Archive for juni, 2011


Rs hade lekt vattenkrig och tagit av sin blöta tröja – alltså ville inte S heller ha tröja för ”Indianer har inga tröjor, eller hur?”

När vi kom hem från badet lagade R köttfärssås med spagetti, som avnjöts på balkongen. Efter det och den långa bad-dagen kände jag mest för en lugn hemmakväll – Men det vore ju synd att inte utnyttja det till synes tillfälligt fina vädret, så vi gick ut i parken och träffade grannarna.Vi vuxna gjorde som igår – följde solens strålar över gräsmattan och pratade. S lekte med Rs. De är så himla söta just nu. Leker fint ihop och bubblar med varandra hela tiden. Vilken fantasi. De liksom bara flyter fram i en bubblande rörelse över parken i sin lek. De hade så kul att man inte riktigt ville bryta, men även sommarlediga behöver sin sömn och det var tur att det inte gick längre, för S var i alla fall övertrött som det var och hade rätt svårt att komma till ro.

Nu ska det tydligen bli sämre väder igen, men då kan man ju verkligen vara glad att man passade på att njuta när det var som bäst.

Annonser

Svägerskan C ovan, får illustrera badet i Kallhäll

Ledig dag i dag – igen. Känns nästan mer som att man hoppar in och jobbar lite i sin ledighet, än tvärtom, när dagarna blir som de här lediga dagarna har varit. I dag blev det Kallhällsbadet igen, men med bara ett barn. P var med en kompis och hans familj vid något annat bad och de andra ville helt enkelt inte. Men vi hade med oss R:s kompis M och hennes L och så träffade vi lite Kallhällskusiner och deras kusiner i sin tur. En härlig dag vid badet blev det och nu är man helt slut, men ändå laddad. Två dagar kvar innan fyra veckors ledigt!

Bilder: t v: sommarfrukost med ananas och och vattenmelon, på balkongen. Nedan: S och L på stranden och på väg till bilen.

Jag har fått tillstånd av mamma C att lägga ut ett av Rs mest underbara uttalanden:

Rs: ”Mamma, jag känner två som heter S!”

C: ”Jaha, vilka då?”

Rs: ”S B (för och efternamn på min dotter) och S Betalkatalogen”

Tog en liten stund för C att knäcka att det var S talpedagogen. Vi funderar fortfarande på om den sistnämnda S är värd sin yrkestitel.

 

Kombinationen sol och trevligt folk, kan göra att även en arbetsdag plötsligt känns ledig. I går kväll efter maten gick vi ut i stora parken och umgicks med fasterL och K. Barnen lekte med sitt och vi satt bara och pratade och förflyttade oss efter solens sista strålar. När det inte fanns några strålar kvar att flytta sig efter började alla frysa och vi tyckte att det var dags att gå in. S skulle bara åka en sista gång i rutschkanan. Hon satt där och bara tittade på något och vi stod en bit bort och ropade att nu var det dags. Tillslut åkte hon ner, sa ”Hej” till den hon tittat på och sprang sen gråtande till mig ”JAAAAG HANN JU INTE LEKA MED Rs” Inte såg vi vuxna att det var Rs som var bakom kröken, precis hemkommen från resa till Vimmerby och Astrid Lindgrens värld. Klart vi måste höra hur de haft det och S var helt salig. Helt salig också över hans pilbåge med pilar och konstaterade  att hon har häxklänningar och piratklänningar och spindelmannenkläder, men ingen pilbåge och tydligen någonstans mitt i allt det där så uttryckte mamma C någonting om att det är inte omöjligt att få tag i (eller om S tjatade om att få, vad vet jag), så nu tror S att det ska C köpa det till henne. Inte i dag, eller i morgon, men ”någon gång” (bara så att du vet det C – bara att åka tillbaka till Vimmerby).

Glada barn sprang omkring och lekte ett bra tag, medan i vuxna plötsligt inte tyckte att det var så kallt trots allt och pratade en stund till, fast med C och G istället. Till slut gick vi i alla fall in och sov. Då var S så uppe i varv att det tog ett bra tag att få henne att somna. Så lång tid att jag somnade bredvid och vaknade mitt i natten, stel och förvirrad, av att P ville ha sällskap på toaletten. Tur att man är ledig idag.

 

En ledig dag

Den här veckan består av två lediga dagar, tisdag och torsdag. På lördag jobbar jag och sen har jag semester. Den lediga dagen idag har dock känts mer som semester än många semesterdagar kan göra. Igår var jag bjuden på  middag med en massa mer, eller mindre okända tjejer och hade en oförhappandes ovanligt trevlig kväll med vin god mat och en massa skratt. I dag åkte vi med familjen (minus tonåring) till Kallhällsbadet. S träffade en dagiskompis och de andra två hade kul ihop. Pappan läste mest och jag njöt av solen och barnen. Efter det åkte jag och S till svägerskan K i Viksjö. Hon och V är ensamma ett par dagar. Vi åt god middag, drack lite vin (igen!) och kollade lite på boende i New York. Barnen badade i barnpoolen och så här i efterhand känns det som att det var mest mys(och det var det ju), fast barnen tjafsade en hel del. De är som syskon de där två. I morgon är det som sagt jobb igen, men det känns helt okej. Jag har laddat.

Barnen har sparat pengar, både från födelsedagarna, jul och veckopengar och P har länge velat ha en sparkcykel. I dag åkte vi till Bromma för att titta. Vi tittade i MÅNGA affärer, eftersom vi (de vuxna då) visste att det kan skilja bra mycket på priset. Barnen suckade, men när de klev ut från Coop Forum med varsin sparkcykel för 199:- styck (medlemspris) och en slant kvar i plånboken, så var de inte så tveksamma till vår tanke ändå.

Min dotter han en svada som får de flesta politikers valtal att framstå som ömma kärleksviskningar. Hon pratar och bubblar och när hon inte pratar, så sjunger hon. HELA TIDEN! Ibland tröttnar vi och säger att ”Nu får du vara tyst, vi orkar inte” helt sonika utan omformuleringar och inbäddningar. Vi vill vila öronen, du får vara tyst. ”Ja, ja” säger hon och är tyst i nollkommafem sekunder och är sen igång igen. Det kommer såklart mycket kul ur den där munnen också. Funderingarna som finns i det där lilla huvudet är rent fantastiska och oftast njuter vi faktiskt av att få ta del av dem. Man skulle vilja spela in och ha kvar alla tankar om livet, som hon har. I dag i bilen kunde vi konstatera att det är mycket funderingar om att bli vuxen nu. Vad som händer då. Om vi dör och killarna är vuxna, blir de hennes pappor då? Framförallt var det funderingar om allt vad kul man kan göra när man bor själv och ingen bestämmer över vad man får göra. ”När man blir stor får man dricka kaffe, svära, köpa en egen kanin och leka i parken när man vill, eller kanske att jag väljer en hund istället, eller en björn – fast den kanske äter upp mig, så det få nog bli en hund, eller kanin” (detta sagt i en mycket längre och utförligare monolog än jag kommer ihåg att återge här). Hennes minsta storebror påpekade med den äldres snusförnuft att du kommer inte att ha tid med allt det där. ”Nä, det är klart, jag måste ju jobbarbeta också och sitta framför en dator”. Fast inte hon kanske, för hon ska ju bli konstnär och måla tavlor och rita hela dagarna. Hon ska bli konstnär så mycket att hon nog inte ens ska gå danslek, när hon blir stor (till hösten) för någon dansare ska hon ju rakt inte bli. Fast mamman tror att hon behöver både dansa och måla för att bli en lycklig människa och låter anmälan till kulturskolan stå kvar.

 

Lördagen skaffade sig ett rikt innehåll genom att vi tillbringade den hos vännerna A&A i Viksjö. Alldeles för längesedan sist, så är det bara, men inte mindre trevligt för det. Blev en spontanträff som övergick i grillkväll, även om R skjutsade vänner till Arlanda mitt i.

S fick spela duett med farbror A på gitarren, umgås med stortjejer och se ”Erik Saadel” på tv. Mer lyckad kväll får man ju leta efter. Jag fick äntligen umgås med en av mina bästa vänner och R likaså. Vi njöt solglimtar, god mat, vin och varandras sällskap tills det var långt efter S läggdags, men vad gör väl det, för som hon säger ”Sju veckor är väldigt många dagar” och nu har hennes sommarlov börjat.

Midsommarafton

Midsommar-S med kökskransen i håret (den är lite liten, som synes)

Midsommarafton kom och visade faktiskt upp en något bättre sida än de senaste dagarna har gjort. Vi pratar inte strålande sol på en klarblå himmel, men fläckvis sol och inget regn i alla fall. Vi startade dagen väldigt lugnt. Hade lite planer på att uppsöka en midsommarstång, men vädret just då var mer mulet än soligt och inte ens S verkade speciellt intresserad. Hon var fullt upptagen med sitt nya pyssel – att göra solfjädrar.

Efter lunch gjorde vi oss iordning för att åka till svärmor och grilla. Jag försökte få på S lite flickigt sött, men det var kört. Egentligen är jag inte ledsen för det, jag har ju inte direkt uppmuntrat den sidan hos henne. Hon har stark integritet och vet vad hon vill, men visst var hon söt i den klänningen:

Hon fick såklart ta på sig det hon ville och blev jättefin i det med – och framförallt sig själv:

Hos farmor/svärmor körde vi med gamla goda traditioner. Samma gamla konversationer i alla fall:

Svärmor: ”Men det är ju ingen grillglöd, varför försvinner glöden så snabbt” 

Denna gång R:s storebror, men annars valfri person: ”Men det är för lite kol”

Svärmor har ALLTID för lite kol på sin jättestora grill och blir alltid lika förvånad över att maten inte blir grillad. Det slår aldrig fel. Men vi hissar upp gallret och häller på mer kol och snart ligger det som ska grillas där med fin grillyta och smakar som det ska. Inge skada skedd och vad vore högtider utan sina traditioner? Nytt för i år var att vi inte hade någon påsköl att dricka upp. Den drack vi tydligen upp i påskas. Lite snopet, men svärmor hade köpt ett väldigt gott rödvin i stället, så det var helt okej ändå. Hon hade gått in på Systembolaget för att köpa en billig flaska vin, men så var det så många som stod där och pratade om vilket FANTASTISKT VIN det där var och så köpte hon två flaskor, fast det kostade 134 kronor. Jag råkade säga 139 flera gånger, men det var faktiskt bara 134, rättade hon mig. En ovanlig summa tänkte jag. Var ju tvungen att gå hem och se om det var ett tillfälligt, eftersom jag inte kände igen det, vilket det inte var, men det visade sig inte alls kosta 134 kronor. Inte heller 139, utan 149! Jag vet inte om jag ska berätta det. Hon var besviken som hon var, för att hon tyckte att det var så tunt och trist. Själv tyckte jag som sagt att det var fantastiskt gott och precis som det skulle vara och skulle aldrig komma på tanken att lägga så mycket pengar på ett vin, hur gott andra än sa att det var, men det betyder ju inte att jag inte uppskattade att få tillfälle att smaka.

T pustar ut efter att ha ätit för mycket mat. Han ser lite lagom softad ut, men det är bara jag som fått grillfett på linsen.

”Vi vill också ha kaffe!”

Pappan protesterade lamt om att ”då kommer ni aldrig att somna”, men det hade de minsann svar på, för på midsommarafton ska man tydligen inte gå och lägga sig alls.

Barnen roade sig själva i farmors trädgård med bollar, kubb och krocket. Så pittoreskt och trevligt att man nästan önskade att man satsat på egen trådgård, men det hade väl aldrig varit detsamma kan jag tänka.

Farmor fick en flaska rosa bubbel med ”sommarsnören”, i stället för blomma. Det är S uttryck för blågula band, efter att vi satte det på alla blommor till fröknarna vid avslutningen. ”Haha, sommarsnören” sa hennes äldsta bror ”Kolla där, sommarsnöre på en stor pinne” sa han och pekade på en flaggstång. ”Oooo JAAA” sa S lyckligt ”Ett stort sommarsnöre”

Till och med tonåringar kan roa sig med boll och syskon, om det kniper.

När vi hade ätit all mat, druckit kaffe och ätit tårta och haft det allmänt trevligt var det dags att åka hem. Då kom S på att hon ju inte alls hade dansat några ”små grodorna” och även om det inte är en tradition hon kan minnas (eftersom vi inte varit på något sånt firande på ett par år) så hade hon ju hört någonstans att det hörde ju liksom till den här dagen. Vi fick till en liten spontandans runt äppelträdet och hon blev alldeles överlycklig och tjoade ”SOMMARLOVSDANS, SOMMARLOVSDANS!” för fulla muggar och har alltså fortfarande inte fattat vad den här dagen går ut på. Jag tro vi får ta oss till en midsommarstång nästa år och prata blommor och riktiga traditioner, för så här kan vi inte ha det, kände jag när jag satt och tittade på midsommarprogram på TV och de pratade om vilken MAGI den här dagen har i deras minnen. Vi försökte ju förövrigt med midsommarstången förra året, vilket slutade med att jag och S stod två varv i en korvkö och sen gick hem.

Ja, nästa år DÅ ska vi fira midsommar på riktigt – eller inte, det blir ju rätt bra till slut ändå.

Slutet på en era.

Sista dagisavvinkningen

I dag gick en period av mitt liv i graven. En period av dagislämnande. Den har pågått i tio år nästan exakt. För 10 år sedan började F och T på dagis. F var fem år och T ett och år, lite drygt. Vi har trivts väldigt bra på denna förskola, men det känns faktiskt inte helt fel att det är över. Jag gillar utveckling och det är dags att gå vidare. Nu är R ledig i sju veckor och sen är det dags att börja uppe på skolan istället. Det enda som grämer mig, är att jag inte hann klart med min hejdå-present i tid, men det ger oss ju anledning att komma tillbaka till hösten, när alla kommit tillbaka från sina semestrar. Personalen på femårs är avtackad ordentligt från hela gruppen, det här är mera en grej från oss, som familj. Jag menar, det är ju trots allt TIO ÅR vi pratar om och vi har ju som sagt varit väldigt nöjda.

Kärt återseende!

Min mamma är VÄLDIGT duktig på att både sticka och virka (det är absolut ingen underdrift och verkligen inte bara smicker). Vi har fått så mycket fin genom åren. Det allra finaste är en sjal/poncho till S, som jag är grymt avundsjuk på. Näst efter den kommer nog denna mössa. En mössa som försvann totalt spårlöst i vintras och jag visste att vi inte hade haft den till dagis. Häromdagen skulle vi använda en av S väskor till någonting och DÄR längst ner i ytterfacket låg det en liten, liten knöl – MÖSSAN!!! S blev minst lika lycklig som jag och skulle prompt ha den på direkt.