image

Det var lite osäkert ett tag om vi ens skulle kunna bo i lägenheten över helgen. Vid fyra sprang vattenkillarna fortfarande upp och ner i trappan med stress i blick och orden ”det funkar inte med vattnet” väsande ur mungipan. På frågan om vårt frånvarande badkar hade de inget vettigt svar.
När jag kom hem igen med S vid halv fem var de borta. Vattnet var på, men inget badkar i sikte. I det läget var jag dock så tacksam för att ens kunna bo här, att det blev mindre viktigt. I alla fall just då. Det är dock  lite jobbigt att inte kunna duscha.  Att vi sen inte har fått diskmaskinen inkopplad,  att de satt varmvattenmärkningen fel på en kran, inte hunnit skruva upp en massa saker och sen lämnat lägenheten utan ström, är ju mer irriterande än livsviktigt.  En liten lapp, eller ett telefonsamtal om att de var försenade hade ju inte varit på fel ställe.  Att de hade kopplat in tvättmaskinen,  utan att koppla in avloppet hade ju också passat fint att få veta på annat sätt än att golvet blev dyngsurt. Nåväl,  nu är jag lite cynisk och grinig.  Det är underbart att vara hemma igen. Här är mer kaos än någonsin och ju mer jag duttar runt, ju värre verkar det bli. Det har slutat med att jag fokuserar på lite punkter istället. Det andra får komma eftersom. Jag har ju en vecka till tork och dutt och förhoppningsvis i ensamhet.:

image

Lite långt till rullen.

image

Återanvändning av det gamla badrumsskåpet – två delar blev ett på höjden.

image

Ny badrumsmatta.

image

Lilla toaletten.

image

Som sagt – badrummet är ju fint i alla fall.

Annonser