Archive for juli, 2011


Riddardagarna i Mariefred

På Bromma Blocks finns det små vilohörnor med fågelsång

I dag hade vi planerat att åka till riddardagarna i Mariefred med kallhällskusinerna. Efter en snabb blick på  bilderna kan ni kanske konstatera att det blev platt fall. Vaknade till lätt duggregn och kollade alla väderprognoser vi kunde hitta. Alla sa samma sak ”REGN!” Jaha, bara att ställa in. Inte åker jag flera mil för att stå på en lerig åker i hällregn med griniga ungar (okej att de skulle vara griniga är bara ett löst antagande, men övrigt räckte för mig).
Vi bestämde oss för att kolla in Bromma Blocks istället. Vi har varit på Coop Forum och lite andra butiker bredvid, men aldrig gått in i själva shoppingcentret. Vi blev glatt överraskade faktiskt. Ett riktigt trevligt ställe att promenera runt i. Massor med reor också, men det gjorde ju inte oss så stor skillnad, shoppa är inte riktigt aktuellt just nu. Titta kan man ju göra ialla fall och klättra på väggarna var också gratis:

Lunch kostade vi på oss i alla fall. Det är ju trots allt semester. Jag och ungarna delade på sushi och R köpte thai. Mycket gott och trevligt:

Jo, förresten ett inköp gjorde vi. Det blev varsin ny termosmugg. Vi ska ju ut på vägarna nästa vecka och kaffe är ett måste:

Annonser

Jag: ”Du kan ju be morbror J gissa vilken som är din älsklingsfärg”

S: ”Vilken tror du?”

Morbror J: ”Min första och enda gissning är – GRÖN!”

S: ”MEN! Har du sagt det mamma?”

Min lillebror hade den goda smaken att tycka att det var alltför för längesedan vi sågs och tog kontakt i förra veckan, för att höra om han kunde komma ut någon dag. Klart han kunde! Han fick ju möta en något minimerad familj, men å andra sidan gav det oss chansen att prata mer ostört, bara han och jag.
S ville såklart ha sin beskärda del av sin morbors uppmärksamhet och lyckades få både lite lek och gos:

 

Men mest satt vi faktiskt på balkongen, bara han och jag och pratade och ignorerade barnens inviter till ”lek” på rummet bäst vi bara kunde. Man behöver lite vuxentid ibland, även när man är morbror (för att inte tala om mamma).

En upprörd S-fé vill inte alls sluta rita för att komma och äta.

Det tog ett tag för oss att komma överens om vad vi ville göra med onsdagen. Så lång tid att klockan hann bli ett och inte kan vi väl säga att vi var direkt överens då heller, men eftersom klockan hunnit bli så pass mycket, kändes det inte som att det var läge att dra iväg för långt. Det blev Kallhällsbadet. Där träffade vi kallhällskusinerna, som också precis kommit. Vattnet var iskallt och vädret minst sagt ostadighet (sol ena sekunden, moln och storm nästa) så det blev inte långvarigt. S hann i alla fall doppa sig ett antal gånger och guppa runt på vågorna i sin simring. P totalvägrade och satt mest på filten och fikade.

S är överlycklig över tjusig bikini från grannen. Den går dock inte att bada i och har glitter som skaver, men fin är den (glittret är löst, så jag jobabr på att få bort de som sitter mest ivägen ur skavsynpunkt, men det är ju också därför det inte går att bada i den).

”Min farbror Ian”
(Den barnfilmsvane vet vilken film hon citerar, när hon döper om sin farbror)

Kusinkul

Det ska tydligen till lite kalas och sommarledighet för att vi ska komma på hur trevligt det är att umgås med Kallhällskusinerna. Eller det är klart att vi egentligen vet det, men det ska till tillfälle och energi också. Eftersom vi varit i Kallhäll de senaste gångerna, tyckte vi att det var läge att bjuda hem dem till oss istället.
R såg genast chansen att leta kul recept och testa något nytt. Det blev sommarkyckling, som starkt rekommenderas. För säkerhets skull brassade han lite kycklingvingar och klubbor också. Mest för barnens skull.
De kom redan på eftermiddagen, så vi hann umgås både på balkongen med en sommardrink/öl (vuxna) och ute på gården (barnen) OCH baka chokladbollar (barnen med lite assistans från de vuxna), innan vi ens började med maten.
Blev en underbar kväll med mat, mycket prat och lek (finns fler bilder på ”makens blogg”):

 

Semesterväder?

Startade dagen med att först vänta på maken för att gå på morgonpromenad, men när han aldrig fick tummen ur, så gick jag själv istället. Då hade morgonens dis övergått i fläckvis regnande, men det var ju inte kallt så det spelade inte så stor roll. Skönt sätt att starta dagen på, speciellt om man inte har andra energikrävande planerden dagen. Det här vädret inspirerar inte direkt till utflykter, varken med eller utan energikrav. Inte åker man till stranden i alla fall.
Nä, man låter barnen spela Wii och så sätter man på nåt gammalt inspelat på TV:n. Det gjorde i alla fall vi. Barnaby från i tisdags låg och väntade på oss i boxen – alldeles lagom. Men sen kände jag att även om jag hade fått min promenad och vädret inte lockade, så behövde ungarna ut. Jag hade ett ärende till Resebyrån och tog dem med mig. Min känsla visade sig vara helt rätt och de sprang i åttor runt mig och klättrade på allt de kom över, på väg ner till centrum. Jag gjorde det jag skulle och så gick vi till parken där en sväng, så att de fick leka av sig lite till. En glass blev det också, på vägen hem.

När vi kom hem blev det tacofrossa. S och P slängde sig in i utvecklingen av tacons form och smälte ost på chips och blandade grönsaker och såser för fulla muggar. S hävdade bestämt att hennes var godast av alla ”Etthundratusen gott är det… ja minst hundra… SNÄLLA – får jag svära nu?” (Vi brukar säga att barn inte får svära). Jomen, för en gångs skull kunde kanske en svordom få slinka igenom. ”OH MY GOD… JÄVLAR VAD GOTT DET ÄR, det är helt enkelt skitgott”. Sen tyckte hon att alla borde smaka hennes taco, tuggad och redo som den var, men vi avstod och tyckte nog att vi hade rätt goda taco vi med.

P byggde vulkaner av tacochips och smälte ihop dem med ost i ugnen. Inte en köttfärsgnutta så långt ögat kan nå på den ungens tallrik. Inte när han får välja själv i alla fall.

I dag blev det dags för någonting som vi har varit på väg till länge: Parkteaterns årliga barnföreställning. Förra året var det en musikalisk teater, som S och hennes kompis L blev helt trollbundna av. Vi blev inte besvikna i år heller. Årets teater var en uppsättning av Barbro Lindgrens och Eva Erikssons ”Sagan om den lilla farbrorn”. En underbar tolkning med energi och inlevelse och med bygge av marionettdockor som fick själ och liv  framför våra ögon  (bland annat en underbar hund, gjord av två svabbar). Det är kul att bli imponerad som vuxen och samtidigt se hur barnen stannar upp och bara sugs in i den värld som byggs upp på scenen:

Vi mötte upp med R:s kompis Å och hennes barnbarn. V är bara 1.5 och var minst lika trollbunden som de äldre barnen. Efter teatern tog vi en promenad på Djurgården, tog en glass och tittade på fåglarna och vattnet, innan vi åkte hem igen:

Drygt en vecka efter kusin A-n fyller hans storasyster A-a år.

 

På väg på kalas.

Vi tog tåget till Kallhäll, eftersom R var på fotboll. Ett spännande äventyr i S ögon. Lite väl spännande då hon fick skavsår efter halva vägen till tåget och knappt tog sig ända fram. Som tur var hade jag lagt ner visakortet i sista sekund, så ett paket svindyra plåster kunde inhandlas på Pressbyrån, men vad gör man? Hon kunde ju inte gå barfota bland glasskärvor och annat som ligger överallt. S hade fått för sig att hon skulle vara utklädd. Hon har inte riktigt koll på att det är vissa kalas som är utklädningskalas och andra inte, men spela roll, bara hon tycker att hon är fin. Att sen svägerskan C dukat med alla sina fina halloweenlyktor gjorde ju inte saken sämre, S var helt enkelt mest i fas av alla.

Blev ett jättemysigt kalas, som såklart avslutades med Wii-dans igen. Efter fotbollen kom R och hämtade oss, så vi fick åka bil hem, vilket nog var tur, för S var övertrött och bröt ihop för allt. Kul hade hon haft i alla fall och samlade ihop sig inför löftet att vi ska träffas snart igen.