Tag Archive: lycka


Parkträff

I dag hade vår park celebert besök, då S stora kärlek L och hans mamma och bror kom på besök. De bodde här tidigare, men flyttade förra året, tills S:s stora sorg. Jag hade kontakt med hans mamma för några dagar sedan och då bestämde vi att försöka träffas idag. Efter lite dividerande blev det bestämt att vi skulle ses på ”gamla jaktmarker” och de kom alltså hit. Dagen bjöd dessutom på sol, som för att förgylla tillfället. Vi fick även ut C och R&R i parken. S lycka när jag sa att även R kanske skulle komma med, visste inga gränser ”JAAAAA, två av de bästa på samma dag!”  Trots att vi bor nära varandra blir det inte så ofta parkträffar så här års för oss heller. Barnen lekte som om de aldrig hade varit ifrån varandra och vi mammor hade det himla trevligt vi med – men KALLT! Konstigt att man fryser mer när det är ett par grader kallt, än när det är 10-15 minus. Mest kallt var det nog ändå för L:s lillebror W. När man är 1.5 är det inte det enklaste att hålla värmen. Det slutade med att vi gick till pizzerian hela högen, för att sträcka ut träffen litegrann:

Innan vi gick ut hade S långa överläggningar om hur hon skulle pussa och krama L, men jag fick henne att tagga ner lite och sa att det var ju ett tag sedan de sågs och att han kanske inte ville ha en puss. När vi skulle skiljas åt kunde hon inte hålla sig längre ”MAMMA, får jag pussa honom?” Ja, det får du väl fråga L om, tyckte jag. Det fick hon göra och han såg inte helt obekväm ut alls faktiskt, utan kramade glatt tillbaka. Jag och mamma U suckade åt våra gulliga barn och såklart hade man inte kameran framme precis då, men jag får bära det inom mig istället. Sen gick S hem med stjärnor i ögonen ”Det var en underbar dag, men bäst var det allra sist! Jag vill faktiskt giftas med honom när jag blir stor”. Ung kärlek när den är som vackrast.

Gröna Lund


I dag var det dags för årets femkamp på Grönan, med vännen Cr och hans kompisar. Ja, han har gått flera gånger under sommaren, men jag har inte kunnat följa med. I dag trotsade jag alltså min vanliga hängighet och att R inte skulle vara hemma. S och P fick helt enkelt följa med:

Efter en mysig resa från Slussen var vi framme vid Gröna Lund. Det skulle göras femkamp. Inte gratis insåg jag och köpte varsit häfte till barnen och hoppade över själv. Jag hade minst lika kul när jag tittade på:


Det blev några ölpauser på vägen, men barnen var så gulliga, lekte med sina nyvunna smågrejer och lyssnade på de vuxnas surr:


Den här bilden är sannerligen inte dagens bästa fotomässigt, men jag har skrattat åt den. Sonens installation på Tyrol – och där står den kvar ännu, om de inte har städat bort den. Det kom han på när han såg bilden. S har gråtit stora trillande tårar över sitt hjul och sin dinosauriesuddis.

Dagens stora vinnare blev nog B, som kammade hem en jättekexchoklad. Ja, att vinna femkampen anses såklart större i vissa kresar, men själv deltog jag ju inte ens och är nog mer avundsjuk på denna. Mina barn var toalettvakter till ”skatten” och fick mig att ta kort och skicka till pappa. Jag vågade dock inte annat än att säga direkt att det inte var deras. Besvikelsen skulle bli för stor…

Kolla på den här minen. Det är killen som vunnit alla femkamper sju år i rad nu. Ser det ut som att han gjorde det i år?

Eller ser det möjligtvis ut som att det här är vinnaren? Det var första gången hon var med. Undrar om hon blir medbjuden nästa år?

Där uppe har ni mina barn och kompisen Cr, som var snäll och åkte med dem. S hade ingen aning om vad hon gav sig in på, men P var så impad av henne ”Hon skrek inte en enda gång”, själv har jag andra teorier om varför hon inte skrek än att hon tog det coolt:

Fotografi taget på nyckelringen de gjorde.


Sen kommer vi till dagens kanske största scoop – jag åkte uppskjutet! Inte på den bilden där det är Cr, utan senare, men det var han som fick med mig. Jag överlevde, men kommer nog aldrig att göra det igen. Inte riktigt min grej det där med att få magen uppe i halsen. Men jag har gjort det och det är jag stolt över.

Sista bilden och sista chansen. Vinner man inget annat får man ta vinst varje gång och de blev SÅ glada!

Efter det blev vi upphämtade av R som varit på fotboll med med min jobbarkompis P-E. Precis när vi svängde bort från Gröna Lund upptäckte vi en gammal mycket god vän till mig, som skulle till sitt jobb som färjeförare av Djurgårdsfärjan. En sån där person som jag har saknat så mycket, men känt att det var så längesedan nu, att jag inte kan ringa. Nu känner jag att jag måste göra det. Var SÅ kul att se honom. Vilken magisk dag det har varit. Jag har verkligen haft det alldeles underbart och det lilla mötet var som en extra guldkant. Efter en dag i solsken smattrar nu regnet mot rutan, men det var nog meningen att vi skulle få det så där riktigt bra först.

Nu blir nog det här inlägget inte riktigt som jag har tänkt, när det gäller hur bilderna ligger i förhållande till texten mm, men det har hängt sig så många gånger att det får bli så….

Lek och mys

Det har flutit på så otroligt bra med barnen den här veckan. Sju barn och fyra vuxna (fem med Mormor) under ett tak, utan speciellt mycket tjafs. Sen har det sovits i lite olika konstellationer, bland annat i tält i trädgården och hemma hos Mormor, men mat och lek har ändå varit ihop. Till och med den truliga tonåringen har funnits med på ett hörn och ett av veckans ögonblick var onekligen när han bjöd ”lillkusinen” Mx på en vinst i armbrytning, efter att precis ha besegrat hans kaxiga storebror i detsamma. Mx segerglädje och F:s leende i den stunden var mys på hög nivå.
S har längtat mycket efter tjejkusinen Ma. Ma fyller snart 11 och är en stor tjej, men å vad fint hon har bjudit på sig själv, sina saker och sin tid till lilltjejen i det sammanhanget. S glädje över Ma:s avlagda saker och kläder vet inga gränser. Titta bara på henne utklädd till cowgirl (fast hatten är bara till låns, men kläderna och hästen fick hon).

 

S på morgonen. P tröstar henne med musik, efter att de har bråkat.

Eftersom killarna åkte hem med oss i bilen igår, var ju cyklarna kvar i Viksjö. De fick åka med oss efter avkrävt löfte om att de skulle promenera upp med mig idag och hämta dem. Det var lite protester när löftet skulle infrias, men till slut fick jag dem med mig. Då skulle helt plötsligt S också med, vilket jag inte alls tyckte var nödvändigt. Jag ville promenera för att få motion och det är ju inte direkt nästgårds att promenera fram och tillbaka. Men jag har envis dotter och en man som tyckte att det inte vore en mycket bättre lösning att ha en arg, övergiven dotter i sin vård. Jag var ARG som ett bi och inte så trevlig, men med följde hon.

Men inte kan man vara arg länge på den ungen, som skuttar fram i polkatakt till sin egen melodi, med ett leende på läpparna och ett löfte om att hon ”orkar allting”. Och det gjorde hon såklart. Inte ett gnälligt pip kom över hennes läppar på hela promenaden. Det började regna lämpligt nära ICA, så vi gick in och barnen fick några femkronors varmkorvar i fiket. Sen hade det slutat regna.

 

Ett snabbt åk i Draken hann vi med.

Cyklarna hämtades och killarna cyklade hem. Jag och S tog en annan väg än den vi gick dit och plötsligt hittade vi MASSOR med smultron. Det måste vara smultronår i år. Vi åt och plockade på strå. S gick länge med sitt strå, för att hon skulle bjuda pappa, men tillslut såg det ut som att alla skulle trilla av, så jag sa åt henne att äta upp dem istället och det var nog det som gav energi till den sista biten. Själv var jag slut, men inte hon och jag har lovat mig själv att i alla fall inte ta till argumentet att hon inte orkar, i fortsättningen.

Den stora lyckan

Hon lyckades vara tyst. Jag fick min stund av egen tid och uppladdning och vi åkte till Toys r Us – igen. För jag håller mina löften och jag uppskattar verkligen när man försöker så det knakar. Världens lyckligaste tjej skuttade fram till hyllan och tog sitt hett önskade spel. Skuttade lika snabbt till kassan, utan att titta åt någon annan leksak och lämnade fram det och pengar till kassörskan. Nu har hon spelat och lekt med det i flera timmar, så det känns som att det var värt det. P kom på ett annat kreativt sätt att använda spelet (se till vänster), men annars är det meningen att man ska slå tärningar och lägga på pizzafyllning tills pizzan välter. Så enkelt kan man roa femåringen i den här familjen. Undrar om kompisen tyckte likadant. Till vänster nedan ser ni förresten vad hon klippte och ”roade” sig med när hon skulle vara tyst och låta mig vara ifred. En båt till nallen: