”Mina” livbojar i backen

Jag har den stora förmånen att ingå i ett gäng bestående av mig och åtta andra underbara tjejer. En del har jag känt sen barndomen och en del lärde mina barndomskompisar känna under gymnasietiden. När de blev vuxna och startade ett ”tjejgäng” blev jag inbjuden att vara med. Nu har jag känt även de tjejerna i mer än 17 år. De har blivit en del av min närmaste vänkrets, där jag känner mig trygg och hemma. Vi kallar varandra ”Livbojar”, då vi känner att vi har förmågan att hålla varandra flytande i en ibland tuff vardag. Våra tjejeträffar har blivit mer än bara trevligt umgänge, det har blivit en syresättande lunga till mitt själsliv. Att träffa dessa tjejer och ventilera allt från barn till jobb och ”livspussel” är sannerligen välgörande. Vi kan skratta och gråta ihop, ge varandra stöd och styrka och helt enkelt bara ha det trevligt. Vi träffas hemma hos varandra några gånger om året och det har förekommit resor förrut, även om inte jag har varit med. Ibland har det handlat om pengar, ibland har det handlat om tid, eller frånvaron av dem då. Men i år lyckades vi med något riktigt ovanligt – vi lyckades samla ALLA under en helg i en stuga. Eller nästan i alla fall, en avvek efter två nätter tillsammans, men vi fick i alla fall en ordentlig dag och kväll ihop med alla nio. Det har varit alldeles otroligt fantastiskt! Det har åkts skidor (inte jag), promenerats, lagats mat, ätits mat, tittats på film, sovits och och PRATATS en väldig massa och Å vad jag har njutit! Av både sällskap och egen tid. Den första dagen var det strålande sol och de andra åkte skidor, men jag tog mitt eget sällskap på en långpromenad och upptäckte  att jag gick där i solen med ett brett leende på läpparna och bara NJÖT! Jag behövde det alltihop, såväl den egna tiden, som umgänget och sovandet. Det var helt enkelt FANTASTISKT:

Annonser