Hur mycket jag än älskar att se mina barn växa, fröjdas åt deras utveckling och upptäcker nya saker att gilla, så finns det saker jag skulle vilja ha kvar. I en liten ask kanske att plocka fram, när de har utvecklats så långt att de inte längre är lika nära mig, eller bara i minnets vrår, inte omöjliga att plocka fram. När man är mitt i det, så tänker man ”det här vill jag aldrig vara utan”, men plötsligt har nya saker tillkommit, som man tycker om och fröjdas åt och man kommer kanske inte ihåg det där ”oumbärliga”. Som att sniffa på en bebisfot, eller ha en kluns som somnar på magen ens mage i soffan. Inte skulle jag vilja sniffa på någon av fötterna nu, men jag vill ju ha kvar minnet. För att inte glömma allt borde man skriva ner det där mysiga ibland. Man måste ju passa på medan det pågår, för sedan försvinner det så lätt. Även den stora inte så sniffvänlige tonåringen har ju varit en rosaskimrande gosig bebis och småpojke, med en massa egenheter, som man trodde sig aldrig kunna vara utan. Saker, som man får leta djupt efter nu, för att komma ihåg hur de såg ut.
Nu har jag fortfarande S nära och det känns ju som att man aldrig kommer att glömma hur det var när hon var som hon är nu. Aldrig glömma hur hon smyger upp och ger en kram och säger ”Jag älskar dig mamma”, hur hon sjunger hela tiden, dansar en dans och bara finns. Glömma hennes självklarhet och oövervinnlighet (kan hon inte få behålla lite av den och ändå växa upp och bli ödmjuk?) Tänk att vara 5-6 år och bara svara ett enkelt ”Ja” på komplimanger, istället för att veckla in sig i ett ”Nja”, eller andra saker som ska ta udden av det där berömmet. Sen kan man ju komma ihåg tillfällen, sådär lite extra. Som S i bilen igår. Hon och P var med R för att hämta mig efter jobbet. ”Du ska få en överraskning när du kommer hem mamma”. Å så trevligt tyckte jag, när hon teaterviskade fram ett ”SÄG INTE GODIS OCH FREDAGSMYS” till de övriga och så fort de närmade sig att säga något så ropade hon ”Nej säg inget, det ska bli en överraskning”. Och OOO så överraskad jag blev när jag kom hem.

Ja, jag njuter verkligen av allt det där. Låter det fylla mig och stoppar undan det i hjärtats vrår ochhoppas att det mesta finns där att plocka fram. Om inte annat får jag väl sätta mig och läsa allt jag skrivit ner, någon gång i min framtid.

______________________________________________________________________________

Exempel  sånt  jag glömt och sånt jag faktiskt  minns

______________________________________________________________________________

Första bilden S i all sin kaxighet, nu som då.

Nummer två, T i tvättstugan, där han alltid har trivts. Jag minns hans ”Tack mamma”, när jag slängde torktumlesaker i ”hans” tvättkorg. Hans uppgift var att lägga i det som skulle torktumlas. Han har alltid varit så mysig att ha runt sig. Hjälpsam kan man säga, men också självklar, jag är här för att jag trivs i din närhet.

Nummer tre, bara en mysbild på alla barn

Nummer fyra får beteckna S ”kanhälv”-period.

Annonser