På besök hos min farmor 2007. Farmor som givit både mig och S vårt andranamn. 

 

S har fått sin första ”läxa”. Barnen hade önskat sig läxa och fröknarna hade följt deras önskan. De har fått en lapp där de ska skriva sitt namn i en ruta och där föräldrarna får hjälpa barnet berätta hur de fick sitt namn. Vid läggdags i dag berättade jag (återigen) sagan om hur S fick sitt namn:

När jag var liten hade jag en bästa kompis som hette S. Vi lekte ihop, läste ihop, lyssnade på musik ihop och var helt enkelt bara tillsammans mest hela tiden. När vi blev lite större tappade vi kontakten, men minnet av vår tid tillsammans satt djupt i hjärta och själ, inte bara i minne och jag tänkte att om jag någon gång fick en dotter, så skulle hon få heta S. Sen fick jag en dotter och hon fick alltså heta S. När hon var något år gammal fick jag kontakt med min barndoms S igen och hon vet att hon är upphovet till att min dotter bär just det namnet. (Jag hade andra bästa kompisar också, en före och en efter och de också hör min barndom till, båda ligger mig också varmt om hjärtat fortfarande. Om de läser vill jag inte att de ska känna sig bortglömda, men dem nämnde jag inte för S just nu, för de hör ju inte till den här historien. För självklart valde jag inte namnet bara för att det sitter på en fin människa, jag gillar ju namnet väldigt mycket med). Sen pratade vi om alla S:s namn. Om M som kommer från min högt älskade farmor, som gick bort förra sommaren. En människa med ett stort hjärta och en varm famn, där alla fick plats och att A såklart kom från mig. ”Tycker du att du har fina namn, nu när du vet var de kommer ifrån?” frågade jag. ”JAAA! Och det här var min finaste somnakväll, för att vi pratade om var namnen kommer ifrån. Det var viktigt prat mamma!” Sen mumlade hon: ”S från mammas kompis, M från mammas farmor och A från mamma”….tyst en stund…”Men B då?” (efternamnet). ”Ja, det kommer från pappa.”  ”Först fick du det av pappa och sen gav du det till mig!” ”Ja, så kan man ju säga.” sa jag.  ”S från mammas kompis, M från mammas farmor och A från mamma och B från pappa, vilka fina namn jag har.”

Såna här ”somnakvällar” ska man minnas, hur man låg tätt, tätt intill varandra och delade ord och närhet.

Annonser