S på morgonen. P tröstar henne med musik, efter att de har bråkat.

Eftersom killarna åkte hem med oss i bilen igår, var ju cyklarna kvar i Viksjö. De fick åka med oss efter avkrävt löfte om att de skulle promenera upp med mig idag och hämta dem. Det var lite protester när löftet skulle infrias, men till slut fick jag dem med mig. Då skulle helt plötsligt S också med, vilket jag inte alls tyckte var nödvändigt. Jag ville promenera för att få motion och det är ju inte direkt nästgårds att promenera fram och tillbaka. Men jag har envis dotter och en man som tyckte att det inte vore en mycket bättre lösning att ha en arg, övergiven dotter i sin vård. Jag var ARG som ett bi och inte så trevlig, men med följde hon.

Men inte kan man vara arg länge på den ungen, som skuttar fram i polkatakt till sin egen melodi, med ett leende på läpparna och ett löfte om att hon ”orkar allting”. Och det gjorde hon såklart. Inte ett gnälligt pip kom över hennes läppar på hela promenaden. Det började regna lämpligt nära ICA, så vi gick in och barnen fick några femkronors varmkorvar i fiket. Sen hade det slutat regna.

 

Ett snabbt åk i Draken hann vi med.

Cyklarna hämtades och killarna cyklade hem. Jag och S tog en annan väg än den vi gick dit och plötsligt hittade vi MASSOR med smultron. Det måste vara smultronår i år. Vi åt och plockade på strå. S gick länge med sitt strå, för att hon skulle bjuda pappa, men tillslut såg det ut som att alla skulle trilla av, så jag sa åt henne att äta upp dem istället och det var nog det som gav energi till den sista biten. Själv var jag slut, men inte hon och jag har lovat mig själv att i alla fall inte ta till argumentet att hon inte orkar, i fortsättningen.

Annonser