Kärt återseende!

Min mamma är VÄLDIGT duktig på att både sticka och virka (det är absolut ingen underdrift och verkligen inte bara smicker). Vi har fått så mycket fin genom åren. Det allra finaste är en sjal/poncho till S, som jag är grymt avundsjuk på. Näst efter den kommer nog denna mössa. En mössa som försvann totalt spårlöst i vintras och jag visste att vi inte hade haft den till dagis. Häromdagen skulle vi använda en av S väskor till någonting och DÄR längst ner i ytterfacket låg det en liten, liten knöl – MÖSSAN!!! S blev minst lika lycklig som jag och skulle prompt ha den på direkt.

Lära sig skriva.

 

S: ”Hur skriver man bok?”

Jag: ”B”

S: ”Det har jag redan skrivit

Jag: ”O”

S: ”Det har jag redan skrivit”

Jag: ”K”

S (med världens största leende): ”Det har jag också skrivit – är jag klar då”

Det första ordet hon kom på själv – STORT!