Tag Archive: kläder


Den perfekta klädseln

I går rusade jag förbi en rea-stång på KappAhl. Måste säga att jag tycker att jag hittade den perfekta tröjan till min solstråle:

Jag hade tur och lyckades knappa hem lite vinterkläder från Gneis utförsäljning i år. Lite för mycket tur, då jag lyckades trycka in P:s vinterbyxor två gånger och nu sitter med dubbla uppsättningar orange skidbyxor i storlek 152. Känns inte som någon större idé att skicka tillbaka ett par, då de kräver så dyrt porto. Jag får se om jag lyckas sälja det ena paret istället. Jag orkade inte bära hem alltihop, eftersom jag och S skulle direkt till M:s bil och åka till cirkusskolan, men underställen och mössorna bar jag hem – till barnens förtjusning. P fick även ett svart/rött fleeceunderställ, som han blev så förjust i att han sover i det. Han lär bli som en blöt fläck, men det var liksom ingen idé att få honom ur den tanken.

Återvinning

Jag gillar verkligen att låta barnen ärva kläder av varandra. Inte bara tanken på att man sparar pengar (som naturligtvis också är tilltalande), men det är också kul att se dem ha saker, som man gillade mycket på det äldre barnet. Just nu är jag glad att jag sparade P:s fodrade gummikläder från Gneis, trots att de fick lov att hänga i garderoben i några år, för den här vintern är verkligen inte mycket att hänga i julgranen. Nästan så att investeringen i en overall känns onödig. Men som sagt var, de fantastiska fodrade gummikläderna hängde i garderoben och de där dagarna när det är mer lera än snö, är de helt fantastiska att ha.

Idag har det dock varit kallt igen, så overallen fick komma fram igen, så den är inte helfel att ha ändå, kanske att det blir lite kallare nu och om inte annat är det väl någon som får ärva den sen, även om det inte är mina egna barn…

Julkalendern

Nej, jag är INTE avslappnad framför kameran (tror att perspektivet avslöjar fotografen?)

Barnen pratar om ”julkalendern” som ett program på tv, eller möjligtvis som den julkalender vi har på väggen. För mig är julkalendern något helt annat. I år likväl som de senaste åren har jag varit med och försökt gissa i Lottens julkalender. Hur ska man nu förklara tjusningen med den kalendern? Ligger den i klurigheten att lista ut vem ”hemlisbloggaren” i varje lucka är? Ligger den i att försöka visa att man har förstått vem det är, utan att egentligen ha avslöjat någonting? Eller ligger den i att läsa alla andras underbara ordvändningar och klurigheter i svar och osvar? Svaret är ALLT! Tjusningen ligger i alltihop tillsammans och har man inte försökt, kan man nog inte förstå. Man måste nog ha en liten svaghet för det litterära och en ganska stor böjelse för ordvinglingar och associationer. Det är lika kul varje år och det är lika tråkigt att varje år inse att man inte orkar riktigt fullt ut. December har en förmåga att vara full av diverse annat, som avslutningar på barnens aktiviteter och skolor och framförallt vara otroligt späckad jobbmässigt. När man kommer hem från en tolvtimmarsdag i julruschen orkar man varken klura, eller vara speciellt spirituell. Men i Lottens julkalender kan faktiskt vinna, utan att varken ha klurat ut det rätta svaret, eller varit speciellt spirituell, bara man ”hoppar i hatten”. Det gör man genom att lämna en kommentar och DET gjorde jag i alla fall varje dag – och SE sista dagen blev jag dragen ur Lottens plommonstop, tillsammans med en hög andra och vann en hemligsbloggartröja. Jag bär den med stolthet, trots att jag den dagen inte orkade formulera mig värst mycket alls. Nu längtar jag redan till nästa år – för då, DÅ ska jag minsann vara pigg och spirituell varenda kväll!

S kom springande med en teckning ”Titta mamma, vad jag har ritat av”. Inte så illa för en sexåring, som inte ens kan riktigt alla bokstäver (hon ritade av den, när den hängde på en stol, inte när den satt på mig):

När vi var i Bromma Blocks häromdagen och kollade rean fick S vara med och välja lite kläder. Här är favoriterna – hon blev helt såld när hon såg tröjan. ”WOW, vilken cool dinosaurie!!” Att den sen kostade 49:- kronor, gjorde ju inte det hela sämre. Hon fick även ett par lila plyschbyxor och två lite tunnare ”tjocktröjor” utan huva, att ha under jackan. Coolt, men mjukt och skönt är ledorden för shopping till den här tjejen.

Uuuuu, ja vill va som duuuu!

S i P:s nya onepiece och keps

S: ”Jag vill åsså ha en sån där!”
P: ”Du kanske kan få den, när du fyller 10 år”
S: ” Jag kan ta den redan nu”
P: ”Jag sa KANSKE, jag kanske vill ha den själv”
S: ”Du kan ju inte ha den då, då är ju du 14 år”

Kanske med öronpuffar istället, eller varför inte både och?

 

Pippi

 

Ända sedan S började i skolan i höstas har hon inte velat använda sin Pippi-klänning. Jag trodde först att hon växt ifrån Pippi-perioden, men förstod sen att hon var rädd för vad kompisarna skulle tycka. Tänk att man ska fundera över sånt, när man är bara sex år. Hon har andra favoritkläder hon undviker, för att hon tänker att de ska tro att hon är pojke, om hon tex har en tröja med en bil. Jag tycker att det är så synd. Inte finns det nån som kan tro att hon är en pojke. När det gäller Pippi-klänningen handlade det mer om att sticka ut hakan och att alla skulle tro att hon ville klä ut sig. Men nu har det helt plötlsigt släppt! Mest beroende på att de håller på med ett julspel i skolan, som handlar om just Pippi Långstrump. S ska spela Pippis pappa. ”Pippis pappa säger inte så mycket”, säger S, men jag är mest faschinerad över att hon har en roll som säger nånting alls. ”Hej Pippi! Jag har det bra här borta i Söderhavet, jag tänker på dig” kan vara svårt nog att komma ihåg när man är sex år och lite nervös. Ibland har hon svårt att få till det i rätt ordning här hemma till och med. Den 14:e ska vi till skolan och titta på föreställningen och som den fåniga mamma jag är räknar jag med att tårarna kommer att spruta.

Mitt New York-inköp

 

 

Jag lovade ju att visa kappan, så igår bad jag S att ta ett kort på mig, när jag hämtade henne i skolan. Jag hade varit i Sundbyberg och ätit lunch med min bror. Man får ju passa på att klä upp sig, när tillfälle ges.

Nu kan vintern komma

Vinterkläderna är här, kylan har knackat på dörren och kan snart slå till på riktigt. Skönt att ha kläderna redo. Naturligtvis är de i favoritfärgern GRÖN. Nu är det bara stövlarna som saknas….

S blev alldeles kär i sin nya overall. Själv saknar jag bältet, från förra modellen, men annars känns det som ett bra val (som vanligt).

Killarna? Kanske någon tänker. Vi köper som sagt Gneis, de får ärva.