Tag Archive: vänskap


Vänskap

S har allt oftare börjat leka med H, som bor tvärs över gården och dessutom går i hennes klass. De har så kul ihop och funkar väldigt bra tillsammans. I går hade de pratat om att de skulle leka på kvällen, men det blev inte av. Jag tyckte att det var för sent när hon väl började prata om det helt enkelt, men jag sa att de kanske kunde leka idag i stället. I morse ville hon gå dit så snabbt som möjligt, men som jag själv är en morgonsegis, även om jag vaknar tidigt för det mesta, så tyckte jag inte att hon skulle gå dit före elva. Hon skuttade glatt över gården, men var hemma nästan lika snabbt igen. Jag ville såklart veta varför, men det kunde hon knappt berätta, eftersom hon höll på att bryta ihop. Jag blev ju rädd att det var någonting i stil med att han var hemma, men inte alls ville leka, för det vore ju tråkigt, men nej det var så att: ”DET HADE GÅTT OM JAG KOM TIDIGARE MAMMA, DET VAR DITT FEL!” Det var det hon inte kunde säga. Mitt lilla skrutt. Hon hade kommit dit precis när de hade packat ihop sig för att åka in till stan. Jag kramade och tröstade och sa att de ju kunde träffas senare, eller imorgon. Precis när vi stod där så ringde det på dörren. Det var H! Han ville så mycket hellre leka med S, än åka till stan, att hans mamma inte hade kunnat säga nej. Så nu har de lekt mest hela dagen, med endast avbrott för lunch. Först där och nu här och det är bara så lugnt och så mysigt. Vad glad jag blir att hon har hittat en så fin kompis.

 

För många år sedan lärde jag känna L. Hon jobbade på mitt jobb på den tiden. Vi började umgås även privat och när hon flyttade till andra sidan jorden höll vi såklart kontakten i alla fall. Det blev en tur ”hem” ett par år, men så var hon tillbaka ”over there”. Vissa människor är ju bara så där, att de sitter fast i hjärtat, oavsett i vilken världsdel de befinner sig. Nuförtiden finns det ju som tur var internet och det är lättare att hålla kontakten på det sättet med. Men precis just nu är det så underbart härligt att hon är på den här sidan jorden och hälsar på. Med sig har hon sonen J, åtta månader. Hon som för flera år sedan förklarade att jag fick hennes kvot, för barn, det skulle hon då aldrig ha. Vilken tur att man kan ändra sig. I torsdags träffades vi äntligen! Äntligen, eftersom tisdagen gick till spillo på grund av den konstiga magsjukan vi hade. Det var så otroligt mysigt att ses och kunna prata ordentligt, utan en dator, eller telefon emellan sig. J var helt enkelt underbar och bedårande och ett helt fantastiskt tåligt barn. Trött redan när vi träffades till lunch och sov inte förrän han hamnade i bilen på vägen hem och ändå knappt ett gnäll över hans läppar. Att ha en S att kolla in hjälpte säkert till. Det fanns ju alltid någonting som hände runt honom den här dagen.

En rolig ankedot från dagen var annars att min promenadkompis E dök upp när vi satt på kinarestaurnagen i centrum och så visade det sig överraskande att de två känner varandra och har växt upp ihop. Jag som har pratat om dem med varandra, men inte har vi kopplat ihop det i alla fall.
Lite bilder från dagen. Något knas med bildöverföringen, så jag kunde inte lägga in allt jag ville. Det verkar som  att jag har fyllt min kvot med bilder, så jag får väl börja radera i bloggen. Inget jag känner för, men jag vet inte om jag orkar byta bloggplats igen (har jag verkligen SÅ mycket bilder?):

Parkträff

I dag hade vår park celebert besök, då S stora kärlek L och hans mamma och bror kom på besök. De bodde här tidigare, men flyttade förra året, tills S:s stora sorg. Jag hade kontakt med hans mamma för några dagar sedan och då bestämde vi att försöka träffas idag. Efter lite dividerande blev det bestämt att vi skulle ses på ”gamla jaktmarker” och de kom alltså hit. Dagen bjöd dessutom på sol, som för att förgylla tillfället. Vi fick även ut C och R&R i parken. S lycka när jag sa att även R kanske skulle komma med, visste inga gränser ”JAAAAA, två av de bästa på samma dag!”  Trots att vi bor nära varandra blir det inte så ofta parkträffar så här års för oss heller. Barnen lekte som om de aldrig hade varit ifrån varandra och vi mammor hade det himla trevligt vi med – men KALLT! Konstigt att man fryser mer när det är ett par grader kallt, än när det är 10-15 minus. Mest kallt var det nog ändå för L:s lillebror W. När man är 1.5 är det inte det enklaste att hålla värmen. Det slutade med att vi gick till pizzerian hela högen, för att sträcka ut träffen litegrann:

Innan vi gick ut hade S långa överläggningar om hur hon skulle pussa och krama L, men jag fick henne att tagga ner lite och sa att det var ju ett tag sedan de sågs och att han kanske inte ville ha en puss. När vi skulle skiljas åt kunde hon inte hålla sig längre ”MAMMA, får jag pussa honom?” Ja, det får du väl fråga L om, tyckte jag. Det fick hon göra och han såg inte helt obekväm ut alls faktiskt, utan kramade glatt tillbaka. Jag och mamma U suckade åt våra gulliga barn och såklart hade man inte kameran framme precis då, men jag får bära det inom mig istället. Sen gick S hem med stjärnor i ögonen ”Det var en underbar dag, men bäst var det allra sist! Jag vill faktiskt giftas med honom när jag blir stor”. Ung kärlek när den är som vackrast.

Efterlängtad träff

Så här lycklig blir man när man ÄNTLIGEN får umgås med sin kompis.

I bland rullar livet på alldeles väldigt fort för två familjer, som ändå lever ganska parallellt. S och R har knappt setts sen i somras (förutom att han kom på S kalas, men då var det ju så många andra här) och har på varsitt håll uttryckt lite gliringar till sina föräldrar om just detta. I måndags, när jag träffade R och mamma C och vi återigen konstaterade att C jobbade de dagar jag var ledig och tvärtom, så kom jag på den briljanta idén att jag ju kunde hämta R på dagis och på så sätt sammanföra de tu. Det var så otroligt mysigt att först gå till hans dagis och få en kram av en lycklig R, som sen bubblade hela vägen till S skola och efter det ta hem de två. De lekte, klippte och klistrade och spelade spel. R stannade kvar och åt kvällsmat med oss och sen följde vi honom hem i mörka blåsiga kvällen. Vilken lyckad kväll.

Smygtagen bild från kvällens middag – jo, det var ett extrabarn till, men han bor ju nästan här…

Kusinstenar

 

När vi var nere vid Storsjön en dag, hittade R en fin sten. En halv sten, där man ser insidan. Kusin Ms letade snabbt reda på den andra ”halvan” där på stranden och tyckte att det var ju alldeles strålande med varsin del av en sten. En kusinsten med en del i Stockholm och en i Jämtland.