Archive for 17 juli, 2011


När vi kom hem blev det tacofrossa. S och P slängde sig in i utvecklingen av tacons form och smälte ost på chips och blandade grönsaker och såser för fulla muggar. S hävdade bestämt att hennes var godast av alla ”Etthundratusen gott är det… ja minst hundra… SNÄLLA – får jag svära nu?” (Vi brukar säga att barn inte får svära). Jomen, för en gångs skull kunde kanske en svordom få slinka igenom. ”OH MY GOD… JÄVLAR VAD GOTT DET ÄR, det är helt enkelt skitgott”. Sen tyckte hon att alla borde smaka hennes taco, tuggad och redo som den var, men vi avstod och tyckte nog att vi hade rätt goda taco vi med.

P byggde vulkaner av tacochips och smälte ihop dem med ost i ugnen. Inte en köttfärsgnutta så långt ögat kan nå på den ungens tallrik. Inte när han får välja själv i alla fall.

Annonser

I dag blev det dags för någonting som vi har varit på väg till länge: Parkteaterns årliga barnföreställning. Förra året var det en musikalisk teater, som S och hennes kompis L blev helt trollbundna av. Vi blev inte besvikna i år heller. Årets teater var en uppsättning av Barbro Lindgrens och Eva Erikssons ”Sagan om den lilla farbrorn”. En underbar tolkning med energi och inlevelse och med bygge av marionettdockor som fick själ och liv  framför våra ögon  (bland annat en underbar hund, gjord av två svabbar). Det är kul att bli imponerad som vuxen och samtidigt se hur barnen stannar upp och bara sugs in i den värld som byggs upp på scenen:

Vi mötte upp med R:s kompis Å och hennes barnbarn. V är bara 1.5 och var minst lika trollbunden som de äldre barnen. Efter teatern tog vi en promenad på Djurgården, tog en glass och tittade på fåglarna och vattnet, innan vi åkte hem igen:

Drygt en vecka efter kusin A-n fyller hans storasyster A-a år.

 

På väg på kalas.

Vi tog tåget till Kallhäll, eftersom R var på fotboll. Ett spännande äventyr i S ögon. Lite väl spännande då hon fick skavsår efter halva vägen till tåget och knappt tog sig ända fram. Som tur var hade jag lagt ner visakortet i sista sekund, så ett paket svindyra plåster kunde inhandlas på Pressbyrån, men vad gör man? Hon kunde ju inte gå barfota bland glasskärvor och annat som ligger överallt. S hade fått för sig att hon skulle vara utklädd. Hon har inte riktigt koll på att det är vissa kalas som är utklädningskalas och andra inte, men spela roll, bara hon tycker att hon är fin. Att sen svägerskan C dukat med alla sina fina halloweenlyktor gjorde ju inte saken sämre, S var helt enkelt mest i fas av alla.

Blev ett jättemysigt kalas, som såklart avslutades med Wii-dans igen. Efter fotbollen kom R och hämtade oss, så vi fick åka bil hem, vilket nog var tur, för S var övertrött och bröt ihop för allt. Kul hade hon haft i alla fall och samlade ihop sig inför löftet att vi ska träffas snart igen.

 

Före

Efter

P har länge sagt att han vill få håret klippt. I går blev det äntligen av. Skönt när de accepterar att bli klippta av mamma, speciellt när man känner att man verkligen inte har råd att lägga ur pengar för en klippning.

Strumpor är ett evigt gissel, speciellt som de flesta i familjen föredrar svarta. Vi brukar försöka hitta såna som har något litet på skaftet, som gör dem lättare att identifiera, men eftersom vi samtidigt föredrar storpack är det som förgjort. Det ska alltid finnas några anonyma par i alla paket. Oftast lyckas jag para ihop dem direkt när jag tvättar, men ibland förfaller jag helt och allt hamnar bara i en kasse till ”senare”. Då blir det tråkigt att sortera. Men det som är tråkigt för en mamma kan vara kul för barn. Speciellt om man lägger in en liten krydda, som kallas pengar. Sen att de kryddar lite extra med kryddan tävling, är helt upp till dem. En krona per par renderade på fredagen att S satt med 33 kronor (lite hjälp på vägen där) och P med 35 kronor mer i sina plånböcker än innan och alla har helt plötsligt strumpor igen.