Tonåringen har börjat gymnasiet. NT (Natur och Teknik), interaktiv design. Har ingenting med kläddesign att göra, utan handlar om datorernas inre värld. Jag skulle kunna skriva en roman om honom just nu. Om en håglös tonåring kan stråla, så gör han det. Det är så underbart att se. Han kom med sitt schema: ”Titta mamma, vilket bra schema jag har”. Han visade ett schema mest utan lektioner vad jag kunde se. ”Du fattar att det är meningen att du ska plugga de där timmarna va?” sa den här skeptiska modern om håltimmarna. ”Jaaa, jag ska plugga då, men ser du inte, det är MATTE VARJE DAG” – med ett leende! Dagen efter frågade jag om de hade fått några läxor. ”Bara en och det var MATTE” ett leende igen. Nu längtar han efter att vi ska köpa honom en grafräknare. Vi fick ett brev på grekiska, eller det kanske var matematiska? Vad vet jag. Jag tackar min lyckliga stjärna för google och att man fick ett brev, så att man kan lämna fram det i butiken och säga ”Det här behöver jag” för säga det skulle jag inte kunna. Den får inte vara FÖR bra heller, för då får man inte ha den på proven. TI82 SATS, eller plus – ni ser, rena grekiskan för en sån som jag. Nej, det var inte mina gener han fick i det här fallet, men att se honom så taggad inför något för mig helt okänt, måste vara den där belöningen man får för att man är förälder, eller vad säger ni?

Annonser