Tag Archive: fotboll


Fotbollsfamiljen

Man är ju ingift i en anrik fotbollsfamilj, vilket man får höra lite då och då. Senast i raden av barn att pröva sina vingar är S. Som hon har längtat till torsdag den här veckan när hon skulle få testa att spela. Tre gånger får man prova, men det känns som att hon redan har bestämt sig. Trots ösregn och blåst var omdömet ”Kul fotboll” och hon längtar redan till nästa gång.

Annonser

Aprilväder

Jag hör en väldig massa förvånade utrop om vädret just nu. Man kan nästan undra om folk verkligen bott i Sverige tidigare, eller om de glömmer det ostadiga vädret från år till år. Så här är ju vädret på våren, inte mer med det. Man får passa på att njuta av de solglimtar man får helt enkelt. Som idag på eftermiddagen, under S:s cirkusträning. DÅ sken solen och jag och M kunde njuta av det. Inte så igår kväll, när jag skulle ”avnjuta” P:s fotbollsträning. Det var föräldramöte på slutet av träningstiden, så jag tyckte inte att det var så stor idé att åka hem emellan och P har tjatat om att jag ska stanna och titta. Nåja, jag hade vinterjackan och en filt och led väl inte nämnvärt där jag satt. Dessuom fick jag ju gå in och dricka varmt kaffe och äta hembakade bullar efter en stund. Killarna däremot fick springa rätt mycket för att inte bli isbitar:

I rättvisans namn…

 

…så måste jag ju visa bild på P med sin medalj också. Han var ju inte uttagen till att spela slutspelet, men hade ju varit med och kämpat på lördagen och fick således en skvätt av äran, när hans lag tog GULD i höstpokalen! I dag på träningen fick han sin medalj.

I övrigt inte mycket skoj att rapportera. T snörvlade till efter en helg i friska luften och fick vara hemma idag, febrig och dan. Vid åtta ringde F till jobbet och hade kräkts. HÄPP så har man två underbara smittor i hushållet. Försöker isolera dem (i alla fall F) så får vi se hur pass det räcker. S var superhängig på eftermiddagen, så hängig att fröken reagerade och rapporterade och så hängig att hon nästan inte ville vara på cirkusskolan – och DÅ är det illa. Efter en hel del omsigochkringsig gick hon i alla fall in och tränade. Jag och M satt utanför,  ifall hon skulle slokna. M är dunderförkyld, så det var helt okej. Hon hade dessutom sittunderlag med till oss båda, så det var riktigt skönt på bänken.

Fotboll och födelsedagskalas

Min gudson V – 3 år!!!

Ett riktigt äventyr att åka buss, tyckte S. Vi passade på att testa nya buss-stationen och deras Subway
(S visar 6 år, på första bilden – tränar inför fredagen)

Det har varit en riktig fotbollshelg den här helgen. Ja, inte för mig, men för maken och de två mellersta barnen. Allra mest för maken, som borde ha en egen medalj runt halsen, efter den här helgen. Han startade sin fotbollshelg igår morse klockan sju. Samling med T:s lag inför cup i Sigtuna. De var hemma strax före fyra. Då var det bara tid att andas ett par minuter i soffan och sen bar det iväg på cup med P i Veddesta. Att det timade så bra är ju i sig helt fantastiskt, men det blev ju en lång dag. Hemma efter sju på kvällen var de. Idag var det en något humanare tid, då de samlades kvart i nio. T:s lag då. P:s hade också gått till slutspel, men han var inte uttagen till att spela. Alltså en till fotbollsdag för R. De vann första matchen, men vid två fick jag ett sms om att de låg under i nästa och att R nog inte skulle bli allt för ledsen om de inte gick vidare. Finalen skulle vara på kvällen och jag hade full förståelse för hans åsikt. Själva var vi vid laget hos kusinerna i Viksjö för att fira V, som fyllde 3 år i tisdags. I går medan det spelades för fullt, var jag på jobbet och gulliga faster L såg till att S kom till dansen och att barnen fick mat och lite till. Det är skönt att ha släkten nära vid sådana tillfällen. F var backup, men det var lite för många timmar för att det skulle kännas helt okej att lämna dem med bara honom. Inte för att han (de) inte skulle klarat det, utan för att han är tonåring och inte tycker att det är det allra roligaste som kan hända är att ta hand om småsyskon en hel dag. Vi vill ju inte att han ska tröttna på det helt, eftersom det behövs lite då och då, fast kortare tider.

Min dag idag var seg, seg, seg. Jag kände mig inte i form alls. Hade tänkt promenera till Viksjö, men kom aldrig iväg. Kändes till slut som att jag var glad att komma i tid alls. Nåja. Vi tog bussen, kom i tid och hade så trevligt, så trevligt att jag glämde bort att känna mig hängig och seg:

V fick en pulka av moster L (ja, alltså faster L för oss då)

V biter på naglarna, medan vi andra sjunger ”Jamåduleva”

 Fikabordet hos svägerskan K, en fest för både öga och gom.

Mitt i fikat kom de duktiga fotbollskillarna

(Ja, kusinerna är ju födda samma år och spelar i samma lag – detta är mina kommande New York-buddies)

Som en vanlig tisdag

Näe, nu hände det igen att halva inlägget försvann, när jag publicerade. Funderar allvarligt på att byta bloggplats! Vad surt det är, när man har suttit en lång stund och formulerat sig, lagt in bilder osv. Men jag tar ett nytt andetag och försöker igen:

Redan igår förstod jag att det skulle bli som det blev, det vill säga att S skulle stanna hemma. Hon är inte sjuk, men var så trött efter natten mot måndagen, då hon inte kunde sova, att ögonvitorna var rosa. Jag pratade lite löst om att hon skulle få vara hemma om hon var trött idag med och det hade hon såklart uppfattat. Och hon VAR trött, så självklart fick hon stanna hemma. Vi har haft en riktig mystisdag, precis som förr i tiden – minus badet. Hon har liksom kommit ifrån det där med gemesamhetsbad – till min saknad. Men mysa och kramas har hon inte kommit ifrån – än i alla fall. Förutom att mysa har vi städat en massa, för att försöka komma ifatt lite efter den senaste sjukveckan:

Jag har shoppat inredning på Coop forum – har en matchande handduk över diskstället.

 Efter allt städande var jag helt slut. Lämpligt nog hade vi bestämt att den här dagen skulle vara den dagen då barnen (dvs F och T) skulle laga mat, så jag slapp den biten i alla fall. F bestämde att det skulle bli tacos. Jag slängde mig på sängen och kom med lämpliga inpass, när så efterfrågades. Min näst äldste son har en förmåga att jobba upp en viss hysteri, när saker och ting inte riktigt följer det mönster han funderat ut, men annars flöt det mesta på under gemytligt pladder:

Min vy från sängen – städningen sträckte sig (som synes) inte så långt som till sovrummet.

 S fick till sin lycka gå ut och leka, alldeles själv, medan de andra lagade mat. Jag passade på att ta ett kort när jag gick ut med soporna.

Efter maten var det dags att åka på möte med föräldragruppen i T:s fotbollslag. En oväntat trevlig tillställning, men efter att ha varit i det hemmet kändes det rätt tungt och trångt att komma hem. Så olika det kan vara här i livet. Jag älskar ju vår lägenhet, men visst skulle jag kunna tänka mig att ha råd att bo med plats för alla och mer därtill. Jag brukar inte nedlåta mig till avundsjuka, men tusan så fint de hade det hemma – och vilka utrymmen! Nåja, så är det med det. Man har det olika och det är inte mer med det. Men det var riktigt roligt att få se det hemmet, mycket tack vare att de var så trevliga och hade inrett så personligt.

Fotbollssöndag

Mitt inlägg försvann, jag är sur. Nu har jag dock kommit på vad som är anledningen; man får inte bläddra mellan flikarna, medan man publicerar. Jag är för hetsig helt enkelt. Nåja, jag börjar om. Inte lika inspirerad som innan, mest irriterad. Släpp det! Har haft en underbar dag, så varför låta mitt eget klanteri förstöra det? Vi tog bilen till Ekerö för att heja på P som spelade match på Träkvistavallen. S var helt hänförd över det vackra Drottningholm och Ekerö, hade aldrig sett något så fin ti hela sitt liv, eller i någon dröm för den delen ”Det är MYCKET finare än i vår värld” och visst kan man hålla med henne. Det visade sig dessutom i bästa höstfärger. Matchen gick väl inte strålande, men de kämpade på. Att titta på fotboll är inte S:s favoritsysselsättning, men hon hade Hunden och en ryggsäck full med bilar, pennor och annat skoj. Dessutom fanns det några småsyskon att leka med. Det tog nästan hela matchen, innan det lossnade, men ändå.

På vägen hem stannade vi till vid Drottningholms slottspark. Flanerade genom enorma mängder gäss  och njöt av att barnen sprang av sig överskottsenergin i ”harrypotterlabyrinter”:

En underbar dag som sagt. Avslutade den med att handla på Copp Forum i Vinsta och sen åka hem och tillaga en delikat söndagsmiddag av fiskpinnar och pommes (Nä, man orkar inte alltid vara så där inspirerad).

 

Födelsedagståget drar igång.

En morgontrött, men mycket nöjd 10-åring med presenten från Mormor. ”JAAAAA” var omdömet om den presenten – som han har tjatat om fingerboards (han hade en som gick sönder). 

Höstens firande av dammråttebarnen drog igång idag, med P:s tioårsdag. Ett barn i månaden, hela hösten, det är väl ganska bra jobbat?

Nedan ser ni bilder från dagen, med morgonväckning, T:s fotbollsmatch, födelsedagsfika och födelsedagsbarnets önskemiddag: sushi. Det har varit en underbar dag, med solsken och glada miner. L:s övernattning gick hur bra som helst och de har lekt till de nästan var trötta på varandra, men bara nästan. Bästa betyget var väl att hon vill göra om det igen. P har fotat med sin kamera, kört med sina skateboards från Mormor och skuttat runt glad i nya fotbollsskor från Farmor och Faster L med familj. En perfekt födelsedag helt enkelt (fikat kom inte efter maten, men jag lyckas inte ändra):

Fullspäckad helg

Efter en fullspäckad vecka, kom en fullspäckad helg. Fast späckad med en massa roligheter då. Lördagen bjöd på S danskurs, då jag passade på att gå på långpromenad i det underbara vädret, samt fotbollsmatch för T. På kvällen var det 75-årskalas för svärfar, hemma hos kusinerna i Kallhäll. En mycket trevlig tillställning på det hela taget. (Tyvärr har jag inga bra bilder därifrån, då jag glömde kameran). Det spelades dans-wii, enligt gammal god tradition och S sov kvar, vilket var stort. Hon var tveksam först. Inte att vara ifrån oss, utan för att inte Hunden var med. Men hon bestämde sig och det gick hur bra som helst. Idag fick hon vara kvar och slapp stå bredvid fotbollsplanen och titta på när P spelade match. Fast det hade nog varit kul den här gången, då det var flera småsyskon med och det fanns en roligt lekplats precis bredvid. Den upplevde jag ändå, för jag erbjöd mig att gå dit med barnen, då jag inte orkade lyssna på motståndarlagets tränare som SKREK fram sina tioåriga spelare genom hela matchen. Väldigt otrevligt var det och jag är så glad att vi har så mysiga tränare till båda killarna. Vilken skillnad på språk och ton från det hållet!
Efter matchen åkte vi för att hämta S. De hade gått ner till 4H-gården, så vi hann med lite där med. S hade enligt uppgift varit väldigt trevlig hela tiden. Det var tydligen tufft att hålla upp den fasaden, för den ramlade av direkt hon träffade sina föräldrar. En sen kväll igår kan ju haft viss inverkan också.
Efter det beställde vi hämtmat och hämtade hem T som sovit i Viksjö hos de kusinerna. Hade lite soffmys innan det var dags att köra upp T till hans träning.

P ville testa symaskinen. Provade olika stygn och sätt att sy. Nästan lika kul som att spela TV-spel tror jag:

 

 

 

 

HEJA SVERIGE!!

Sveriges damlag slog Australien i fotboll. Det hade jag inte haft en aning om i fall jag inte hade varit gift. Nu vet jag det i alla fall och då var det ju ganska kul, trots allt. Ännu roligare var det att prata med min vän L idag. L, som bor ”down under” sedan många år tillbaka och vad jag vet är minst lika ointresserad av fotboll som jag.
För några år sedan sa hon bestämt att jag fick hennes kvot, när det gäller att befolka världen, för hon skulle rakt inte sätta barn till en värld som denna. Till min stora lycka berättade hon sist vi träffades att hon hade börjat tänka om. I julas fick jag den bästa julklapp man kan tänka sig, i ett telefonsamtal från andra sidan jorden och för en vecka sedan föddes lille J. Min fina vän sitter alltså på andra sidan jorden med en baby, som jag bara kan se på bild. Men hennes lycka och glädje kan jag dela, oavsett avstånd och det var helt underbart att få byta några ord och höra babygny i bakgrunden. Tänk att hon är mamma nu, det är helt fantastiskt!

S i fiket vid Skultuna bruk.

På lördagen var det dags för P att åka på fotbollscup. Jag skulle jobba och R skulle skjutsa P till cupen, som var i Västerås. Kändes inte så där vansinnigt lockande att dra med S på det. I alla fall inte i två dagar i rad, eftersom vi funderade på att åka dit på söndagenmed, när jag var ledig. Jag slängde ut en fråga på facebook och fick mycket fler svar än jag vågat hoppas på. Slutade med att S fick vara hos R:s vän M och hennes dotter L hela dagen. När jag slutade jobba, tog jag tåget till Barkarby och hämtade henne. Möttes av ett ”Jag ska i alla fall inte åka hem nu”, så man kan ju ana att hon hade haft det bra.

P sov kvar på cupen, men R kom hem på kvällen. Morgonen därpå åkte vi till Västerås och följde slutet av lagets insatser i cupen:

Jag vet hur man roar femåringar i bilen. Fram med nagelsaxen. Det tog nästan hela resan av full koncentration. Hon är tvåhänt vår dotter – höger, eller vänster spelar ingen större roll.

Det var blåsigt i vid planen och S byggde sig ett litet tält av paraplyer.

Det avr några timmar mellan första och andra matchen. Då passade vi på att åka till Skultuna bruk, där vi fikade och tittade både i Skultuna-shoppen och en massa små hantverksaffärer.

Den andra matchen för dagen gick i fullt ösregn. Killarna tappade helt sugen och fick inte in ett enda mål. Kanske lika bra det, för då åkte de ur cupen och fick åka hem redan på söndagen. Alla var trötta och blöta.

En nöjd P i bilen på vägen hem. Han hade övervunnit sin oro att sova borta och haft jättekul med sina fotbollskompisar (när jag kom fick jag bara en kort vink och sen försvann han – det är nyttigt med cuper!) Jag hade ju tänkt mig ett kort på min fotbolls P, men det öste verkligen ner, så det blev inget bra tillfälle.

En timme senare, efter Mcdonaldsbesök, tar en tuff helg ut sin rätt.