Archive for 31 juli, 2011


Lek och mys

Det har flutit på så otroligt bra med barnen den här veckan. Sju barn och fyra vuxna (fem med Mormor) under ett tak, utan speciellt mycket tjafs. Sen har det sovits i lite olika konstellationer, bland annat i tält i trädgården och hemma hos Mormor, men mat och lek har ändå varit ihop. Till och med den truliga tonåringen har funnits med på ett hörn och ett av veckans ögonblick var onekligen när han bjöd ”lillkusinen” Mx på en vinst i armbrytning, efter att precis ha besegrat hans kaxiga storebror i detsamma. Mx segerglädje och F:s leende i den stunden var mys på hög nivå.
S har längtat mycket efter tjejkusinen Ma. Ma fyller snart 11 och är en stor tjej, men å vad fint hon har bjudit på sig själv, sina saker och sin tid till lilltjejen i det sammanhanget. S glädje över Ma:s avlagda saker och kläder vet inga gränser. Titta bara på henne utklädd till cowgirl (fast hatten är bara till låns, men kläderna och hästen fick hon).

Annonser

När jag och S var och hälsade på i Brunflo i vintras, satte Mormor röda snören i Hundens öron. De snörena ville S inte ta bort. Inte ens när de en gång så tjusiga ”krullarna” hängde raka och uttjänta som ledsna maskar. Det var ju Mormor som hade satt i dem. Naturligtvis måste Mormor göra om proceduren den här gången. När vi andra åkte på utflykt till Östersund, fick Hunden åka med Mormor hem på en makover. Gröna snören var önskat och gröna snören blev det. Nu är Hunden fin igen – till nästa gång.

Är man i Östersund, måste man ju kolla in stan. Storsjöyran låg i startgroparna, men vi missade den egentliga yran, som drog igång samma dag vi åkte hem. Däremot var det en massa reor och annat att titta på. Hittade en munkjacka till F för 100 kronor och ett par Villervalla-byxor till S för 48, tex. Men mest kollade vi bara in stan och folklivet, tog en glass och hade det mysigt. Vi hade ju åkt hela natten och var lite möra, så det var ungefär vad vi orkade med.

 

 

Min syster H och jag i folkvimlet

Vi velade länge om vilken tid vi skulle åka, för att det skulle vara smidigast. R ville åka mitt i natten, jag var mer tveksam. Vi velade ända fram tills vi gick och lade oss, men bestämde till slut att vi skulle åka vid tre på natten. Vi fick underligt nog alla barnen att somna och jag lyckades också komma till ro. R var mer rastlös. Vid ett vaknade jag dock och kunde inte somna om. Inte heller R kunde sova, så vi bestämde oss för att börja packa in i bilen och komma iväg. När bilen var nästan full väckte vi F och T och lät dem sitta och passa packningen, medan vi fick ner de två yngsta.
Resan gick över förväntan bra. Ingen sov de första timmarna, men sen somnade både T och S och även P en stund. Själv sov jag fläckvis efter att vi stannat för kisspaus och rotation i bilen. F fick sitta fram och sträcka ut sina långa ben och jag fick vila i ”bakluckan”. Vid sjutiden var vi i Sundsvall, där vi hade vårt första riktiga stopp. Det förvandlades till ”frukost”. Delar av familjen åt korv och mosbricka, men jag mådde illa bara av att se det och tog en yoghurt och en banan.

Klockan nio nådde vi Brunflo. Jag hade sms:at min syster i Sundsvall och sagt att vi blivit tidigare än tänkt. De väntade oss först till eftermiddagen. När vi stannade vid en mack precis i utkanten av Brunflo kom svaret ”Ojdå, men välkomna. Nu har vi vaknat”. Jag svarade: ”Vilken tur, för vi är här nu”. Hon hade trott att mitt första sms handlade om att vi hade lämnat Stockholm.
Framme hos kusinerna hamnade de på studsmattan direkt. Ett ypperligt sätt att finna varandra, när det var ett år sedan man sågs sist (Ja, inte S då, för vi var ju där i vintras).

 

När vi var nere vid Storsjön en dag, hittade R en fin sten. En halv sten, där man ser insidan. Kusin Ms letade snabbt reda på den andra ”halvan” där på stranden och tyckte att det var ju alldeles strålande med varsin del av en sten. En kusinsten med en del i Stockholm och en i Jämtland.