Archive for augusti, 2012


Mysrummet

Ett leviterande barn

Jag startade projekt fixa mysrummet i tisdags, men avbruten av lite barn och diverse utflykter till svärmor och annat, så det hände inte så särdeles mycket. I dag fick jag däremot jobba på i stort sett helt själv och det blev äntligen lite resultat:

Före – dvs innan jag startade i tisdags, det såg inte ut så här när de bodde där, utan efter flytten av sängar till det andra rummet.

Rummet ur lite olika vinklar

I hörnet bakom S tänkte vi ha en soffa.

Annonser

Redan i början på sommaren, när vi var på poolparty med linköpingssläkten, bestämde vi med min kusin F att vi skulle komma till deras lantställe någon gång under sommaren. Vi bokade ett datum ganska snabbt, eftersom vi vet hur det är med att få ihop två familjer på en och samma helg. Nu blev det så att de två äldsta barnen inte kom med, men det fick gå i alla fall. Efter en underbar helg tillsammans har vi bestämt att göra ett nytt försök att ses allihop någon helg, fast hemma hos oss. Vi har gjort sånt förr. Med färre och yngre barn, men å andra sidan i en mindre lägenhet. Jag tror att det kommer att funka bra nu med. Tillbaka till helgen som var. Vi åkte ner redan i fredags kväll och var väl framme vid nio ungefär. Då blev det tacos, prat och lek in på natten. Ungarna fann varandra snabbt, det var ju inte så längesedan de sågs nu. Sen rullade helgen på. Inte med så mycket sol, men det är ju inte det man kommer ihåg efteråt egentligen. Det badades, promenerades, hoppades studsmatta och plockades svamp, samts åt god mat och pratades en väldig massa. Vi funkar så himla bra ihop och att vi lyckats få barn i nästan exakt samma åldrar, gör ju att man har mycket gemensamt där med. Vår äldsta och våra yngsta är födda samma år och däremellan har de fått ett barn, medan vi har fått två, men de har allihop alltid hittat varandra de gånger vi har setts. Det blev alltså en helt underbar helg helt enkelt (bildtexten syns om du lägger musen över bilden):

Utvecklingsfaser

Två stolta 6-åringar. Foto: C

Min vän C brukar säga att utvecklingsfaser föregås av gnällperioder. Hon har sagt det förr, men det blev riktigt träffande när hon sa det igår kväll. Först satt vi och pratade om vilka gnällperioder våra 6-åringar var i och sen – plötsligt -vågade de cykla på stor-R:s stora cykel. De har försökt få honom att testa den hela sommaren, men han har inte riktigt vågat. I går tog pappa G ut den igen, för att se om han skulle vilja testa. Han ställde sig med benen runt cykeln, men – NEJ! Efter en stund frågade G om S ville testa, om han höll i. Och plötsligt, där och då, helt oväntat, så ville hon prova att cykla på en riktigt stor cykel, hon som nyss tyckte sin egen var stor. En stund senare cyklade hon! Det var SÅ kul, tyckte hon och vi blev såklart lyriska och jag hoppade fram med kameran och fotograferade den häftiga stunden. Detta peppade såklart stor-R och en liten stund senare var det han som for som en vind runt gården. Sedan turades de om och de var helt saliga båda två över sina övervunna rädslor och över hur kul det var att cykla på den fina cykeln. Medan vi andra var helt upptagna med denna händelse knäckte lill-R en egen rädsla och klättrade både upp på och ner för den stora klätterställningen i parken. Jag tror det var en magisk kväll, då rädslor försvann. S vågade nog för att G frågade och inte en förälder, som hon kunde gnälla med och R behövde bara den där lilla knuffen för att äntligen testa. Det var så himla COOLT!

 

Rensandet och flyttandet fortsatte igår. Inte lika intensivt dock, men jag lyckades få iordning på resten av hemmet i alla fall, så att vi kan bo här till jag fixar det andra rummet på tisdag. Efter lunchen tyckte jag att S måste ut, så vi skulle till parken. Stor-R skulle vara ute, så det drog. Precis när vi var på väg ut fick jag ett sms från M, som undrade om vi inte ville avbryta rensandet med lite fika. Nu belv det jobbigt för S. Hon var ju tvungen att välja! Efter lite gråt och funderingar åkte vi i alla fall till Barkarby och tog en fika.  Det var mycket trevligt:

S, som är lite rastlös just nu, ville först åka hem, men så kom täljknivarna fram. Då höll vi nästan inte på att komma hem till kvällsmaten.

Rumsbyte

Tänk att man alltid ska börja leka med sånt som kommer fram vid röjning (minns att jag var likadan som liten).

Vi har dividerat fram och tillbaka hur vi ska lösa rumsekvationen. Som det har varit nu har det känts som att P inte har någonstans att vara, som om att han levde litegrann på undantag i ett hörn av S:s rum. Jag hade planer på att sätta ihop honom med T, eftersom de är närmare varandra i ålder och gör mer lika saker. Sen såg jag en bild hos en tjej på FB som hade satt ihop barnen i ett rum för att ha lekrum i det andra. Så hade vi när barnen var mindre och det var supermysigt. Var dock tveksam till att ha det så nu, speciellt med en tonåring i startgroparna, men han var faktiskt den mest drivande, när förslaget väl kommit upp. Den här veckan är det studiedagar på skolan tisdag och onsdag och alltså två lediga dagar i rad. Bättre tillfälle kommer vi inte att få, insåg jag och planerade in operation storröj. Vi satte igång redan i går morse och kämpade på hela dagen. Det finns en del skräp och onödigheter i vårt hem. Bland annat ett antal tjocktv, som stått ivägen i de äldre barnens rum, utan att användas, samt vår trasig platt-tv. Dessa och en del annat skulle till tippen. Om inget annat skulle hända så skulle i alla fall skräpet ut ur vårt hem. Det var svårare än jag hade trott. Tjocktv-apparater är TUNGA! Som tur var har man starka vänner, som dessutom fortfarande är sommarlediga, så jag ringde G, som ställde upp och hjälpte till. Resten fixade vi själva, jag och barnen. Röj, röj och flytt, flytt. Mycket tunga möbler och en hel del tankearbete, innan vi fick ihop det (en garderob som jag trodde var lös, var väggfast, så den fick stå kvar, vilket innebar lite annorlunda planering än tanken var från början). Ett par gånger under dagen var man bra sugen på att ge upp, men vi kämpade på. T var ett fantastiskt stöd, både med planering, flytt och peppande. Vi lyckades i alla fall få klart ”sovrummet” innan vi gav upp. Då var klockan åtta på kvällen och vi hade inte ätit. T ställde sig och gjorde pannkakssmet och jag stekte pannkakor till fem hungriga ungar (F hade en kompis här). Nu är det bara resten kvar. Jag kommer inte att orka allt idag, jag är fysiskt utmattad, men litegrann i alla fall – så att vi får bort alla bordsspel som står i högar i vardagrummet om inte annat. Resten tänkte jag att jag kan ta nästa tisdag. Det är tur att man har lediga dagar.

Mitt i, när allt ser ut så här, då vill man helst bara ge upp

Men vi nådde målet för dagen – lite senare och mer slut än jag kunnat tro bara…

Lite alltmöjligt-dag

Dagen idag blev först lite halvdan, för att avslutas rätt storartat. Maken hade stora planer. DN-konsert i gröngräset, stadsvandring och Parkteatern. Innan det tog vi en snabbis in på rean vid Bromma Blocks, för att ekipera maken litegrann. Där höll jag på att bli tokig på mina rastlösa barn. Visst, det är inte kul i klädaffärer, men vi har inte där länge och de är ju inte direkt småbarn längre. På väg till DN-konserten köpte vi pizza. Eller maken köpte pizza. Jag satt med de ohängda yngre medlemmarna av familjen i bilen och slet mitt gråa hår, då de var allt annat än lugna och tysta – tvärtom var det kittel, skrik och handgemäng i baksätet. Tillslut skrek jag SLUTA så det ekade mellan husen i Hjorthagen och så blev det liiite lugnare – en stund. Nej, de var inte roliga alls den här dagen, mina barn. Naturligtvis fick vi sen ingen parkering. Vi var väl inte riktigt säkra på om vi ville ha det heller. Det småregnade och var väl inte helt lockande väder för en sittning i gräset. Slutade med att vi intog pizzan i bilen, bakom ljudteknikernas buss. Lite musik och en väldig massa prat hörde vi och barnen blev i alla fall tysta i baksätet. Sen ville mannen inte alls åka hem. Vi skulle ju se ”stan” minsann. Helst stanna tills det var dags för Parkteatern vid sju på kvällen. Ut på Skeppsholmen skulle vi. Det är visst fint där, men usch vad osugen jag var. Med det vädret och de ohängda ungarna kunde jag lika gärna ligga hemma i soffan. Jag satt helt sonika kvar i bilen, medan make och barn promenerade över till Kastellholmen. Själv hällde jag upp en kaffe och lutade mig tillbaka och njöt av lugnet och utsikten. När de kom tillbaka ville maken fortfarande fortsätta i stan. Det var fyra timmar till föreställning och ett stilla regn föll, så jag lade in mitt veto och vi åkte faktiskt hem. När vi kom hem var regnet borta och ungarna gick ut och lekte i parken. Vi som var rätt trötta sjönk ner i soffan med varsin bok framför OS-finalen i handboll. Lagom till att det nästan var för sent kom barnen in och vi åkte in till stan – igen. Tur var väl det för föreställningen med franska cirkusgruppen ”La meute” var väl värda trippen:

Tjuvnyp och tjafs i bilen – jo, idag var de minsann rätt billiga

Men med lite pizza i magen blev de trevligare

P går balansgång på Kastellholmen

Den här sötnosen, kan hon verkligen vara jobbig – tur man glömmer fort.

6 halvnakna män i och omkring en gunga – nervpirrande och underhållande:

Så slutade dagen, som det ofta brukar, med en känsla av att den var ganska bra i alla fall. Det är ju så det oftast brukar bli, även om man har det rätt körigt på väg mot mål.

Shoppingtur

 

Sushi – när barnen själva får välja

Jag var sugen på att gå på Panduro och shoppa lite nytt pyssel, så vi åkte till Kista jag och de två yngsta. Tydligen har Panduro lagt ner sin butik där, men vi åt lunch och shoppade lite kläder på CUBUS i alla fall. Både P och S behövde nya byxor och vi hittade perfekta till dem båda, vilket verkligen inte är lätt. P gick runt själv och hittade den lila hooden, som han ville ha. När jag sen hittade ett par lila byxor till och de alltså satt perfekt, var hans lycka gjord. S provade ett par blå byxor som satt så perfekt att jag tyckte att vi skulle köpa fler i annan färg. Tyvärr fanns inte svarta, som hon ville ha, men när hon kom på att lila matchade hennes favorit-tröja så dög de i alla fall. Andra färger fanns inte i den modellen, tyvärr. Underbara byxor i mjukt material, med lite resår bak i linningen – ändå är det ”riktiga” byxor. Precis vad hon behövde:

Hunden

Hunden på besök hos familjen C

Fick en kommentar om att det var längesedan man såg Hunden, innan i lördags. Jag kan meddela att här hemma är han mer med än någonsin. Det är en lååång omständig procedur att lämna honom hemma om dagarna, då det ska pussas, bäddas ner och sägas hejdå, innan man går. Helst skulle han med överallt, men för Hundens egen skull brukar vi sträcka oss till att han får ligga i bilen och vänta, om vi ska någonstans. Om Hunden någon gång i en avlägsen framtid hamnar på undantag under en period då man kanske inte är kompis med gossar på samma vis, så kommer den här mamman att lägga honom på någon fin hedersplats tills det framtida tonårbarnet kommit till sina sinnens fulla bruk igen.

En liten film jag lekte ihop

Underbar dag

Paus i slottsparken, på väg till Bruket.

Veckans lediga tisdag blev alldeles underbar. En sån där dag som känns som flera och som ger en massa energi. Jag fick med mig mina tre yngsta på att vi skulle ner till Bruket, även när jag sen kom på att vi inte hade någon bil hemma. Det tar drygt en timme att gå dit med korta barnben och sen lika långt hem igen. Medan barnen badade tog jag en kortare löptur, för att inte lägga av mig. Precis när vi skulle gå hem var det lite motigt, men jag imponerades av hur barnen under T:s ledning vände det motiga till energi och glatt humör och sedan travade vi hemåt.
På kvällen var jag på bio med två av Livbojarna. Vi åt innan och hann prata en del också. helt underbart mysigt det med:

Mellanmål med lite goda bär

Hand i hand på vägen. S i kanten medan jag springer

Fighting spirit, samt en liten paus på vägen.

På söndagen lastade vi bilen full och åkte ut mot kusten utanför Norrtälje. Min systers mans familj har hus där och de (min syster och hennes familj) är nere från norr på semester just nu. Bilen full innebar vår familj, minus F och lillebror med sambo. Vi hade en helt underbar dag tillsammans med havsbad, umgänge, lek och grillning:

Syster, bror och jag 

Kusiner in action

Familjens snart sjuåringar fann varandra direkt

Jag ÄLSKAR hav och stenar!

Två av S stora idoler. Hon ville inte åka hem utan en bild på henne och M-a