Morgonpladder

S i morse under sitt vanliga morgonpladder på väg till skolan (ungefärligt återberättat): ”Titta på det huset, där har de stegar ända upp på taket… vad bra då kan Tomten komma in…eller han kanske kommer in genom balkongdörren? eller kanske han är magisk och kan komma in överallt? ..kommer du ihåg en gång mamma, då kom han hem till oss och ringde på dörren…han hade glasögon och likadana tofflor som pappa! …de kanske har köpt dem på samma ställe….Tänk, jag trodde nästan att det var pappa… *fniss*… vad tokig jag var…tänk om pappa varit där samtidigt, då hade de sagt vi har lika tofflor du och jag…”

Jag var såklart tvungen att gå hem och ta reda på när det var:

Bilder från min gamla blogg 24 december 2009. Vilket minne barn kan ha!

Allhelgonahelg

Denna helg är inte att förväxla med halloween, som vi ju firade i USA. Den här helgen åker vi till kyrkogården och tänder ljus och tänker på dem som fattas oss. Det är väldigt fint tycker jag och jag vill inte vara utan den stunden. Numera blir det oftast griftegården vid Görväln, men ibland har vi åkt till Järfälla kyrka. De har båda sin charm. I Görvälns minneslund är svärmor K begraven och R:s mormor och morfars grav finns på begravningsplatsen. Det är väldigt fint vid minneslunden och extra fint en sån här dag såklart.

När man har haft en allvarsstund är det svårt att inte få lite bus i blick:

Det viktiga avhandlas i ”natten”

Det börjar bli höst. Därmed också mörkt på morgnarna. Speciellt om man börjar tidigt såklart. Måndagsmorgnar är alltid tidiga morgnar. Igår kändes den extra tidig, då S hade haft en natt med mardrömmar och svårt att somna om. Jag var lite oroligt för hur det skulle bli att väcka henne, men hon var precis lika go som vanligt och vi gick i trevligt samspråk i mörkret upp till skolan. Hon tyckte att det var SÅ spännande att gå till skolan ”mitt i natten”. Det blev ett samtal om liv och död, om att jag skulle bli mormor till hennes barn och vem som är mamma och pappa till vem och hur det såg ut i familjerna när jag och pappa var små. Vilka som är våra föräldrar och att de bott med oss vet hon ju egentligen, men det är lite svårt att få grepp om ändå, speciellt som de numera är skiljda och en del av dem skaffat nya partners och en av dem dessutom fått ett till barn. Svårast av allt var nog att förstå att alla dessa fastrar och farbröder och så vidare är våra syskon, men att jag och pappa inte lekte ihop som små. Men det var så fint att gå där tillsammans i mörkret, hand i hand och prata om allt det där. ”Och farfar träffade en ny flicka, vad synd att hon är död, men vilken tur att vi har en bild på henne i vardagsrummet” – då började jag nästan gråta, för hon fångar det så enkelt och å, vad jag saknar den ”flickan”.

Pride-visp

 

S blev helt överlycklig när hon upptäckte den ”nya” vispen*. ”Å mamma, den skulle vi haft med oss när vi tittade på paraden!!!”

 

* Jag köpte den för över ett år sedan, men den hade hamnat i en påse i en väska som inte använts.

Vad man får göra när man blir stor.

Barnen har sparat pengar, både från födelsedagarna, jul och veckopengar och P har länge velat ha en sparkcykel. I dag åkte vi till Bromma för att titta. Vi tittade i MÅNGA affärer, eftersom vi (de vuxna då) visste att det kan skilja bra mycket på priset. Barnen suckade, men när de klev ut från Coop Forum med varsin sparkcykel för 199:- styck (medlemspris) och en slant kvar i plånboken, så var de inte så tveksamma till vår tanke ändå.

Min dotter han en svada som får de flesta politikers valtal att framstå som ömma kärleksviskningar. Hon pratar och bubblar och när hon inte pratar, så sjunger hon. HELA TIDEN! Ibland tröttnar vi och säger att ”Nu får du vara tyst, vi orkar inte” helt sonika utan omformuleringar och inbäddningar. Vi vill vila öronen, du får vara tyst. ”Ja, ja” säger hon och är tyst i nollkommafem sekunder och är sen igång igen. Det kommer såklart mycket kul ur den där munnen också. Funderingarna som finns i det där lilla huvudet är rent fantastiska och oftast njuter vi faktiskt av att få ta del av dem. Man skulle vilja spela in och ha kvar alla tankar om livet, som hon har. I dag i bilen kunde vi konstatera att det är mycket funderingar om att bli vuxen nu. Vad som händer då. Om vi dör och killarna är vuxna, blir de hennes pappor då? Framförallt var det funderingar om allt vad kul man kan göra när man bor själv och ingen bestämmer över vad man får göra. ”När man blir stor får man dricka kaffe, svära, köpa en egen kanin och leka i parken när man vill, eller kanske att jag väljer en hund istället, eller en björn – fast den kanske äter upp mig, så det få nog bli en hund, eller kanin” (detta sagt i en mycket längre och utförligare monolog än jag kommer ihåg att återge här). Hennes minsta storebror påpekade med den äldres snusförnuft att du kommer inte att ha tid med allt det där. ”Nä, det är klart, jag måste ju jobbarbeta också och sitta framför en dator”. Fast inte hon kanske, för hon ska ju bli konstnär och måla tavlor och rita hela dagarna. Hon ska bli konstnär så mycket att hon nog inte ens ska gå danslek, när hon blir stor (till hösten) för någon dansare ska hon ju rakt inte bli. Fast mamman tror att hon behöver både dansa och måla för att bli en lycklig människa och låter anmälan till kulturskolan stå kvar.