För tretton år sedan snöade det rejält. Jag vaknade med värkar och gick så hela dagen. Inga superkraftiga, men de kom och gick. Vi hade ingen bil, men tog en promenad under dagen, ner till farfar och svärmor K, för att lämna den blivande storebrodern. Framåt kvällningen lånade vi min mammas bil och åkte sen in till sjukhuset ”för säkerhets skull” vid tiotiden. Jag hade ju trots allt haft värkar hela dagen och det snöade ju så mycket. Det var ju tur, eftersom T är född tio minuter i tolv, till allas vår förvåning och makens ord ”Knip igen tio minuter till, så att den föds på vår bröllopsdag!” Själv minns jag inte ens om jag orkade svara, jag hade fullt upp med annat. Han ville väl ha en egen dag, kan jag tänka mig. Från och med idag har vi alltså två tonåringar i familjen. Snart blir han hyllad med sång och ett paket fyllt med strumpor och kalsonger. Det är väl vad varje trettonåring vill ha?

Grattis älskade T!

Annonser