För två veckor sedan startade S sin fotbollskarriär med att testa på att träna i IFK Viksjö. Det var MYCKET lyckat och hon bestämde sig på stört för att fotbollsspelare var hennes grej. Till all lycka var fotbollsturneringen i skolan i antågande och självklart skulle S vara med. Hon pratade inte om annat den veckan. Kvällen innan kröp den stora prestationsångesten sig på: ”Vad har jag gjort! Varför sa jag att jag skulle vara med? Jag har ju inte tränat NÅNTING!” Knappt hon kunde somna. Jag lyckades dock få henne att förstå att det nog inte var någon som var speciellt fotbollskunnig och att det viktigaste var att ha roligt och till slut somnade hon – trots allt. Så kom tisdagen och hon  lyckades efter många om och men få tag i rätt kläder och utrustning till den unga damens belåtenhet och hon kom faktiskt iväg till skolan.

Själv gick jag på promenad med E, men vi avslutade den vid vallen där turneringen höll på, så jag fick var med om såväl vinst som förlust. De var SÅ duktiga och energiska och det var en fröjd att se på dem. Sen ska man faktiskt understryka att förlusterna var mot ett år äldre barn och att alla andra hade avbytare, medan de kämpade stenhårt från start till slut. Det var så charmigt att se allt från ”Stå inte där och dansa, du ska sparka på bollen” till ”NEJ inte åt det hållet” gröten runt bollen då alla sprang åt samma håll hela tiden. MEN de kämpade och var envisa och efter två förluster och lite pepptalk så VANN de en match. Som S sa innan ”Vi kanske vinner en pokal – eller får ett mål i alla fall”. Ett mål fick de och det räckte och S var nöjd.

Efter det lunchade vi i parken med E och M med småbarn och hade SÅ mysigt, innan det var dags för cirkus och sen föräldramiddah i T:s klass. En mycket trevlig tillställning och SÅ kul att se vad duktiga och engagerade de ungomarna är. S och vi andra köpte lotter. S: ”När ska vi vinna på lotterna?” Jag försökte förklara att man kanske inte vann, men det är klart att hon gjorde – och på den lotten hon trodde med:

Annonser