S har allt oftare börjat leka med H, som bor tvärs över gården och dessutom går i hennes klass. De har så kul ihop och funkar väldigt bra tillsammans. I går hade de pratat om att de skulle leka på kvällen, men det blev inte av. Jag tyckte att det var för sent när hon väl började prata om det helt enkelt, men jag sa att de kanske kunde leka idag i stället. I morse ville hon gå dit så snabbt som möjligt, men som jag själv är en morgonsegis, även om jag vaknar tidigt för det mesta, så tyckte jag inte att hon skulle gå dit före elva. Hon skuttade glatt över gården, men var hemma nästan lika snabbt igen. Jag ville såklart veta varför, men det kunde hon knappt berätta, eftersom hon höll på att bryta ihop. Jag blev ju rädd att det var någonting i stil med att han var hemma, men inte alls ville leka, för det vore ju tråkigt, men nej det var så att: ”DET HADE GÅTT OM JAG KOM TIDIGARE MAMMA, DET VAR DITT FEL!” Det var det hon inte kunde säga. Mitt lilla skrutt. Hon hade kommit dit precis när de hade packat ihop sig för att åka in till stan. Jag kramade och tröstade och sa att de ju kunde träffas senare, eller imorgon. Precis när vi stod där så ringde det på dörren. Det var H! Han ville så mycket hellre leka med S, än åka till stan, att hans mamma inte hade kunnat säga nej. Så nu har de lekt mest hela dagen, med endast avbrott för lunch. Först där och nu här och det är bara så lugnt och så mysigt. Vad glad jag blir att hon har hittat en så fin kompis.

Annonser