Lördag

ÄNTLIGEN ledig helg. Den ägnades åt en tripp ner till Bruket. Barnen badade och jag hurtade. Börjar bli lite av en tradition nu. Jag som aldrig mer skulle springa, eftersom jag blivit avrådd för många år sedan kan nu konstatera att det gör jag faktiskt. Det tartade med gå-springa gå, under semestern. I lördags sprang jag för första gången 3km i ett streck. Det gick bra, men det är knän och fötter som tar stryk. Jag är inte 25 längre så man får vara försiktig – men det är ju så KUL!

På kvällen var vi bjudna till familjen C på grillning. Två gånger inom ett par veckor, det måste ju vara rekord, men inte mindre mysigt för det:

Arbetsfördelning

Obligatoriskt kunskapsspel och sen promenad hem mitt i natten.

Vi far till landet…

För ett par år sedan, innan ett besök till oss, klämde W ur sig att ”jag leker inte med tjejer” – det tog S ur honom på ett par sekunder och numera är de superkompisar när de träffas.

På måndagen åkte vi ut till landet och hälsade på våra vänner familjen F vid deras sommarstuga. Vi har varit där förr, men räknade ut att det nog var ungefär 15 år sedan. Den ende av barnen som var med då, var den ende som inte följde med nu. Inte heller familjen F:s tonåringar var där. Annars hade han nog följt med. Vi hade en helt underbart mysig dag tillsammans. Visst regnet, åskan och blixten dök upp några gånger, men vi hade även sol och fint väder så det är det jag kommer att komma ihåg av den här dagen:

Familjen F hade plockat kantareller som omvandlades till kanongoda lunchmackor:

 

Det är mycket pingis i vår familj just nu

Det var inte direkt badväder, men ungarna roade sig med slide-banan. S ville först inte åka alls. Sedan bröt hon ihop en stund och stod och grät för att hon inte fick bada på riktigt för att två sekunder senare åka med ett försiktigt ”ooooiii” och ett tjoande ”Det här är livet”.

Grillmästaren plockade fram de riktiga redskapen (grillningen avslutades i ösregn, men det blev gott ändå – som tur var fanns det partytält, så vi kunde äta ute i alla fall)

Efter maten smög ungarna till sig lite mer åkning och nu var S lite modigare.

Taket – ett populärt tillhåll.

Vi tackar familjen F för en helt fantastisk dag!!!

Träffa vänner

A har tänt grillen

Semestern fortsätter att gå i trevligheternas tecken. I går kom vi oss äntligen iväg till våra vänner familjen C. Det är alltid lika svårt att få till det pga av jobb och sjukdomar, men NU blev det av och som vanligt var det supermysigt. När våra barn var yngre följde alla med och trivdes ihop, men nu har de som har blivit tonåringar tappat varandra och det blir bara att de är med någon gång ibland och då oftast bara för att äta och sedan försvinna iväg. De yngre hänger dock med fortfarande. Vi grillade och åt en fantastiskt god middag, pratade och spelade traditionsenliga frågespel. Vid tiotiden tog vi en promenad hem i skymningen. Barnen var så duktiga och gick hela vägen glatt bubblande och utan ett gnäll:

Mina pysselbarn fick låna papper och kritor

Det är spännande med rök

En väldigt fin vän!

Det är gott med grillat

På väg hem

Stadsvandring

Min än Cr har ett historieintresse av stora mått. Speciellt intresserad är han av vår vackra huvudstad och av folket som har bott där. Han är dessutom fantastiskt duktig på att berätta om detta och att följa med på en stadsvandring med honom är en fantastisk upplevelse. Igår gick jag och R med på en sån promenad. Tur med vädret hade vi också och två och en halv timme flög iväg som på en kvart:

Fortsättningen på helgen

Övernattningen gick alldeles strålande. Efter lite snurr somande L mitt i ett gäsp och vaknade inte förrän i morse vid sju, ungefär. S däremot trynade vidare, som L fasade. Jag väckte henne vid åtta, men fick börja om en stund senare. Sen lekte de fint, tills vi dukade frukost på balkongen och sen kom mamma M för att hämta L till lekdag med ”makalösa föräldrar”. S fick följa med och hepp var jag och R i stort sett barnfria. Vad gör man då? Ett vagt ögonblick pratade vi om att gå ut och gå. MEN det kan vi ju faktiskt göra närsomhelst, men hemma själva är vi i stort sett aldrig. Vi slängde oss i soffan och tittade på ”Lewis” istället och det var underbart skönt. Framåt eftermiddagen började vi dock känna att vi kastade bort en fantastiskt skön dag, så vi gick ut i parken i stället. Efter en stund kom M och lämnade av S. Vi gick in och åt en sväng, men sen gick vi ut igen och dp kom det fantastiska vädret  och en hel del grannar fram. Dessutom kom S kompis L förbi, på väg från centrum, med mamma U och lillebror W. Lyckan var fullständig för S! Vi blev kvar bra mycket längre än vi tänkt, men det var ju en fantastisk avslutning på helgen:

Hett efterlängtat besök

 

För många år sedan lärde jag känna L. Hon jobbade på mitt jobb på den tiden. Vi började umgås även privat och när hon flyttade till andra sidan jorden höll vi såklart kontakten i alla fall. Det blev en tur ”hem” ett par år, men så var hon tillbaka ”over there”. Vissa människor är ju bara så där, att de sitter fast i hjärtat, oavsett i vilken världsdel de befinner sig. Nuförtiden finns det ju som tur var internet och det är lättare att hålla kontakten på det sättet med. Men precis just nu är det så underbart härligt att hon är på den här sidan jorden och hälsar på. Med sig har hon sonen J, åtta månader. Hon som för flera år sedan förklarade att jag fick hennes kvot, för barn, det skulle hon då aldrig ha. Vilken tur att man kan ändra sig. I torsdags träffades vi äntligen! Äntligen, eftersom tisdagen gick till spillo på grund av den konstiga magsjukan vi hade. Det var så otroligt mysigt att ses och kunna prata ordentligt, utan en dator, eller telefon emellan sig. J var helt enkelt underbar och bedårande och ett helt fantastiskt tåligt barn. Trött redan när vi träffades till lunch och sov inte förrän han hamnade i bilen på vägen hem och ändå knappt ett gnäll över hans läppar. Att ha en S att kolla in hjälpte säkert till. Det fanns ju alltid någonting som hände runt honom den här dagen.

En rolig ankedot från dagen var annars att min promenadkompis E dök upp när vi satt på kinarestaurnagen i centrum och så visade det sig överraskande att de två känner varandra och har växt upp ihop. Jag som har pratat om dem med varandra, men inte har vi kopplat ihop det i alla fall.
Lite bilder från dagen. Något knas med bildöverföringen, så jag kunde inte lägga in allt jag ville. Det verkar som  att jag har fyllt min kvot med bilder, så jag får väl börja radera i bloggen. Inget jag känner för, men jag vet inte om jag orkar byta bloggplats igen (har jag verkligen SÅ mycket bilder?):

Födelsedagspresent till en fin sexåring

För någon vecka sedan fyllde ju stor-R 6 år. I present av oss fick han att gå på Junibacken. Jag kände att jag verkligen ville att det skulle bli av i närhten av att vi gav bort det, så därför passade vi på att göra det idag. Jag var sugen på den nya Jan Lööf-utställningen OCH att gå med S och stor-R såklart. Måste erkänna att jag nog var mer förväntansfull i morse, än till och med S var. Efter att hon brutit ihop så mycket under det att vi skulle iväg att jag nästan trodde at hon var sjuk, så var jag litt smått orolig. MEN det blev än helt underbar dag med två helt fantastiska sexåringar. Bara att åka tåg med dem in var ju mysigt nog egentligen. Allt från att de räknade ner såväl minuter till tågets ankomst, som stationer till vi var framme, till att hålla dem i varsin hand och bara lyssna på deras bubbel. Inte ett gnäll, eller knot, bara mysigt hela dagen. Att jag körde regelbundna kisspauset och måltider INNAN det spårade ur gjorde kanske sitt till med. Vi såg varenda föreställning man kunde se och de lekte, lekte, lekte, så att ingen annan fanns i deras värld. En ynnest att bara få stå bredvid och njuta av hela upplevelsen:

6-årskalas och kära återseenden

En suddig 6-åring

Söndag. Dagen efter lönelördag och dagen före en veckas semester. Vet inte om det var det ena, eller det andra, eller en kombination, men SHIT vad trött jag har varit idag. Som tur var hade vi någonting inbokat, annars hade jag nog legat och segat i soffan hela dagen. Det inbokade var dessutom något så trevligt som stor-R:s födelsedagskalas. Inte trevligt för att det är just ett kalas, eftersom jag kan känna att det där med en massa barn i föreningslokalen kan jag så att jag klarar mig, utan för att få träffa trevliga människor man tycker om. Som stor-R:s föräldrar tex. Gladast av alla var nog S. Lite försiktig i början, eftersom det var ett tag sedan hon träffade R&R och alla andra som var där var deras dagiskompisar, som hon inte kände. Det lossnade dock efter ett tag. När det var dags för fika var det lite kul att titta på henne. Hur hon sakta sög sig fram och kollade in läget, konstaterade att det inte gick att sitta bredvid R, men så satte hon sig bredvid en kille, som är ett år äldre och bor på vår gård och går i hennes skola. Det tog två minuter innan hon satt och pratade med honom. Själv satt jag vid vuxenbordet och drack kaffe och hade det rätt trevligt, trots den höga ljudninvån. Plötsligt stod U framför mig. Mamma till S:s stora kärlek L. De som flyttat till Viksjö, så att vi inte längre ses så ofta. En blick bort mot barnens bord visade att L var i sjunde himlen, plötsligt i sällskap av L. Efter det var kalaset bara toppen, ur hennes synvinkel. Hon busade, dansade och fotade. Som hon sa efteråt: ”Det blev mycket L på bilderna”. Jo, det var ett understatement, men kul hade hon och nöjd var hon efteråt, även om hon gärna hade hållt kvar i L ett tag till. Jag och mamma U bestämde att det inte fick ta så lång tid innan vi ses igen.

På väge hem hade jag bara soffan i tankarna, men mötte en make på väg på promenad, så jag drog på mig lite varmare kläder och gick ut en sväng i stället.

Lite friskare

Natten till lördag sov S i nästan 14 timmar och vaknade som en helt ny människa. Visst var hostan kvar, men inte det ”sjuka”. Hon fick testa sin friskhet, med att åka och hälsa på kompisen A, som flyttat till hus. Det har varit bestämt ett tag och hon grät floder, när hon var sjuk, för att hon skulle få åka dit. Nu tyckte jag att ett par timmars lek inte kunde vara någon större fara. Det åktes pulka och grillades korv i solen och förflyttades sedan in för lite lek inomhus. Hon hostade mycket värre utomhus, men så var det också -15 ute. Vi får hoppas att det går bättre om de går ut i skolan på måndag. Det blev i alla fall en trevlig och lagom utflykt för både S och mig:

På kvällen var det dags för lördagsmys, S klädde om till de rätta myskläderna:

Parkträff

I dag hade vår park celebert besök, då S stora kärlek L och hans mamma och bror kom på besök. De bodde här tidigare, men flyttade förra året, tills S:s stora sorg. Jag hade kontakt med hans mamma för några dagar sedan och då bestämde vi att försöka träffas idag. Efter lite dividerande blev det bestämt att vi skulle ses på ”gamla jaktmarker” och de kom alltså hit. Dagen bjöd dessutom på sol, som för att förgylla tillfället. Vi fick även ut C och R&R i parken. S lycka när jag sa att även R kanske skulle komma med, visste inga gränser ”JAAAAA, två av de bästa på samma dag!”  Trots att vi bor nära varandra blir det inte så ofta parkträffar så här års för oss heller. Barnen lekte som om de aldrig hade varit ifrån varandra och vi mammor hade det himla trevligt vi med – men KALLT! Konstigt att man fryser mer när det är ett par grader kallt, än när det är 10-15 minus. Mest kallt var det nog ändå för L:s lillebror W. När man är 1.5 är det inte det enklaste att hålla värmen. Det slutade med att vi gick till pizzerian hela högen, för att sträcka ut träffen litegrann:

Innan vi gick ut hade S långa överläggningar om hur hon skulle pussa och krama L, men jag fick henne att tagga ner lite och sa att det var ju ett tag sedan de sågs och att han kanske inte ville ha en puss. När vi skulle skiljas åt kunde hon inte hålla sig längre ”MAMMA, får jag pussa honom?” Ja, det får du väl fråga L om, tyckte jag. Det fick hon göra och han såg inte helt obekväm ut alls faktiskt, utan kramade glatt tillbaka. Jag och mamma U suckade åt våra gulliga barn och såklart hade man inte kameran framme precis då, men jag får bära det inom mig istället. Sen gick S hem med stjärnor i ögonen ”Det var en underbar dag, men bäst var det allra sist! Jag vill faktiskt giftas med honom när jag blir stor”. Ung kärlek när den är som vackrast.