Pappa R är inte så förtjust i makrill med tomatsås. Speciellt inte i lukten. ”Kattmat” fnyser han och nekar köp. Dotter S har egen vilja och lyckas ibland smyga ner ett trepack i alla fall. Nog ser pappan, men han tycker att hon kan få hållas – trots allt. Hon och hennes syskon brukar passa på att smaska i sig läckerheterna när han är borta – omtänksamt nog. I morse frågade hon om det var okej att hon öppnade en burk, trots att han var hemma. Jag är faktiskt inte ens säker på att hon frågade så att han hörde, men inget svar är ju ja, det vet väl alla? Sen hördes hon mumlande från köket mellan smasket, njutet och tugget: ”Det är inte kattmat, det är ju det jag säger, det är gott”. Efteråt sanerade hon sig själv med att slänga pyjamasen på tvätt och ta en dusch. Ingen kan komma och säga att hon inte är omtänksam i alla fall.

Annonser