Archive for mars, 2012


Det är dags nu

Förra sommaren ville S inte lära sig cykla,men idag kom hon på att hon nog hade växt till sig litegrann och att det nog skulle gå. Sagt och gjort – ut med cykeln för att testa. Hon och jag i kombination var lika med noll. Hon trampade inte, jag fick ont i ryggen. Så gick jag in i två minuter och när jag kom ut igen, så hade hon lärt sig alldeles själv – i nerförsbacke. Hon bröt ihop på klassiskt 6-åringsvis ett antal gånger, men envisheten och önskan att kunna cykla var starkare, så snart var hon på det igen. Cykeln är lite för liten, men annars nådde hon inte ner till marken när hon skulle testa, så det fick bli så till en början. Vi har en större på lager. Kanske att hon kan testa den redan i morgon.

Det är så himla trevligt att ha L i landet ett tag. Vi tar varje tillfälle i akt att träffas. Det kommer ju en del jobb ivägen, men hon har ju en del andra som vill ha hennes uppmärksamhet också, så jag hade väl inte fått all tid annars i alla fall. Det jobbiga är ju att ju mer man träffas, ju jobbigare inser man att det kommer att kännas när de åker tillbaka igen. Men det tänker vi inte på just nu, nu njuter vi av att kunna träffas. I dag fick hon och J träffa hela min familj för första gången den här omgången. De kom på förmiddagen och eftersom det var min lediga lördag blev det ”storfrukost” som barnen kallar det för, eller brunch, som andra skulle säga. Efter det tog jag och L (och J såklart) en shoppingrunda i Jakobsbergs centrum. Mycket trevligt det med. Nu kommer vi inte att ses förrän efter påsk, som det ser ut. MEN jag tar den tid jag får och njuter av varje sekund av min fina vän och hennes underbara son:

Halv-vab

Eftersom S var febrig igår fick hon vara hemma idag med. Jag hade däremot en jobb-grej på eftermiddagen som jag absolut inte ville missa, så R kom hem efter lunch och jag åkte in till stan för att vara med på ett möte. Innan dess hann jag och S ha en mysig förmiddag, med både kreativitet och badmys. I morgon får hon gå till skolan igen:

Man får passa på

Vännen L är i landet ett par veckor till. Man får sannerligen passa på att ses, när det går. Alltså ägnades min lediga dag åt henne och lille J. Nå, jag hann dra en dammsugare innan vi sågs också. Sen hade vi hela dagen på oss att bara prata, utan varken internet, eller telefonlinje emellan oss. Så otroligt mysigt. Vid tvåtiden gick vi och hämtade S och sen tog vi en tur ut i parken, så att S kunde leka. J var trött, men ville absolut inte sova. Till lsut såg L ingen annan råd, än att åka, eftersom hon visste att han skulle somna i bilden. Man vill ju inte skiljas åt, men det känns skönt att veta att vi kommer att hinna träffas i alla fall några gånger till, innan hon drar iväg igen. Jag är glad att vi kunde ses igår, för idag är S sjuk. Jag hann gå till jobbet, men blev hemringd igen, för att hon var så hängig. Hostig och hängig, men rätt okej ändå. Jag har passat på att frosta av frysen och tvätta en väldig massa tvätt.

Söta J! Han fick låna S förkläde som haklapp.

I parken. J ser precis så trött ut som han var.

För ett tag sedan bytte jag bloggplats, från blogger till wordpress. Det berodde på att min bildkvot på den platsen hade blivit full och jag kunde inte förmå mig att börja radera. Jag hade haft den bloggen i flera år och det var så mycket känslor i den. Nu har samma sak hänt här på wordpress, men MYCKET snabbare. Jag har börjat radera lite bilder. Det känns inte kul alls, men jag orkar inte byta – igen. I alla fall inte just nu. Jag använder uppenbarligen för mycket bilder i mina inlägg, men det är ju det jag tycker är roligt. Det är ju därför jag har bloggen, för att kunna visa bilder och skriva lite om vår vardag, för dem som vi inte kan träffa så ofta. Jag får fundera över hur jag ska göra. Till dess kan jag faktiskt kosta på mig att radera bland de minst intressanta bilderna och kanske försöka med att inte lägga in så många i varje inlägg. Det blir inte lätt, men jag får försöka.

För några veckor sedan fyllde barnens bonuskusin M 18 år. Igår fick vi i den här släkten chansen att fira honom vi också. S ÄLSKAR M, det är ingen understatement. Ja, vi gillar honom allihop, väldigt mycket, men i S ögon är han en av de största. Redan i tisdags satt hon färdig i finklänningen i väntan på fest. När hon så slocknade i ett snörveltecken i fredags och vaknade hostandes vid femtiden på lördagsmorgonen, så trodde vi såklart att det skulle vara kört med det hett efterlängtade kalaset. MEN hon piggnade till och vi kunde gå allihop. Själv jobbade jag först och var rätt seg efter morgonens tidiga timme (ska sanningen fram sov jag uselt natten innan med), så jag var i rätt god samklang med att behöva gå hem tidigt med S. Innan dess han vi dock avnjuta god mat och trevligt sällskap:

 

För många år sedan lärde jag känna L. Hon jobbade på mitt jobb på den tiden. Vi började umgås även privat och när hon flyttade till andra sidan jorden höll vi såklart kontakten i alla fall. Det blev en tur ”hem” ett par år, men så var hon tillbaka ”over there”. Vissa människor är ju bara så där, att de sitter fast i hjärtat, oavsett i vilken världsdel de befinner sig. Nuförtiden finns det ju som tur var internet och det är lättare att hålla kontakten på det sättet med. Men precis just nu är det så underbart härligt att hon är på den här sidan jorden och hälsar på. Med sig har hon sonen J, åtta månader. Hon som för flera år sedan förklarade att jag fick hennes kvot, för barn, det skulle hon då aldrig ha. Vilken tur att man kan ändra sig. I torsdags träffades vi äntligen! Äntligen, eftersom tisdagen gick till spillo på grund av den konstiga magsjukan vi hade. Det var så otroligt mysigt att ses och kunna prata ordentligt, utan en dator, eller telefon emellan sig. J var helt enkelt underbar och bedårande och ett helt fantastiskt tåligt barn. Trött redan när vi träffades till lunch och sov inte förrän han hamnade i bilen på vägen hem och ändå knappt ett gnäll över hans läppar. Att ha en S att kolla in hjälpte säkert till. Det fanns ju alltid någonting som hände runt honom den här dagen.

En rolig ankedot från dagen var annars att min promenadkompis E dök upp när vi satt på kinarestaurnagen i centrum och så visade det sig överraskande att de två känner varandra och har växt upp ihop. Jag som har pratat om dem med varandra, men inte har vi kopplat ihop det i alla fall.
Lite bilder från dagen. Något knas med bildöverföringen, så jag kunde inte lägga in allt jag ville. Det verkar som  att jag har fyllt min kvot med bilder, så jag får väl börja radera i bloggen. Inget jag känner för, men jag vet inte om jag orkar byta bloggplats igen (har jag verkligen SÅ mycket bilder?):

I torsdags var det ledig dag, eftersom det var min ”randiga vecka”. S fick vara hemma, eftersom hon hade en tandläkartid mitt i lunchtid. Dessutom var hon väldigt trött, så det var skönt med en ledig dag. Dagen innan bröt hon ihop på färg  och form-kursens maskerad. Mycket beroende på denna trötthet och för att hennes mask till maskeraden inte  hade blivit som hon tänkt sig. Jag lovade att vi skulle ha lite ”party” hemma dagen därpå istället, så det hade vi. Hon skulle göra masker till alla djuren först, men det slutade med två hattar. Vi väntade sällskap till eftermiddagen, så den ena hatten var till en av dem (kommer ett eget inlägg om det):

Cirkusskola

S var lite låg inför cirkusskolan ett tag, men nu har det lossnat igen. Det är ju inte som konstskolan, som hon skulle kunna gå till med feber, om hon fick, men i alla fall kul igen. Skönt tycker jag för att jag vill att hon ska ha nåt där hon rör sig – och så är det himla trevligt med promenaderna jag och M tar under tiden.

Jag är STARK!

Ibland kan det vara bra att ha det tråkigt ett tag. Att få vilja en massa, men inte orka. Plötsligt mår man bättre och så orkar man. Kanske borde man ha gjort alla måsten då. Själv gjorde jag ”hålla näsan över vattenytanmåstena” och sen satte jag mig och började sy. En del av kuddarna gjorde jag tidigare, men den i mitten gjorde jag idag. Gjorde även en kulpåse till S och sydde ihop fjärilskudden, som legat på gång i månader. Skönt att få bli frisk på en ledig dag och inte rasa rakt in i jobbet, när man ännu inte är riktigt säker, måste jag säga. P fick vara hemma för säkerhets skull, men S fick gå till skolan idag. Hon har ju inte varit sjuk alls – än, bara varit hemma för säkerhets skull. Ni får några bilder, som S tog igår, på köpet: