Archive for november, 2012


Host-fia


Då var det dags för min lilla host-fia att dra igång vinterhalvåret. Så där väldigt allvarligt är det dock inte än och dessutom måste man ju tycka att hon har hållt sig ovanligt länge. Några små omgångar host under hösten bara. Det märks att hon har blivit äldre, vilket är väldigt skönt. I går hostade hon och var trött så att hon grät när jag hämtade henne på skolan. Sen hostades det så att hon inte kunde sova och då tyckte jag att det var läge för en hemmadag. Hade jag inte varit ledig hade jag nog avvaktat en dag och antagligen haft en sjukling imorgon istället. Nu hoppas jag att jag har ”motat Olle i grind” och hon slipper att bli sjuk på riktigt. Skönt med en dag när jag har kunnat ge medicin och ha lite koll på hur hon låter. Nu är ju inte hemmalivet detsamma som skolan, men blir hon inte sämre under natten, så får hon gå till skolan i morgon och jag kommer att lämna in en inhalator som de kan ha där (jag har inte känt att det behövts hittills i år).

Vi har fått några filmer, som min mamma hade hemma hos sig, men som de barnen där uppe har tröttnat på. Ungarna här har tittat på några, men jag har inte riktigt känt att jag har haft tid. Idag blev det både ”Lady & Lufsen” och ”Askungen”. Riktiga klassiker, som jag njöt av minst lika mycket som S. En riktig mysdag blev det helt enkelt.

Om man får välja fikamys, så vill den här lilla damen gärna ha randiga munkar.

Annonser

Välkommen till teatern

I dag har det varit en ganska medioker söndag. I alla fall vädermässigt, vilket gjorde att vi mest höll oss inomhus. S hittade sin gamla teater och satte ihop några teaterföreställningar till oss. Först var det historien om Bertil, hundtjuven och lite senare en julaftonshistoria:

Välkommen till föreställningen av ”Bobbi & Bill och de försvunna hundvalparna”

 

I går fyllde mitt äldsta barn 17 år. Jag upphör aldrig att känna förvåning över att ett år till har gått och över hur stor han har blivit. Han gillar inte uppmärksamheten och ville inte vara med på bild, vilket jag respekterar, men måste ju ändå få nämna den stora dagen och hur stolt jag är över min äldsting, så här litegrann i en bisats.
Idag är det fars dag och istället för att gå på den kommersiella linjen uppmuntrade jag barnen att göra frukost till pappa. För några veckor sedan gjorde de roliga frukostmackor på P:s hemkunskap. Han skickade en bild till mig på sin kreation och den inspirerade dem till dagens fars dags-mackor (P:s till vänster och S:s till höger):

Sen var det dags att gå in och ge dem till pappa tillsammans med en kopp kaffe och en massa kramar. Pappan fick uppleva hur det känns att få en kamera med blixt upptryckt i ansiktet, när man är alldeles nyvaken:

Efter detta var S helt i gasen och gjorde en egen macka (som jag inte hann fotografera) och tyckte att det var dags för mig att göra en också, så det gjorde jag:

 

När vi satt och åt mackorna  sa S plötsligt ”Kan jag få göra EN macka till? Jag har en idé”. Det fick hon såklart och fram kom denna (det enda jag gjorde var att skära till ”lugg” och näsa):

Klassfest

Idag är det äntligen dags för S:s första klassfest. Som hon har längtat. Det var maskerad och favoritutstyrseln var självklar. Laddad till tänderna flög hon upp till skolan med bollen i högsta hugg. Mötte en av kompisarna på parkeringen och tjöt rakt ut av glädje. Man förstår att det var laddad stämning. Klassföräldrarna lär få fullt upp ikväll, men får säkert se väldigt mycket kul också.

ÄNTLIGEN!

I dag när jag kom hem från jobbet hade S glada besked. (I hennes liv kretsar det mesta kring tändernas lossnande, eller inte lossnande just nu):

Hon tycker att hon är SÅ snygg!

Kvällens höjdpunkt: Att läsa högt ur skolboken.

Barnkalas

I dag var det dags för barnens årliga kalas. Eftersom alla fyller i en rad under hösten/vintern har vi en tradition att ha ett enda stort kalas för dem ihop, istället för att folk ska komma hit en väldig massa gånger. Trött efter en dag full av kalasförberedlser och kalasande och i behov av lite soffhäng inför första dagen i Vällingby imorgon, låter jag bilderna tala för sig själva:

Tandlossning:

Tandlossning del femtioelva. I kväll på mer än övertid, då lilla fröken Drama borde sovit för längesedan, men ändå av någon underlig anledning inte kommit i säng, lossnade tand nummer fyra, under höga rop och under dramatiska former. Själv ägnade jag mig åt kvällens sista bakning och kunde inte släppa, men fattade så mycket som att tanden ramlat någonstans i badrummet och inte gick att finna. Till slut var jag klar och gick in för att hjälpa till och fick således titta i munnen ”Men tanden har ju inte ramlat?” Jo, men inte DEN tanden. Tanden blev inte återfunnen, men tillslut somnade den upprivna, trots allt och tandfén har lagt en guldtia på badrumsmattan.

 

Vi var såklart en sväng upp till kyrkogorden för att hedra och minnas de som inte längre finns hos oss. Det är en fin tradition som jag gärna följer och som INTE ska blandas ihop med halloween, som är ett amerikanskt påfund, helt utan anknytning till våra minnesstunder. Jag kan gärna ha halloweenTEMA på kalas och tycka att det är vackert med pumpagubbar, men det betyder inte att jag skulle låta barnen missa att det är två helt skiljda saker. Stunden vid minneslunden blev fin, men lite abrupt avbruten då det var en kille som inte mådde så bra och typ upp fick sin middag, eller nåt. Vi pep snabbt tillbaka till bilen och hoppas att alla basilusker missade oss.

Kolla placeringen av den kvarvarande tanden.

På lördagar är det skridskoskola. De har en MYCKET frikostig inställning på ortens skridskoskola, då man kan gå på vilken del man vill, eller båda, för samma peng. Däremot skiljer det lite i hur pass duktig man måste vara, för de olika delarna. Man kan inte påstå att S är speciellt framme när det gäller just skridskoåkning, men samtidigt har vi sett en otrolig utveckling på de här fyra gångerna hon har gått. Annat var det första gången, då jag och M plötsligt insåg att våra döttrar var de enda som hängde i varsin tränares arm, vilket man INTE skulle göra om man var med på isen utan förälder. Själva hade vi hoppat upp på läktaren med kaffetermosen och tänkte att ”det där kan våra barn”. Det kunde de inte… Nu kan de i alla fall och ingen skada skedd, eftersom alla andra hade koll på sina barn, så de hade tid med våra telningar den där första gången. Idag var inte kompisen L med, men då började istället bästisen H till S stora glädje. Det var då jag såg hur mycket framåt det faktiskt har gått med själva åkningen, för han såg ungefär ut som S för ett par veckor sedan.

S innan vi skulle gå (vi var lite tidiga, så hon fick vänta). Hon läser på ALLT – här en broschyr hon tog på mitt jobb ”en bra ålder för alkoholdebut är…”

Swish! Det går riktigt fort nu!