En suddig 6-åring

Söndag. Dagen efter lönelördag och dagen före en veckas semester. Vet inte om det var det ena, eller det andra, eller en kombination, men SHIT vad trött jag har varit idag. Som tur var hade vi någonting inbokat, annars hade jag nog legat och segat i soffan hela dagen. Det inbokade var dessutom något så trevligt som stor-R:s födelsedagskalas. Inte trevligt för att det är just ett kalas, eftersom jag kan känna att det där med en massa barn i föreningslokalen kan jag så att jag klarar mig, utan för att få träffa trevliga människor man tycker om. Som stor-R:s föräldrar tex. Gladast av alla var nog S. Lite försiktig i början, eftersom det var ett tag sedan hon träffade R&R och alla andra som var där var deras dagiskompisar, som hon inte kände. Det lossnade dock efter ett tag. När det var dags för fika var det lite kul att titta på henne. Hur hon sakta sög sig fram och kollade in läget, konstaterade att det inte gick att sitta bredvid R, men så satte hon sig bredvid en kille, som är ett år äldre och bor på vår gård och går i hennes skola. Det tog två minuter innan hon satt och pratade med honom. Själv satt jag vid vuxenbordet och drack kaffe och hade det rätt trevligt, trots den höga ljudninvån. Plötsligt stod U framför mig. Mamma till S:s stora kärlek L. De som flyttat till Viksjö, så att vi inte längre ses så ofta. En blick bort mot barnens bord visade att L var i sjunde himlen, plötsligt i sällskap av L. Efter det var kalaset bara toppen, ur hennes synvinkel. Hon busade, dansade och fotade. Som hon sa efteråt: ”Det blev mycket L på bilderna”. Jo, det var ett understatement, men kul hade hon och nöjd var hon efteråt, även om hon gärna hade hållt kvar i L ett tag till. Jag och mamma U bestämde att det inte fick ta så lång tid innan vi ses igen.

På väge hem hade jag bara soffan i tankarna, men mötte en make på väg på promenad, så jag drog på mig lite varmare kläder och gick ut en sväng i stället.

Annonser