Det är spännande att åka buss, när man nästan aldrig gör det – trött tjej på väg hem.

Dagen idag har dominerats av fotboll och av vägen dit. R behövde bilen, eftersom han skulle till tandläkaren och jag tycker ju att barnen skulle slippa sparkcykla kilometrarna till fotbollslägret de dagar jag är ledig och tänkte således att vi skulle ta bussen. Nu visade det sig att det är typ är nästan lika mycket promenerande till och från bussen, som det är att gå hela vägen. Nästan – inte riktigt. Lite bättre kändes det nog i alla fall och det är ju kul att åka buss – tycker barnen. När vi skulle iväg i morse blev det supertjafsigt, då S inte hittade sin keps, trots idoget letande i ”hela” lägenheten och knappt kunde tänka sig att gå på fotbollsläger om den inte var med (den återfanns senare i F:s rum, men där hade vi inte en tanke på att gå in). När hon väl gav med sig hade vi missat den första bussen jag hade tänkt ta och var väldigt nära nästa. Som tur var kom vi i alla fall med den och sen var det idel glada miner och fotbollslängtan, iförd pappas sverigekeps.


När jag lämnat fotbollsbarnen tog jag en promenad hem. Jag hade haft mina tankar på lunchdate med lillebror, men hade egentligen en hel del jag tyckte jag behövde fixa här hemma. Men så insåg jag att en lunchdate med lillebror inte bara skulle vara trevlig, utan även få mina sega tonåringar utanför dörren, så jag skickade iväg ett sms och fick ett ja till svar. Aldrig har väl en 16-åring setts gå så fort från djupsömn till resklar, som när T gick in och viskade ”sushi” och ”morbror J” i F:s öra. Morbror J är en populär person hos mina barn, kan man lugnt påstå. Det blev precis så trevligt som man kunde ana och bra mycket mer givande än att städa hemma. Det hann jag förövrigt med en hel del av i alla fall. Hittade dessutom nya dukar på rean på Åhléns, så nu känns vardagsrummet lite nyfräscht sådär.


Efter det var det dags att gå för att hämta fotbollsbarnen igen. Samma resa fast baklänges. Inte ville mina barn hem heller, men till slut fick jag dem med mig i alla fall.


Har ni inte spelat fotboll hela dagen? – Jo men inte med varandra!

Hemma blev det stressig matlagning och middag. Maten satt mig upp i halsen när vi hetsade iväg för att hinna på avslutningen med S:s fotbollslag. Föräldrarna blev utmanade av tjejerna i olika småtävlingar. Det ”tävlandet” fick R ta. Både för att jag kände att jag mest mådde illa och behövde sitta och andas, men också för att jag har ont i min ischiasnerv just nu. Efter det var det fika och lite småprat. Vi känner ju inte så många än, men en mamma har jag haft kontakt med innan, då vi var i samma föräldragrupp med 98:a-killarna.


Kul att tävla mot pappa!


Fotbollstakterna sitter i.

Annonser