S på väg hem från skolan idag. Nya byxor, som jag hittade på Lindex igår. Som gjorda för henne, eller vad säger ni?

I går började ÄNTLIGEN S cirkusskola. Som hon har längtat. Hon har längtat så mycket att jag faktiskt var rädd att det skulle bli en besvikelse, men bara det att dela upplevelsen med kompisen L var stort nog att fylla all förväntan verkar det som – och så var det kul dessutom! Vi föräldrar fick vara med en stund i början, men sedan var det bara barnen. De hade fått göra kullerbyttor och S var lite arg på mig efteråt, för vi hade pratat innan om att träna på just det. Kullerbyttor är, som en del vet, lite av min egen ackilleshäl (jaja en av flera kanske, men traumatisk barndomsminnen kring just dessa kullerbyttor har jag). Att ha en dotter som inte verkar ha ärvt min klumpighet och gymnastikrädsla känns rent fantastiskt måste jag erkänna. Mattesnillen och gymnaster fostrar jag. Ingen ska säg att jag hindrar dem med min egen otillräcklighet i alla fall (JA, jag skojar och överdriver, men vem ska sätta barnen på piedestaler om inte deras ovillkorligt älskande mamma?). Kompisen L är förövrigt ett riktigt cirkusämne, klättrar på allt (rakt uppför en lampstolpe närapå) och självlärd på kullerbyttor redan i treårsåldern. Jämfört med henne är S en stenkloss, men vi jämför inte utan hoppas på att det smittar och inspirerar. Huvudsaken de har roligt.

Ja, hösten rullar igång. Vi har redan träffat på två av dess följeslagare; förkylning och magsjuka (HURRA!) hoppas de nöjde sig med en hastig visit och håller sig borta resten av vintern (man kan väl få hoppas?).

Annonser