Finns det något mer ”New Yorkskt” än pretzels? Varma och mjuka från en vagn på gatan.
De var citat ”Skitäckliga” slut citat. Jag kan inte annat än skriva under.
Smakade rök och en väldig massa salt. Den enda fördelen var att den var varm och vi hade precis åkt Staten Island-färjan

Innan vi åkte på vår resa, måste jag erkänna att jag hade en helt annan inställning till hur vi skulle uppleva New York smakmässigt. Jag (eller ännu mer min man, som inte ens skulle med) lusläste bloggar som Ett annat New York och hade en tanke om att en stor del av alla dessa tips skulle vi använda oss av. Tanken var nog god, men väl på plats så insåg vi att det inte riktigt skulle fungera. Vi hade alldeles för spontan inställning till vår vistelse för att kunna planera in de ”rätta” matställena i våra utflykter. Är man i Stockholm kan man ju lätt ta sig Drottninggatan ner, eller tuben till Gamla Stan, för att kolla om stället man läst om, verkar schysst. Är man i New York och dessutom har två barn med sig, så tar man sig dock inte så lätt från dagens utflyktsmål till en, eller annan, av de ställen man läst om. Det kräver om inte annat mycket mer planering, än vad vi mäktade med. Alltså blev det mer lite som det blev, det där med matupplevelsen. Några saker ville vi ju dock prova, så det såg vi till att klämma in:

Vår första smakupplevelse blev en klassiker – KFC (Kentucky Fried Chicken). Efter att ha slängt in väskorna på hotellrummet och fått i oss lite skumpa och nötter (som förutseende K haft med sig), gick vi en tur på stan och kollade läget. Efter en stund blev jag och T vrålhungriga, inte K och G. Jag tänkte att KFC har vi ju pratat om och där var en skylt. Alltså gick vi in. Det var som sagt första dagen och man var varken inne i talet, eller hur saker låg till. Försökte lista ut hur jag skulle få bara några kycklingbitar och jag fattar inte varför jag inte vågade fråga, men plötsligt satt vi där med världens största hink, med världens största kycklingbitar och så potatismos, brunsås och coleslaw till det. Mums – NOT! Vi var ju tvungna att smaka lite av allt, men moset och såsen var verkligen rejält osmakligt. Coleslawen var dock fräsch och jag åt faktiskt mest av den. Kycklingen var god – första tuggan, men det var groteskt stora bitar och alldels för mycket friterat tunt om. Här fick T lära sig en annan sida av sin mamma – man behövde inte äta upp. Han var högst förvånad och väldigt tvivlande. ”Kan man verkligen göra så?”. Och JA, det kan man och det var inte sista gången den här resan.

Första morgonen började tidigt. Ändå tog vi ett bra tag på oss, innan vi kom iväg. Vi hade tänkt leta upp ett bra ställe på väg mot dagens mål, men hamnade i dinern i direkt anslutning till hotellet Tick Tock diner. Barnen var nöjda och valde varsin ”Grand slam”, T med pannkakor och G med belgiska våfflor. Jag och K tog lite enklare varianter men lätt flottiga de med.

Efter en stunds shoppande på Macy´s behövde vi lite paus. Lägligt nog hade de ett Starbucks i byggnaden, så vi tog en hederlig fika. Efter morgonens kaffeblask på Tick tock, satt det fin med lite riktigt kaffe. Kidsen testade nåt fruset chokladaktigt och blev om möjligt ännu mer frusna, men gott var det.

Det var som sagt lite fruset den dagen.Efter ett besök på Empire State building var vi rätt kalla. Vi köpte hem soppa från ett soppställe i närheten. Blev lite språkförbistringar där, så jag fick ingen grillmacka, men det var okej ändå. Soppan var okej, men inte så mustig som man är van vid.

Den eftermiddagen var det inte så kul väder. Hemifrån hörde vi om snöoväder, vi tänkte mest ”Inte orkar man gå för långt i det här otrevliga vädret” och satt på hotellrummet och ugglade. Jag och K tog över datorn. Fortfarande hade vi ambitionen att uppsöka coola ställen från bloggar vi läst, men det slutade med att vi letade efter vad som fanns närmast och till slut struntade vi helt i datorn och kom på att vi hade sett ett Thank God It´s Friday i närheten. ”I närheten” visade sig vara rakt över vägen. Det var verkligen precis vad som var lagom då. Killarna ropade ”Blä, här luktar illa”, men föll för argumentet att vi inte orkade leta vidare. Snart vande de sig dock vid lukten och maten de valde föll väl i smaken. Här började mitt letande efter lite godare öl, men den lyste med sin frånvaro hela denna resa. Samuel Adams på kran, fanns dock på alla ställen vi besökte och det är ju inte helt fel trots allt, om dock ej särdeles speciellt.

Dagen efter köpte vi hem frukost från drugstoren tvärs över gatan. Eller de andra gjorde, jag stod i duschen, men jag gjorde det dagen efter. Färdiga mackor och yoghurt och så något gott till ”efterrätt”. Vi var ju ändå på semester. Nu var inte det som jag och K skulle dela på, så värst gott (såg ut som vanilj, men smakade typ ost), men killarna blev nöjda med det de delade på. Det var lite svårt att äta snyggt bara.

Vi tog gratisfärjan till Staten Island och kollade in Frihetsgudinnan. När vi kom tillbaka ville vi se Ground zero. Innan dess var det dags för lite lunch på ett ställe som hette Charlie´s och låg bredvid Zuccotti Park (den tredje bilden är demonstranterna,som håller till där). G och K tog pizza, jag tog en supergod quesillada och T ville ha hamburgare. Till det ville han ha pommes och stod och valde mellan ”cheese”- och ”chili”-fries. Valde till slut chili för att överraskas av faktumet att chili frieses innebar pommes med chili, som i chili con carne, fast utan carne. Inte riktigt vad han hade förväntat sig och han fick använda sig av förmånen att kasta inhandlad mat – igen.

Vi tog tunnelbanan till Brooklyn. Stannade i Brooklyn Heights och tittade runt i lite affärer, samt gick på ett litet italienskt café där de hade väldigt goda, men mäktiga bakverk. Efter det hade vi i alla fall energi nog att orka promenera tillbaka över Brooklyn bridge, vilket var vårt mål.

Här är jag och K ute på egen hand. Ungarna var promenadnöjda och köpte hem pizza till hotellrummet, medan jag och K gick på stan. Vi pausade i ett underbart deli, där de grillade kycklingbitarna medan man väntade. Båda tog couscoussallad.

På kvällen skulle vi hitta på nåt att äta igen. Vi ville ha sushi. Det ställe vi tittat ut var stängt på kvällstid, men vi hittade en japansk krog ganska nära hotellet. Det såg så fräscht ut där, men det var verkligen inte den godaste sushi jag ätit. Slutade med att vi inte ens åt upp allt och sen smakade vi fisk i munnen efteråt, det gör jag aldrig annars. Vinet vi köpt i Brooklyn var dessutom dåligt och fick hällas ut. Låg smakpoäng på den middagen.

Här är vi i Greenwich Village för att kolla in den stora paraden på kvällen. Hulken knatade förbi och de andra är våra servitörer på den thairestaurang vi valde att inta vår middag på:

 Galanga var ett otroligt trevligt ställe. Gott vin och god mat fick vi, med fantastisk service. Eller god mat förresten. Kolla T:s min. Han fick INTE god mat. Den var precis som den ska vara, har jag fått höra från säkra källor, men i våra svenska näsor luktade den stall och han fick sån avsmak att han inte ens kunde få i sig av min mat. Efter dagens långa promenad och ingen kvällsmat, var han bra trött när paraden väl kom, kan jag lova.


Dagen efter fick allas våra smaklökar tillfredställelse, när vi valde att ta oss lite längre bort för att äta frukost. Närmare bestämt Le pain quotidien vid Bryant park. VILKEN FRUKOST! Vi åt oss mätta för nästan hela dagen på goda bröd, marmelader, ostar och skinka med tre sorters senap.


Ett ställe man tydligen ska besöka, enligt New York.bloggar och andra tipsare, är Magnolia Bakery. Vi sprang faktiskt bara på en på väg till Central Park. Vad kunde vara bättre än att köpa med lite fika till parken? Jag måste säga att jag åt godare med blicken inne på bageriet, än vad jag tyckte att det var att äta ”godsakerna”. Det var så sött, så sött. Bäst gillade jag nog G:s lime-paj, som i alla fall hade viss syrlighet. Men det var en kul upplevelse och det var väldigt mysigt i parken:

Jag känner att jag gnäller lite väl mycket på den amerikanska maten, men det var väl inte riktigt min grej, det där feta och söta. Något relativt onyttogt, som däremot var fantastiskt gott, var hamburgare från Five Guys. Vi hade läst om den kedjan innan och bestämde oss så för att googla fram närmaste restaurang. Den visade sig ligga bokstavligen runt hörnet, fast åt ett håll som vi inte hade varit. Det enda vi hade att klaga på var den höga musiken, så vi tog med oss maten hem till hotellrummet istället. Mycket trevligare.


Efter det kändes det lite som att vår matlycka hade vänt. Vi tog en riktigt lång promenad till Chinatown och Little Italy, via High Line och ner mot Bleeker Street, med ett stopp på Bus Stop Café. Framförallt trevligt för att vi satt på en uteservering med solen rakt i ansiktet och bara njöt, men det var inget större fel på tacotallriken heller och husets vita vin var fräscht och krispigt. Killarna tog sin första och enda milkshake för resan.


Efter pausen fortsatte vår promenad mot Chinatown. Efter att ha promenerat runt där ett tag ville killarna plötsligt inte alls ha kinesiskt, utan gärna lite italienskt istället. Vi hittade en mysig restaurang med uteservering . Det var den enda där de inte stod och typ drog in kunderna och därför valde vi hellre att äta där. Kanske att det var det här som fick killarna att tvivla på maten i chinatown:

Ankor med huvudet kvar – Nja…

Burrito – check. Det är väl en sån sak man måste äta i New York. Det blev dock lite språkförbistringar och de var fyllda med kanonstark sås. Goda däromkring, men alldeles för starka för oss. Vi fick i oss hälften, men fick återigen utnyttja undantaget för den här resans mat.

Morgonen efter upprepade vi succén från ett par dagar tidigare och gick på le pain Quitidine igen. Det var ju så fantastiskt gott och fräscht där och dessutom hade de trevlig personal. Priserna var ju därefter också, men om man tänker på att man inte behövde äta någon lunch efteråt, så var det inte så illa trots allt. Den här gången testade vi lite annorlunda grejer. Jag och K hade efter veckan som gått äntligen lärt oss att beställa cafe latte, för att få ett kaffe som inte var som té.

 

 

En annan sak man måste prova är ju macarons från Macaron café. Vi plockade ihop den minsta förpackningen och tog med oss hem till Sverige för avsmakning. Som med anant ”fikabröd” var det alldeles för sött för min smak. Men återigen var det ju kul att prova.

        


Så var det då dags för sista kvällen. K ville bjuda på middag. Vi hade ju inte ätit sen frukost och var rätt hungriga. Vi orkade inte leta för länge. Våra blickar hade fallit på en restaurang i närheten som hette Lucy´s. Det hade ett något snävare utbud än vi hade trott, men vi tog det ändå och det var ett mycket bra val. De hade nämligen en takservering och dessutom hade de otroligt trevlig personal OCH god mat. Kanske låter tråkigt att gå ut så nära, men det var inte helt fel med utsikten över hotellet och att jag och K kunde sitta kvar med vår öl efter maten och se killarna gå till hotellet med nyinköpta chipspåsar och vi själva kunde ta en tripp till Manhattan Mall, där jag gjorde mitt enda personliga inköp, sådär i modet av en frozen margarita och en öl (bildbevis på inköpet i nästa inlägg – jag lovar).

Eftersom vi misslyckats med vårt vinköp tidigare i veckan, blev vi glada när vi hittade ett fantastiskt gott vin den sista kvällen. Sen satt vi och smaskade chips och M&M:S, drack vin och pratade om livet långt in på kvällen.

Sista frukosten intog vi på Tictoc. Kändes fint att rama in vistelsen med hotellets restaurang och även om jag och K inte gillade slabb-maten, så var de ju trevliga och dessutom hittade vi fruktsallad med yoghurt på menyn och det var ju klart mycket fräschare än stekt potatis och ägg.


Vår absolut sista smakupplevelse blev på flygplatsen. Vi hittade en restaurang som hette Chili´s , där de hade oväntat goda burgare och oväntat usel service. De var så sega med att ta upp och fixa våra beställningar att vi starkt funderade på att gå därifrån flera gånger, trots att vi var vrålhungriga. Tillslut kom trots allt maten och den var som sagt riktigt god. Kul att avsluta sin USA-vistelse med rejält goda burgare.

NU är mitt matinlägg från New York slut. Det tog längre tid än jag trodde att få till det, men det var riktigt roligt att titta igenom allt vi ätit genom veckan. Å vad trackad jag och T blev under tiden, för allt vårt mat-plåtande, men jag får allt lov att säga att det var värt det!