trots den upphackade sömnen. Antagligen äran att få umgås med storebror T, som gjorde den inverkan på hennes humör. När jag hade lämnat henne hade jag tid att umgås med P en stund innan han gick till skolan (han har sovmorgon på måndagar). När han hade gått, trillade en trött F ut till mig. han hade också sovit uselt. Vi tog en kaffe ihop och sen sparkade jag iväg även honom till skolan. Eftersom det var så fantastiskt väder bestämde jag att jag inte bara kunde sitta hemma och eftersom jag hade en oväntad ledig dag så kunde jag ju passa på att gå på gymmet. Sagt och gjort gick jag dit. Då var det inte öppet än. Jag är ju inte van att vara ledig på måndagar och på måndagar öppnar de tydligen inte förrän tolv. Nåja, det var ju fint väder, så jag gick en runda i väntan på att de skulle öppna. Så enkelt var det nu inte, för när jag väl kom in så visade det sig att tjejgymmet, där jag brukar träna, var stängt och i det vanliga gymmet var det knökfullt. Det fanns ett löpband ledigt, men när det nu var så fint väder, kunde jag inte riktigt förmå mig att ställa mig på ett löpband. Det var ju inte därför jag gått dit. Kände mig lite moloken och motarbetad, men gick ut i solen och så gick jag en promenad istället. Det gjorde gott. Hemma kände jag att när jag nu fått den här extra dagen, så måste jag ju passa på att göra något som jag inte hinner med annars och så satte jag mig och kompomerade en fotobok med alla bider från New York. Det var otroligt nostalgiskt och trevligt. Naturligtvis hängde det sig, så att det blev debiterat två gånger, men det får man väl ändå tro att det ska räta till sig. Så nu har den här ”skitdagen” gått mot sitt slut och den blev ju rätt bra ändå. Man har ju haft en del skitdagar i livet, som egentligen sett ut ungefär som den här, men som man inte har gått lika glad igenom, så man har gjort med den här, så jag kan säga att jag uppskattar det när det blir så här.
I morgon har jag ledig dag – igen. Den vanliga lediga dagen. Då ska jag försöka vara lite mer kreativ på städfronten OCH gå på gymmet. För på tisdagar, då har de öppet från halv sju!