Jag vann en bok i en dragning i min favorittidning Opsis Kalopsis. Jag satsade på ett signerat konsttryck av Jan Lööf, men är självklart överlycklig över att ens ha blivit dragen ur ”säcken”. Blev lite nostalgisk när jag fick paketet, då det är skickat av den personen som fick mig att börja läsa tidningen från början. Jag tror inte att hon vet att det är jag, för jag heter ju något helt annat nuförtiden, men det fick mig lite tillbaka på ”memory lane”. Hon läste min c-uppsats och trodde på mig och peppade mig. Inte ”blev” det någonting av mig för det. Inte något som hade med litteraturvetenskap att göra i alla fall, men det kändes fint att bli trodd på. En liten, liten stund kändes det lite tråkigt, som det ibland kan göra, när jag tänker på att jag inte ”gjorde någonting av” mina akademiska studier, men samtidigt är jag så nöjd med det liv jag har nu, så jag hamnar alltid till slut i känslan att då var då och nu är nu och alltihop har ju gjort mig till den jag är. Sanningen att säga så är jag ganska övertygad om att jag inte är speciellt akademiskt lagd. Jag var det nog inte då heller och det var därför det blev som det blev. Visst fick jag ihop en c-uppsats, men det kändes aldrig riktigt som att jag förstod vad det var jag höll på med och det tror jag nog ändå är en förutsättning för att det ska bli något hållbart i längden. Numera njuter jag bara litteratur på det amatörmässiga planet och försöker lite försiktigt få mina barn att inse att det är viktigt att läsa. Mina egna favoriter ratar de dock, men det får man väl stå ut med.

Annonser