I dag hade vår park celebert besök, då S stora kärlek L och hans mamma och bror kom på besök. De bodde här tidigare, men flyttade förra året, tills S:s stora sorg. Jag hade kontakt med hans mamma för några dagar sedan och då bestämde vi att försöka träffas idag. Efter lite dividerande blev det bestämt att vi skulle ses på ”gamla jaktmarker” och de kom alltså hit. Dagen bjöd dessutom på sol, som för att förgylla tillfället. Vi fick även ut C och R&R i parken. S lycka när jag sa att även R kanske skulle komma med, visste inga gränser ”JAAAAA, två av de bästa på samma dag!”  Trots att vi bor nära varandra blir det inte så ofta parkträffar så här års för oss heller. Barnen lekte som om de aldrig hade varit ifrån varandra och vi mammor hade det himla trevligt vi med – men KALLT! Konstigt att man fryser mer när det är ett par grader kallt, än när det är 10-15 minus. Mest kallt var det nog ändå för L:s lillebror W. När man är 1.5 är det inte det enklaste att hålla värmen. Det slutade med att vi gick till pizzerian hela högen, för att sträcka ut träffen litegrann:

Innan vi gick ut hade S långa överläggningar om hur hon skulle pussa och krama L, men jag fick henne att tagga ner lite och sa att det var ju ett tag sedan de sågs och att han kanske inte ville ha en puss. När vi skulle skiljas åt kunde hon inte hålla sig längre ”MAMMA, får jag pussa honom?” Ja, det får du väl fråga L om, tyckte jag. Det fick hon göra och han såg inte helt obekväm ut alls faktiskt, utan kramade glatt tillbaka. Jag och mamma U suckade åt våra gulliga barn och såklart hade man inte kameran framme precis då, men jag får bära det inom mig istället. Sen gick S hem med stjärnor i ögonen ”Det var en underbar dag, men bäst var det allra sist! Jag vill faktiskt giftas med honom när jag blir stor”. Ung kärlek när den är som vackrast.

Annonser