Barnen har sparat pengar, både från födelsedagarna, jul och veckopengar och P har länge velat ha en sparkcykel. I dag åkte vi till Bromma för att titta. Vi tittade i MÅNGA affärer, eftersom vi (de vuxna då) visste att det kan skilja bra mycket på priset. Barnen suckade, men när de klev ut från Coop Forum med varsin sparkcykel för 199:- styck (medlemspris) och en slant kvar i plånboken, så var de inte så tveksamma till vår tanke ändå.

Min dotter han en svada som får de flesta politikers valtal att framstå som ömma kärleksviskningar. Hon pratar och bubblar och när hon inte pratar, så sjunger hon. HELA TIDEN! Ibland tröttnar vi och säger att ”Nu får du vara tyst, vi orkar inte” helt sonika utan omformuleringar och inbäddningar. Vi vill vila öronen, du får vara tyst. ”Ja, ja” säger hon och är tyst i nollkommafem sekunder och är sen igång igen. Det kommer såklart mycket kul ur den där munnen också. Funderingarna som finns i det där lilla huvudet är rent fantastiska och oftast njuter vi faktiskt av att få ta del av dem. Man skulle vilja spela in och ha kvar alla tankar om livet, som hon har. I dag i bilen kunde vi konstatera att det är mycket funderingar om att bli vuxen nu. Vad som händer då. Om vi dör och killarna är vuxna, blir de hennes pappor då? Framförallt var det funderingar om allt vad kul man kan göra när man bor själv och ingen bestämmer över vad man får göra. ”När man blir stor får man dricka kaffe, svära, köpa en egen kanin och leka i parken när man vill, eller kanske att jag väljer en hund istället, eller en björn – fast den kanske äter upp mig, så det få nog bli en hund, eller kanin” (detta sagt i en mycket längre och utförligare monolog än jag kommer ihåg att återge här). Hennes minsta storebror påpekade med den äldres snusförnuft att du kommer inte att ha tid med allt det där. ”Nä, det är klart, jag måste ju jobbarbeta också och sitta framför en dator”. Fast inte hon kanske, för hon ska ju bli konstnär och måla tavlor och rita hela dagarna. Hon ska bli konstnär så mycket att hon nog inte ens ska gå danslek, när hon blir stor (till hösten) för någon dansare ska hon ju rakt inte bli. Fast mamman tror att hon behöver både dansa och måla för att bli en lycklig människa och låter anmälan till kulturskolan stå kvar.

Annonser