Sista dagen

R (på vuxen, baklängestalande vis): ”Det var lite folk här!”
S: ”NÄE! Det är ju jättemycket folk!”

I dag är sista dagen på sommarlovet. Eller egentligen inte, för uppropet är på onsdag och killarna har ett par dagar till på sig, men för oss andra, inklusive mig själv som jobbat ett tag, känns det som att allvaret drar igång nu. I morgon börjar R att jobba efter sju veckors ledighet och S ska på inskolning på 6-årsverksamheten. Det är söndag också och således slödag. Eller det är vad som är traditon i den här familjen i alla fall, men det blev ovanligt oslött i dag faktiskt. Själv startade jag dagen i gymmet. Denna gång helt ensam och med musik i öronen. Ett stort lyft i gym-kickandet måste jag säga, speciellt musiken. Sen åt vi frukost och slöade lite i alla fall. Killarna gick till kompisar och plötsligt kom R på att DNs sommarkonsert ju gick av stapeln idag – om en timme. Den hade jag ju tänkt gå på och solen sken! Bara att hasta på med kläder och slänga sig ut i bilen. Sen var det som att ALLT var emot oss – köer in till stan, inga parkeringsplatser. R släppte mig ocg S och vi hann gå fem meter, när hon kom på att hon behövde gå på toa. Inte många toaletter vid Djurgårdsbron, men jag tog mod till mig och stegade in på tjusiga ”Kungliga båtsällskapet”. Där var de hur gulliga som helst och visst fick S låna deras toalett. Bullar sålde de med och jag höll på att säga at jag skulle ha tre stycken men hann hejda mig och kolla priset; 25 kronor styck! Så goda bullar finns inte. S fick köpa en glass i alla fall, så att hon orkade ända ut till Sjöhistoriska.

Vi kom lite sent och hade missat lite, men det gjorde inte så mycket. S skulle nog inte haft tålamod till hela konserten och jag som inte är så förtjust i stora folksamlingar satt gärna i utkanten, även om man inte såg någonting då. Vi hann precis slänga ut filten, så kom R. Vi fikade och njöt av fin musik, Morgan Allings roligheter och tänkvärdheter, samt Nina Perssons fantastiska stämma. Vi hade utsikt över folket och sceningången och kunde, om vi ville, ställa oss upp och titta på en storbilds-tv.

Nedan (får inte till det med bilder och text, wordpress är inte snällt idag – jag har redan publicerat ett helt inlägg, som bara försvann):
1) S diggar Tjakovskij. 2 och 3) Om man tröttnar på kulturen, kan man leka med telefonen. Vi hittade F:s gamla spelmobil i gömmorna för ett tag sedan. Ett spel finns kvar, men S har som tur var inte tröttnat på det än. 3) Morgan Alling skriver autografer. 4) Framåt kvällen fortsatte familjen på den kulturella banan…

 

Träningsfamiljen

Hösten är på intågande i vårt avlånga land. Solen skiner och det står 27 på termometern i köket, men ändå känner man något i vindarna, som är annorlunda. Hösten klarnar till luften och viskar om förändring. Promenader i all ära. De fungerar ju fortfarande, men redan efter ett par dagar på jobbet känner jag streten i nacken och behovet av att komma tillbaka till den riktiga träningen. Häromdagen var jag ner  i gymmet för att testa den nya ”maskinen”, med resultatet att det flög skruvar och muttrar åt alla håll. Nu är jag helt övertygad om att andra gjort förarbetet för det förfallet, men tog ändå med mig verktyg idag, för att fixa till det hela. Sedan testade jag den på riktigt. SHIT vad jobbigt det var, men också kul. Den ska annvändas flitigt den här säsongen, det är ett som är säkert. Kanske inte i lika stort sällskap som denna gång, men det var samtidigt lite trevligt. T körde för fullt med konditionsmaskinerna och S ”lekte” träning och fick testa lite av varje. Styrketräning får man inte börja med förrän man är femton, det säger experterna och det låter rätt sunt.
P är på fotbollsläger den här veckan, därför var han inte med. F är skeptisk, men jag ska få ner honom och testa i alla fall, men då ska det nog vara bara vi två.