Klädd för kalas – något pressat leeende

I september ska jag ”springa” Topploppet tillsammans med några av mina livbojar. Jag har hållt mig ifrån löpning, eftersom jag fick en förhållningsorder av en läkare för ett par år sedan, men nu känns det som att det ändå borde kunna gå att springa litegrann och om inte annat får jag väl ta mig i snabbt gående runt de 5 kilometrarna. Det känns bra med en morot i alla fall och därför har jag också givit mig ut lite oftare än vanligt. Funkar bra att varvträna med barn, då man kan varva med att springa ifrån och gå tillbaka. Alltså startade dagen igår med lite hurtande tillsammans med make och det yngsta barnet:

Stretchar vid ”hemliga bänken” med utsikt över Mälaren.

Efter det åkt vi hem och stressade igenom duschande, fixande och lite ätande, eftersom jag och S skulle på kalas. Egentligen var det ju S som skulle på kalas, men jag såg fram emot det minst lika mycket som hon, eftersom jag gillar födelsedagsbarnets mamma lika mycket som hon barnet. Sen när jag kom dit visade det sig att övriga gäster var min kompis C med R&R samt en annan mamma från gården, så det blev ett fantastiskt trevligt kalas:

Så här glad blir man när man får gå på kalas hos finaste L (S och födelsedagsbarnet)

Sång och dans med kompisen R

Ett kul lekhus på väg till bilen – innan det hade hon gråtit STORA floder, för att hon inte ville hem.

På kvällen var det lite halvt spontan tjejträff med några ur livbojegänget. Vi träffades hemma hos P, för att kolla in deras nya lägenhet. Det blev hemköpt thai  och en massa prat. Fantastiskt trevligt och stärkande som alltid att träffas.