För många år sedan lärde jag känna L. Hon jobbade på mitt jobb på den tiden. Vi började umgås även privat och när hon flyttade till andra sidan jorden höll vi såklart kontakten i alla fall. Det blev en tur ”hem” ett par år, men så var hon tillbaka ”over there”. Vissa människor är ju bara så där, att de sitter fast i hjärtat, oavsett i vilken världsdel de befinner sig. Nuförtiden finns det ju som tur var internet och det är lättare att hålla kontakten på det sättet med. Men precis just nu är det så underbart härligt att hon är på den här sidan jorden och hälsar på. Med sig har hon sonen J, åtta månader. Hon som för flera år sedan förklarade att jag fick hennes kvot, för barn, det skulle hon då aldrig ha. Vilken tur att man kan ändra sig. I torsdags träffades vi äntligen! Äntligen, eftersom tisdagen gick till spillo på grund av den konstiga magsjukan vi hade. Det var så otroligt mysigt att ses och kunna prata ordentligt, utan en dator, eller telefon emellan sig. J var helt enkelt underbar och bedårande och ett helt fantastiskt tåligt barn. Trött redan när vi träffades till lunch och sov inte förrän han hamnade i bilen på vägen hem och ändå knappt ett gnäll över hans läppar. Att ha en S att kolla in hjälpte säkert till. Det fanns ju alltid någonting som hände runt honom den här dagen.

En rolig ankedot från dagen var annars att min promenadkompis E dök upp när vi satt på kinarestaurnagen i centrum och så visade det sig överraskande att de två känner varandra och har växt upp ihop. Jag som har pratat om dem med varandra, men inte har vi kopplat ihop det i alla fall.
Lite bilder från dagen. Något knas med bildöverföringen, så jag kunde inte lägga in allt jag ville. Det verkar som  att jag har fyllt min kvot med bilder, så jag får väl börja radera i bloggen. Inget jag känner för, men jag vet inte om jag orkar byta bloggplats igen (har jag verkligen SÅ mycket bilder?):

Annonser