Inte en dagfärsk bild, men jag hittade ingen nyare.
Foto: X-grannen K, 1.5 år sedan.

För femton år sedan regnade det minst lika mycket som det snöade igår för tretton år sedan. Ingen vinter i sikte alls och jag ångrade snart att jag hade ägnat en bra stund åt locktången, då de krusiduller jag fått till raknade snabbare än jag fick dit dem. Jag hade lagt 200 kronor på en ny klänning i grön sammet och hade ångest för att jag gjort av med så mycket pengar. R hade fått ledigt från jobbet och hans chef på den tiden var en inkännande person, som lirkade ur honom vad vi skulle göra. När han fick höra att dagen skulle avlutas med en enkel måltid i hemmet, blev vår present från firman att vi fick välja var vi ville äta. Alltså åt den luspanka familjen middag, med sina vittnen, på ståndsmässigt vis i Lasse Majas lokaler. Innan tyckte jag inte att det spelade så stor roll, men jag har i efterhand tackat denna chef i mina tankar många gånger, eftersom han ju faktiskt skänkte lite flärd åt vår stora dag. Femton år senare hade jag ett kort tag en liten tanke på om jag skulle boka bord på samma ställe igen, men åren har gått och det har sannerligen inte blivit billigare och även om vi inte är fullt lika luspanka längre, så har jag svårt att motivera mig att lägga så mycket pengar på ”bara” en måltid. Vid tjugo år kanske, men nu är det ju bara femton. Tur var väl det förresten, för nu ligger min andra hälft däckad i en dunderförkylning. Vi har firat dagen med kaffe och frallor från konditoriet och ”egentid” i soffan, helt utan barn – det var rätt mysigt det med.

Letade efter vår bröllopsbild på min gamla blogg och hittade ”Historien om oss

Annonser