För många år sedan hade jag bara ett hett och innerligt intresse. Det var böcker skrivna för barn och ungdomar. Intresset vaknade av att jag hade en mycket god vän, vars mamma jobbade med just precis det. Hon var chefredaktör för en tidning som hette Opsis Kalopsis och genom henne fick jag en väldig massa böcker, som jag aldrig hade kommit i kontakt med annars. En av dem var ”Janne min vän” av Peter Pohl. En av de första jag fick faktiskt och sen var jag fast. Jag har köpt varenda bok han någonsin givit ut. Jag har inte gillat alla, men hans grundton och behandling av orden är ändå helt fantastisk. När jag hörde att de gjort film på hans bok ”Jag saknar dig, jag saknar dig” var det bara självklart att jag måste gå och se den. När sedan Barnens bokklubb bjöd på förhandsvisning, var jag nog en av de första att klicka in för att få två biljetter.
I dag var dagen för visningen. Jag hade fått med mig min barndomsbästis S. Vi hade inte setts på säkert ett år, så det var ett suveränt val ur alla synvinklar. Vi träffades på tåget, gick och åt och tog sen en promenad till biografen – och PRATADE hela tiden. Vissa personer behöver man inte träffa så ofta för att kunna prata bra med. Kvällen var underbar, men filmen var väl sådär. Inte så klingande skådespeleri, inte så klingande ljud i talet (varför är det ofta så i svensk film) och faktiskt inte så rasande klingande i klippningen heller (klipp mitt i en ton av musik, en ”lång” grå paus mitt i, för att visa att tid gått – vad är det?) Men det fanns en del starka scener och det var bra musik. Sen fick man en trevlig goodiebag med bland annat boken och jag som tappat bort min blev såklart glad.
Jag började förövrigt att läsa om min Peter Pohl-hög tack vare detta. Det är lite kul att känna hur man läser annorlunda tjugo år senare (eller mer). Vad hände annars med mitt intresse? Jo, jag läste litteraturvetenskap på Universitetet och tog nästan en fil kand. Skrev min c-uppsats om en av Pohls böcker och drog mig sen tillbaka för att skaffa en del barn och hamnade på Systembolaget i stället. Jag prenumererar fortfarande på tidningen, fast den både har bytt namn och chefredaktör. En del saker gör man bara för sin egen skull och så blev det med den här.

Annonser