Tag Archive: kultur


Sen sist

DSC01957b

Jag har jobbat jobbat jobbat och sen har jag jobbat. Fredagskvällen ägnades åt glöggmys hos en gammal kär vän, som faktiskt bor väldigt nära, men som jag umgås med alldeles för lite. Sen var det lördag och dags för shopping med Livbojegänget i Sollentuna centrum. Jag trodde väl inte jag skulle shoppa så mycket, men hittade faktiskt julklappar till flera stycken. Blev en mysig dag med mycket prat. Vi gick i lite olika konstellationer, men samlades i alla fall och åt lunch till ljudet av Eric Saades uppvärmare. Efter shoppingen hann jag vara hemma en liten stund, innan jag och maken åkte in till stan. Först gick vi på ”Tre Indier” och åt en helt fantastiskt god middag och sen gick vi på Debaser och lyssnade på Alice B, Android och Timo Räisänen. Timo var ju egentligen vårt mål, men Alice B var en trevlig bekanskap. Cool tjej som framförde sina låtar rakt upp och ner på ett härligt ödmjukt sätt. Helt opretantiös både hon och bandmedlemmarna, vilket var härligt och avslappnat. Efteråt gick hon runt på golvet och pratade med folk hon kände och jag kunde inte låta bli att gå fram och säga att vi tyckte att hon var bra. Hon blev jätteglad och stod och pratade med oss en stund. Efter alla konserterna köpte vi både hennes och Timos skivor mm. Android hade jag kunnat vara utan. Väldigt bra musikaliskt, men lite för enformiga och högljudda. De verkar ha gått på myten ”ju högre ju bättre”, eller så var den där nästan på gränsen till rundgång en del av deras sound. Om Alice B och hennes band var ödmjuka och opretantiösa, så var det här bandet i stort sett tvärtom. Sen kom då Timo. Han var bättre än bra. Om han var bra sist vi såg honom så var ha en musikalisk gud denna gång. Helt enkelt fantastisk. Som maken uttryckte det när han berättade för barnen om gårdagen ”Mamma hoppade som värsta punkrockaren” – jomen det gick ju inte att låta bli! Jag ville verkligen att det aldrig skulle ta slut. Vilken liveartist och vilka musiker han omger sig med.
Idag har varit en lite mer tillbakadragen dag. Vi hade soffhäng hemma på förmiddagen och hos Kallhällskusinerna på eftermiddagen. Ungarna gick dock ut och åkte skridskor utanför:

skridskor 010b S fick låna en mössa att ha under hjälmen och sockor till skridskorna – allt i rosa och när hon kom in åkte de av snabbare än snabbt med ett nästan äcklat ”Jag är ju rosa överallt”

 

 

skridskor 012b

Killarna hade också kul på isen, men utan skridskor

Välkommen till teatern

I dag har det varit en ganska medioker söndag. I alla fall vädermässigt, vilket gjorde att vi mest höll oss inomhus. S hittade sin gamla teater och satte ihop några teaterföreställningar till oss. Först var det historien om Bertil, hundtjuven och lite senare en julaftonshistoria:

Välkommen till föreställningen av ”Bobbi & Bill och de försvunna hundvalparna”

 

Lite alltmöjligt-dag

Dagen idag blev först lite halvdan, för att avslutas rätt storartat. Maken hade stora planer. DN-konsert i gröngräset, stadsvandring och Parkteatern. Innan det tog vi en snabbis in på rean vid Bromma Blocks, för att ekipera maken litegrann. Där höll jag på att bli tokig på mina rastlösa barn. Visst, det är inte kul i klädaffärer, men vi har inte där länge och de är ju inte direkt småbarn längre. På väg till DN-konserten köpte vi pizza. Eller maken köpte pizza. Jag satt med de ohängda yngre medlemmarna av familjen i bilen och slet mitt gråa hår, då de var allt annat än lugna och tysta – tvärtom var det kittel, skrik och handgemäng i baksätet. Tillslut skrek jag SLUTA så det ekade mellan husen i Hjorthagen och så blev det liiite lugnare – en stund. Nej, de var inte roliga alls den här dagen, mina barn. Naturligtvis fick vi sen ingen parkering. Vi var väl inte riktigt säkra på om vi ville ha det heller. Det småregnade och var väl inte helt lockande väder för en sittning i gräset. Slutade med att vi intog pizzan i bilen, bakom ljudteknikernas buss. Lite musik och en väldig massa prat hörde vi och barnen blev i alla fall tysta i baksätet. Sen ville mannen inte alls åka hem. Vi skulle ju se ”stan” minsann. Helst stanna tills det var dags för Parkteatern vid sju på kvällen. Ut på Skeppsholmen skulle vi. Det är visst fint där, men usch vad osugen jag var. Med det vädret och de ohängda ungarna kunde jag lika gärna ligga hemma i soffan. Jag satt helt sonika kvar i bilen, medan make och barn promenerade över till Kastellholmen. Själv hällde jag upp en kaffe och lutade mig tillbaka och njöt av lugnet och utsikten. När de kom tillbaka ville maken fortfarande fortsätta i stan. Det var fyra timmar till föreställning och ett stilla regn föll, så jag lade in mitt veto och vi åkte faktiskt hem. När vi kom hem var regnet borta och ungarna gick ut och lekte i parken. Vi som var rätt trötta sjönk ner i soffan med varsin bok framför OS-finalen i handboll. Lagom till att det nästan var för sent kom barnen in och vi åkte in till stan – igen. Tur var väl det för föreställningen med franska cirkusgruppen ”La meute” var väl värda trippen:

Tjuvnyp och tjafs i bilen – jo, idag var de minsann rätt billiga

Men med lite pizza i magen blev de trevligare

P går balansgång på Kastellholmen

Den här sötnosen, kan hon verkligen vara jobbig – tur man glömmer fort.

6 halvnakna män i och omkring en gunga – nervpirrande och underhållande:

Så slutade dagen, som det ofta brukar, med en känsla av att den var ganska bra i alla fall. Det är ju så det oftast brukar bli, även om man har det rätt körigt på väg mot mål.

I går var vi tillbaka i Rålis, men av lite annorlunda anledning. Det var dags att avnjuta en av årets parkteaterföreställningar, Fröken Fleggmans mustach. Vi kom dit tidigt för att få bra platser och hamnade på första raden. Vi lade ut vår filt och satt där jag och R, medan ungarna fick leka av sig lite i väntan på föreställningen. Efter ett tag fick vi sällskap på bänken av en trevlig kvinna, som väntade på sin dotter och pojkvän. Det var tur att vi kom i tid, för hu vad mycket folk det blev och vilka långa blickar folk gav vår ”extraplats”. Vi fick till och med en sur kommentar från en ”dam” om att det var ju praktiskt att boka upp platserna. Jag svarade faktiskt ingenting, men ångrade mig efteråt. Man kunde ju klämt ur sig att det var ju praktiskt att komma sent, eller nåt. Det var verligen inte så att vi hade brett ut oss på något vis, när föreställning började och barnen satte sig ner satt vi nästan på varandra och fick bara plats om jag hade armen bakom P:s rygg. Föreställningen var bra och väldigt rolig. Jag har alltid haft svårt för fars, men skrattade en hel del i alla fall och njöt framförallt av skådespelarnas prestationer. Ungarna skrattade också och har pratat om föreställningen och tokerierna sedan dess.

P träffade en kille som han kickade fotboll med, så S fick leka lite själv

En korv före föreställningen

Tokiga skådespelerier…

Museum

Så här kul kan man ha på Historiska museet

Nu på morgonen har vi suttit och kollat in priser och annat om en del av Stockholms museum. Tänkte jag kunde dela med mig av en sammanfattning i ordningen från gratis, till kostar lite. De som kostar mycket har jag inte ens med, eftersom de är ointressanta för oss:

Sjöhistoriska: Fri entré alla dagar. Öppet  ti- sön, 10-17
Tekniska: Fri entré onsdagar 17-20
Historiska: Fri entré fredagar 13-17
Medeltidsmuseet: Man betalar 70 kronor, vilket gäller som ett årskort både på detta museum och Stadsmuseet. Gratis för alla under 20.
Medelhavsmuseet: ti-to 12-20, fr-sön 12-17 (entré 80 kronor, men vi funderar skarpt på att bara gå in och titta på deras fina butik).

Övriga tider, samt utbud kan ni se om ni klickar på länken på respektive museum. Det finns som sagt många fler, detta är bara ett litet axplock.

Pippis jul

I dag var det dags för föreställning i skolans musikdrama. S spelade Pippis pappa och hade ju laddat med sin replik: ”God jul Pippi, jag har det bra här borta i Söderhavet, jag tänker på dig”, i flera veckor och det satt som det skulle. Hon tog sin framgång med ro och mötte alla ”Vad duktig du var” med sitt sedvanliga ”Jaa”. Inget fel på självförtroendet där inte.

Snart slutdansat

I höstas började S på ”Dansmix”. I början var det rent fantastiskt roligt och hon skuttade in med ett glädjetjut. På slutet har det låtit annorlunda. ”Jag vill inte gå” har hörts allt oftare och det har kommit fram att hon inte känner sig riktigt hemma. ”Alla är ju så vackra” sa hon apropå de andra flickornas mer eller mindre rosaskimrande tyllkreationer. Men när jag undrade om hon ville ha något liknande så bara fnös hon ”Det är väl inte balett heller!” Det enda hon kommer att sakna är gamla dagiskompisen I. Den enda anledningen att gå dit, enligt S, men inte tillräckligt stor för att stå ut i längden. Först tänkte jag vänta med avbokningen av platsen, tills hon varit med om avslutningsdansen, men hon är så bestämd att det var lika bra att göra det direkt, så att vi inte missar sista datum och står med en hel termin till att betala för någon som man måste dra dit. När jag satt där på hemsidan för Kulturskolan och tittade på utbudet, så kom jag på att det kanske var läge att kolla in något helt annat och så hamnade jag på Bild och form-sidan. Jag läste upp ”programförklaringen” för S som blev helt salig:

Bild och Form 6-9 år:
Vi arbetar med olika tekniker i teckning, måleri, textil, foto, hantverk och skulptur! En bred kurs där man får pröva sig fram och provsmaka på en mängd olika material och bildspråk.

”Blir man konstnär där? Det ska ju jag bli!” Mamman är lite trög och tycker att dottern är en sång och danstjej, men nu står hon i kö och hoppas på plats om inte annat så till hösten. Cirkusen fortsätter som vanligt, den vill hon inte missa för allt i världen.

S på väg hem från skolan. ”Klänningen” är ett arvegods från grannarna och snarare en tunika och i storlek 146/152, men blev snabbt en favorit.

Som jag har letat anledningen till varför jag inte längre kunde få över bilder från telefonen till datorn. Jag trodde felet låg i datorn och har typ testat ALLT. Men det låg i inställningarna i telefonen. Jag ändrade lite där, innan jag åkte till USA och antagligen hänger det ihop med det. I dag hittade jag i alla fall rätt och nu kan jag föra över bilder igen. Visst blir de sämre, men de blir ju spontana och mitt i livet, på ett annat sätt än bara de gånger jag har kameran med. Nu måste jag ju nästan uppdatera er lite om de senaste veckorna:

S på cirkusskolan, eller innan cirkusskolan rättare sagt. Att hänga i klädhängarna ingår inte i cirkusskolans koncept. Ska jag vara riktigt ärlig är det bara S och L som sysslar med just det, men så har de blivit starka också. Kolla S till höger ”Ta kortet mamma!”. Hon hänger med armarna i vinkel och det var en rejäl stund.


En torsdagskväll på Historiska museet. Ett fantastiskt ställe, som jag gärna rekomenderar för såväl stora som små. Man behöver tid på sig, eller flera gånger, för det är stort och mycket att uppleva. Vi hann inte med ens en tredjedel och var ändå där i flera timmar. Många fina utställningar och interaktiva saker att uppleva. S var mest fascinerad av ”Birkaflickan” och har pratat om henne massor efteråt. Man märkte att hon är van vid Junibacken och sagotåget, då hon undrade var flickan var i den miniatyr de byggt upp av Birka.

Sen två andra bilder ur mobilen. S i fläta ”Ta ett kort mamma, så jag ser hur det ser ut” Hon tyckte det var fint på bilden, men den satt kvar i ungefär fem minuter. Tofsar och flätor går inte hem hos min dotter och jag som tycker att hon är så fin. Till höger en mellanmålsbild. S fick Oboy ”trots att det inte var lördag”. Det är kul att få göra lite speciellt någon gång ibland.

Så, nu har ni blivit litegrann uppdaterade. Erkänn att det är lite roligare med bilder…

Förhandsvisning

 

För många år sedan hade jag bara ett hett och innerligt intresse. Det var böcker skrivna för barn och ungdomar. Intresset vaknade av att jag hade en mycket god vän, vars mamma jobbade med just precis det. Hon var chefredaktör för en tidning som hette Opsis Kalopsis och genom henne fick jag en väldig massa böcker, som jag aldrig hade kommit i kontakt med annars. En av dem var ”Janne min vän” av Peter Pohl. En av de första jag fick faktiskt och sen var jag fast. Jag har köpt varenda bok han någonsin givit ut. Jag har inte gillat alla, men hans grundton och behandling av orden är ändå helt fantastisk. När jag hörde att de gjort film på hans bok ”Jag saknar dig, jag saknar dig” var det bara självklart att jag måste gå och se den. När sedan Barnens bokklubb bjöd på förhandsvisning, var jag nog en av de första att klicka in för att få två biljetter.
I dag var dagen för visningen. Jag hade fått med mig min barndomsbästis S. Vi hade inte setts på säkert ett år, så det var ett suveränt val ur alla synvinklar. Vi träffades på tåget, gick och åt och tog sen en promenad till biografen – och PRATADE hela tiden. Vissa personer behöver man inte träffa så ofta för att kunna prata bra med. Kvällen var underbar, men filmen var väl sådär. Inte så klingande skådespeleri, inte så klingande ljud i talet (varför är det ofta så i svensk film) och faktiskt inte så rasande klingande i klippningen heller (klipp mitt i en ton av musik, en ”lång” grå paus mitt i, för att visa att tid gått – vad är det?) Men det fanns en del starka scener och det var bra musik. Sen fick man en trevlig goodiebag med bland annat boken och jag som tappat bort min blev såklart glad.
Jag började förövrigt att läsa om min Peter Pohl-hög tack vare detta. Det är lite kul att känna hur man läser annorlunda tjugo år senare (eller mer). Vad hände annars med mitt intresse? Jo, jag läste litteraturvetenskap på Universitetet och tog nästan en fil kand. Skrev min c-uppsats om en av Pohls böcker och drog mig sen tillbaka för att skaffa en del barn och hamnade på Systembolaget i stället. Jag prenumererar fortfarande på tidningen, fast den både har bytt namn och chefredaktör. En del saker gör man bara för sin egen skull och så blev det med den här.

Sista dagen

R (på vuxen, baklängestalande vis): ”Det var lite folk här!”
S: ”NÄE! Det är ju jättemycket folk!”

I dag är sista dagen på sommarlovet. Eller egentligen inte, för uppropet är på onsdag och killarna har ett par dagar till på sig, men för oss andra, inklusive mig själv som jobbat ett tag, känns det som att allvaret drar igång nu. I morgon börjar R att jobba efter sju veckors ledighet och S ska på inskolning på 6-årsverksamheten. Det är söndag också och således slödag. Eller det är vad som är traditon i den här familjen i alla fall, men det blev ovanligt oslött i dag faktiskt. Själv startade jag dagen i gymmet. Denna gång helt ensam och med musik i öronen. Ett stort lyft i gym-kickandet måste jag säga, speciellt musiken. Sen åt vi frukost och slöade lite i alla fall. Killarna gick till kompisar och plötsligt kom R på att DNs sommarkonsert ju gick av stapeln idag – om en timme. Den hade jag ju tänkt gå på och solen sken! Bara att hasta på med kläder och slänga sig ut i bilen. Sen var det som att ALLT var emot oss – köer in till stan, inga parkeringsplatser. R släppte mig ocg S och vi hann gå fem meter, när hon kom på att hon behövde gå på toa. Inte många toaletter vid Djurgårdsbron, men jag tog mod till mig och stegade in på tjusiga ”Kungliga båtsällskapet”. Där var de hur gulliga som helst och visst fick S låna deras toalett. Bullar sålde de med och jag höll på att säga at jag skulle ha tre stycken men hann hejda mig och kolla priset; 25 kronor styck! Så goda bullar finns inte. S fick köpa en glass i alla fall, så att hon orkade ända ut till Sjöhistoriska.

Vi kom lite sent och hade missat lite, men det gjorde inte så mycket. S skulle nog inte haft tålamod till hela konserten och jag som inte är så förtjust i stora folksamlingar satt gärna i utkanten, även om man inte såg någonting då. Vi hann precis slänga ut filten, så kom R. Vi fikade och njöt av fin musik, Morgan Allings roligheter och tänkvärdheter, samt Nina Perssons fantastiska stämma. Vi hade utsikt över folket och sceningången och kunde, om vi ville, ställa oss upp och titta på en storbilds-tv.

Nedan (får inte till det med bilder och text, wordpress är inte snällt idag – jag har redan publicerat ett helt inlägg, som bara försvann):
1) S diggar Tjakovskij. 2 och 3) Om man tröttnar på kulturen, kan man leka med telefonen. Vi hittade F:s gamla spelmobil i gömmorna för ett tag sedan. Ett spel finns kvar, men S har som tur var inte tröttnat på det än. 3) Morgan Alling skriver autografer. 4) Framåt kvällen fortsatte familjen på den kulturella banan…