Två stolta 6-åringar. Foto: C

Min vän C brukar säga att utvecklingsfaser föregås av gnällperioder. Hon har sagt det förr, men det blev riktigt träffande när hon sa det igår kväll. Först satt vi och pratade om vilka gnällperioder våra 6-åringar var i och sen – plötsligt -vågade de cykla på stor-R:s stora cykel. De har försökt få honom att testa den hela sommaren, men han har inte riktigt vågat. I går tog pappa G ut den igen, för att se om han skulle vilja testa. Han ställde sig med benen runt cykeln, men – NEJ! Efter en stund frågade G om S ville testa, om han höll i. Och plötsligt, där och då, helt oväntat, så ville hon prova att cykla på en riktigt stor cykel, hon som nyss tyckte sin egen var stor. En stund senare cyklade hon! Det var SÅ kul, tyckte hon och vi blev såklart lyriska och jag hoppade fram med kameran och fotograferade den häftiga stunden. Detta peppade såklart stor-R och en liten stund senare var det han som for som en vind runt gården. Sedan turades de om och de var helt saliga båda två över sina övervunna rädslor och över hur kul det var att cykla på den fina cykeln. Medan vi andra var helt upptagna med denna händelse knäckte lill-R en egen rädsla och klättrade både upp på och ner för den stora klätterställningen i parken. Jag tror det var en magisk kväll, då rädslor försvann. S vågade nog för att G frågade och inte en förälder, som hon kunde gnälla med och R behövde bara den där lilla knuffen för att äntligen testa. Det var så himla COOLT!

Annonser