Tag Archive: cirkusskola


Cirkusavslutning

I dag var det dags för cirkusavslutning i dubbel bemärkelse. Det var såklart säsongsavslutning, men också avslutning för alltid för S, eftersom hon har bestämt sig för att inte fortsätta till hösten. Hon kan inte riktigt förklara varför, men hon tycker inte att det är tillräckligt kul. Att få visa upp sina färdigheter tyckte hon dock var kul. Ännu roligare, eftersom vi familjemedlemmar fick vara med. Jag tycker att det är tråkigt att hon slutar. Både för att det är en bra aktivitet och för att jag kommer att sakna att promenera med M en gång i veckan. Nu är det fotboll och konst som gäller nästa termin.

Cirkusskola

S var lite låg inför cirkusskolan ett tag, men nu har det lossnat igen. Det är ju inte som konstskolan, som hon skulle kunna gå till med feber, om hon fick, men i alla fall kul igen. Skönt tycker jag för att jag vill att hon ska ha nåt där hon rör sig – och så är det himla trevligt med promenaderna jag och M tar under tiden.

Jag är STARK!

En hjärtligt trevlig dag

Observera att hon valt sin hjärtklänning, dagen till ära

Vi har haft en underbar Alla hjärtans dag. Detta trots en tröttgrinig sexåring, som vägrade gå på cirkusskolan och istället stannade hemma och pimpade middagsbordet. Själv följde jag ändå med till cirkusskolan, för att ta en promenad med M. Promenaden blev lite för lång, så vi fick gå _riktigt_ fort och blev supersvettiga men det var skönt och det var helt fantastiskt mysigt att komma hem till lukten av god mat och ett fint dukat bord. Middagen blev så där mysig, som den bara blir när alla är på humör för att tycka om varandra. Vi skålade för dagen och stunden och var sådär puttinuttigt glada, som man kan unna sig att vara ibland, när man inte är en alltigenom perfekt familj som har hittat en liten stund av frid:

Cirkusavslutning

I dag var det dags för julavslutning i cirkusskolan, eller ”redovisning”, som de väljer att kalla det för, antagligen för att släppa pressen på att barnen ska ha en regelrätt ”uppvisning”. De var såklart otroligt duktiga och man blir ju så glad av att se barnen ha kul. Ännu duktigare var de äldre barnen (såklart) som hade sin redovisning efter ”6-åringarna”. Lite kul att se vad som kommer om man fortsätter. S var som en solstråle hela redovisningen. Hon satt och dansade till musiken, vinkade helt överlyckligt till en kompis på skolan, som hon upptäckte och gav sig med liv och lust in i den del som var hennes. P var lite besviken över att hon inte gick på lina, som hennes kompis L gjorde, men S var helt nöjd med att vifta med skira sjalar och gå elefantdans och vad det nu var allt de gjorde.
Med oss på uppvisningen hade vi farmor. R är sjuk, så det blev lite mer stress för mig med sushi-köp, svärmorshämtning och att ta hem S från skolan och få på henne utklädningskläder. Man fick klä ut sig om man ville. S och L gjorde inga nytänkande utsvävningar, utan var sina gamla ”figurer” trogna. L är en född Pippi och S känner sig bekväm i Spiderman-utstyrseln.

Efter cirkusen var det lite fika och sen körde vi hem farmor och så var det ÄNTLIGEN dags för födelsedagsmiddagen, som stod i kylan på balkongen och väntade. Mina sushi-tokiga barn slukade 60 bitar i ett nafs (okej, jag fick några stycken också). Sen blev det Waterwörld, på barnens begäran, med chips och dipp och slapp i soffan.

Snart slutdansat

I höstas började S på ”Dansmix”. I början var det rent fantastiskt roligt och hon skuttade in med ett glädjetjut. På slutet har det låtit annorlunda. ”Jag vill inte gå” har hörts allt oftare och det har kommit fram att hon inte känner sig riktigt hemma. ”Alla är ju så vackra” sa hon apropå de andra flickornas mer eller mindre rosaskimrande tyllkreationer. Men när jag undrade om hon ville ha något liknande så bara fnös hon ”Det är väl inte balett heller!” Det enda hon kommer att sakna är gamla dagiskompisen I. Den enda anledningen att gå dit, enligt S, men inte tillräckligt stor för att stå ut i längden. Först tänkte jag vänta med avbokningen av platsen, tills hon varit med om avslutningsdansen, men hon är så bestämd att det var lika bra att göra det direkt, så att vi inte missar sista datum och står med en hel termin till att betala för någon som man måste dra dit. När jag satt där på hemsidan för Kulturskolan och tittade på utbudet, så kom jag på att det kanske var läge att kolla in något helt annat och så hamnade jag på Bild och form-sidan. Jag läste upp ”programförklaringen” för S som blev helt salig:

Bild och Form 6-9 år:
Vi arbetar med olika tekniker i teckning, måleri, textil, foto, hantverk och skulptur! En bred kurs där man får pröva sig fram och provsmaka på en mängd olika material och bildspråk.

”Blir man konstnär där? Det ska ju jag bli!” Mamman är lite trög och tycker att dottern är en sång och danstjej, men nu står hon i kö och hoppas på plats om inte annat så till hösten. Cirkusen fortsätter som vanligt, den vill hon inte missa för allt i världen.

S på väg hem från skolan. ”Klänningen” är ett arvegods från grannarna och snarare en tunika och i storlek 146/152, men blev snabbt en favorit.

Som jag har letat anledningen till varför jag inte längre kunde få över bilder från telefonen till datorn. Jag trodde felet låg i datorn och har typ testat ALLT. Men det låg i inställningarna i telefonen. Jag ändrade lite där, innan jag åkte till USA och antagligen hänger det ihop med det. I dag hittade jag i alla fall rätt och nu kan jag föra över bilder igen. Visst blir de sämre, men de blir ju spontana och mitt i livet, på ett annat sätt än bara de gånger jag har kameran med. Nu måste jag ju nästan uppdatera er lite om de senaste veckorna:

S på cirkusskolan, eller innan cirkusskolan rättare sagt. Att hänga i klädhängarna ingår inte i cirkusskolans koncept. Ska jag vara riktigt ärlig är det bara S och L som sysslar med just det, men så har de blivit starka också. Kolla S till höger ”Ta kortet mamma!”. Hon hänger med armarna i vinkel och det var en rejäl stund.


En torsdagskväll på Historiska museet. Ett fantastiskt ställe, som jag gärna rekomenderar för såväl stora som små. Man behöver tid på sig, eller flera gånger, för det är stort och mycket att uppleva. Vi hann inte med ens en tredjedel och var ändå där i flera timmar. Många fina utställningar och interaktiva saker att uppleva. S var mest fascinerad av ”Birkaflickan” och har pratat om henne massor efteråt. Man märkte att hon är van vid Junibacken och sagotåget, då hon undrade var flickan var i den miniatyr de byggt upp av Birka.

Sen två andra bilder ur mobilen. S i fläta ”Ta ett kort mamma, så jag ser hur det ser ut” Hon tyckte det var fint på bilden, men den satt kvar i ungefär fem minuter. Tofsar och flätor går inte hem hos min dotter och jag som tycker att hon är så fin. Till höger en mellanmålsbild. S fick Oboy ”trots att det inte var lördag”. Det är kul att få göra lite speciellt någon gång ibland.

Så, nu har ni blivit litegrann uppdaterade. Erkänn att det är lite roligare med bilder…

I rättvisans namn…

 

…så måste jag ju visa bild på P med sin medalj också. Han var ju inte uttagen till att spela slutspelet, men hade ju varit med och kämpat på lördagen och fick således en skvätt av äran, när hans lag tog GULD i höstpokalen! I dag på träningen fick han sin medalj.

I övrigt inte mycket skoj att rapportera. T snörvlade till efter en helg i friska luften och fick vara hemma idag, febrig och dan. Vid åtta ringde F till jobbet och hade kräkts. HÄPP så har man två underbara smittor i hushållet. Försöker isolera dem (i alla fall F) så får vi se hur pass det räcker. S var superhängig på eftermiddagen, så hängig att fröken reagerade och rapporterade och så hängig att hon nästan inte ville vara på cirkusskolan – och DÅ är det illa. Efter en hel del omsigochkringsig gick hon i alla fall in och tränade. Jag och M satt utanför,  ifall hon skulle slokna. M är dunderförkyld, så det var helt okej. Hon hade dessutom sittunderlag med till oss båda, så det var riktigt skönt på bänken.

Cirkustjejerna

Måndagar är cirkusdagar. Och därmed också tidiga morgnar. S vaknade med ett ”Jag vill inte gå upp så här tidigt” men lite påminnelse om vilken dag det var, fick henne på rätt humör. Kläderna kom på i snabb fart (med hjälp – när man är SÅ trött får man hjälp). Nästa sak som skulle kunna vara ett motstånd, var det regniga vädret, men S skuttade ut med ett ”JAG ÄLSKAR REGN, man kan dricka det på tungan”. Vem kan vara på dåligt humör då? Vi var vid skolan, innan de ens låst upp dörrarna. Det var första gången.
Jobbet, var måndagsfnittrigt. Allt blev baklänges och tokigt, men det är tur man kan bjuda på sig själv och att man har glada kamrater. Klockan tre var det slut för min del och dags för att hämta S och gå på cirkusskola. Det är SÅ kul (enligt S). Själv promenerade jag med M i mina gamla kvarter och hade väldigt trevligt jag med. Efter cirkusskolan fick de för en gångs skull leka lite i parken utanför. Jag brukar bara vilja hem, men idag kändes det som att det var okej.

Hemma stod pappa R och lagade mat i långa banor. Lika bra att göra en massa olika, när man väl håller på, så att det blir matlådor att plocka ur frysen. Efter matlagandet drog han ner på den lokala pizzerian, som har en del kanaler som vi inte har, där de visar någon typ av sport. Jag körde P på träning och nu måste jag nog försöka få en liten tröttmössa i säng.

Cirkusskola och vardagslunk

S på väg hem från skolan idag. Nya byxor, som jag hittade på Lindex igår. Som gjorda för henne, eller vad säger ni?

I går började ÄNTLIGEN S cirkusskola. Som hon har längtat. Hon har längtat så mycket att jag faktiskt var rädd att det skulle bli en besvikelse, men bara det att dela upplevelsen med kompisen L var stort nog att fylla all förväntan verkar det som – och så var det kul dessutom! Vi föräldrar fick vara med en stund i början, men sedan var det bara barnen. De hade fått göra kullerbyttor och S var lite arg på mig efteråt, för vi hade pratat innan om att träna på just det. Kullerbyttor är, som en del vet, lite av min egen ackilleshäl (jaja en av flera kanske, men traumatisk barndomsminnen kring just dessa kullerbyttor har jag). Att ha en dotter som inte verkar ha ärvt min klumpighet och gymnastikrädsla känns rent fantastiskt måste jag erkänna. Mattesnillen och gymnaster fostrar jag. Ingen ska säg att jag hindrar dem med min egen otillräcklighet i alla fall (JA, jag skojar och överdriver, men vem ska sätta barnen på piedestaler om inte deras ovillkorligt älskande mamma?). Kompisen L är förövrigt ett riktigt cirkusämne, klättrar på allt (rakt uppför en lampstolpe närapå) och självlärd på kullerbyttor redan i treårsåldern. Jämfört med henne är S en stenkloss, men vi jämför inte utan hoppas på att det smittar och inspirerar. Huvudsaken de har roligt.

Ja, hösten rullar igång. Vi har redan träffat på två av dess följeslagare; förkylning och magsjuka (HURRA!) hoppas de nöjde sig med en hastig visit och håller sig borta resten av vintern (man kan väl få hoppas?).